Jag vågade. Äntligen tog jag steget efter en lång tids tvekan. I fredags opererade jag tån. Sedan september har jag haft besvär med nageltrång. Korkad som jag är fortsatte jag träna, ha på mig hårda ballerinaskor, och jag som trodde jag hade passerat trotsåldern?

Två månader senare kom jag till insikt, efter evigt tjat från vänner och familj. Det var först när min ingifta faster som är distriktsläkare sa till mig att det var tid för operation som jag verkligen förstod att det inte fanns någon annan utväg. Jag måste säga att det tog emot när jag lyfte på luren och ringde ner till Floda vårdcentral för att boka in en tid, men så här i efterhand är jag glad att jag till slut tog steget.

Jag var näst intill spyfärdig när jag och mamma åkte till vårdcentralen i fredags morse(Ja, min mamma följde med mig och ja, jag är 18 år). Väl i väntrummet blev nervositeten allt påtagligare. Jag har nog aldrig känt mig så illa till mods när någon sagt mitt namn. Efter ett kort samtal med läkaren gick vi in i operationssalen. Jag la mig på sängen och nu skulle det bedövas! I taket hade de satt upp en plansch. Väldigt underligt motivval tycker jag:). Det var en man med bar överkropp som flög över en äng. Que? haha. Trots att bedövningen gjorde ont, kunde jag inte annat än skratta där jag låg och iakttog den flygande mannen. Snygg ryggtalva hade han iaf, alltid nåt!

Det sjuka var att jag hörde så väl hur de klippte i tån, men jag kände ingenting!
Innan jag visste ordet av, var de klara. Efteråt sa den väldigt snälla sköterskan att hon var tvungen att trycka ganska hårt med en kompress för att stoppa blödningen. Hårt? tänkte jag. Du nuddar ju bara vid tån. Det hela känns fortfarande overkligt för mig. Men nu är det gjort och jag hoppas på att komma igång på riktigt med träningen i veckan. Har verkligen saknat det! Häromdagen såg jag en man springa när jag åkte med pappa i bilen och jag har nog aldrig känt så stor lust att komma ut o springa i regnet som jag gjorde då.

Nu börjar en ny vecka igen, med plugg(som vanligt),omhändertagning av tån(för det har jag ju inte gjort i två månader drygt), träning? ja, vi kan ju hoppas iaf!

På lördag hoppas jag iaf att tån har läkt för då blir det utgång! Den utgången som jag hade planerat in men aldrig fick i fredags..

Ciaociao

Sara Anderson,