Efter att ha varit utstängd från min egen blogg i drygt en vecka lyckades jag hacka mig in till slut, haha.
Dags för en ny uppdatering!
Första skolveckan är nu avklarad och den har varit minst sagt RÖRIG! Efter förra veckans "Orientation" blev vi inte mycket klokare, det var mest en massa information om säkerheten på skolan och en väldigt underlig kvinna pratade om de allvarliga konsekvenserna av plagiat och annat fusk som kunde leda till avstängning, saker som för oss kändes ganska självklara, men jag antar att det är något som samtliga skolor måste informera om.
I söndags (dagen innan skolstart) skulle vi få reda på vilka kurser vi kommit in på. Jag och Anna fick inte en enda av alla de 10 vi hade önskat. Amerikanerna har ju företräde när det gäller samtliga klasser så det var ganska väntat eftersom det i år har varit väldigt många sökande. Men surt att börja om från ruta 1. Vi satte oss och kollade upp kurser och pusslade ihop ett schema inför första veckan som vi då skulle "crasha", vilket innebär att man går på en klass man inte är antagen till och kollar med läraren efteråt om någon har hoppat av och om det finns chans att ansöka. Första klassen vi kom till var full. Hittills har vi under första veckan lyckats få 2 kurser. Vi har alltså 2 stycken kvar. Vi vet iaf med säkerhet att vi kommer läsa Stress Management och Psychology of Sport and Exercise, vilket känns otroligt spännande!
Det har varit otroligt varmt denna veckan och avståndet mellan byggnaderna är inte långa men tro mig, i 40 grader sol hinner svetten rinna efter tio meter :). Och pga. lappar om sena salbyten blev det en hel del springande fram och tillbaka. Efter att vi letat oss fram till en klass som visade sig vara full, blev vi rätt matta på att systemet fungerar som det gör. Man är så van vid att veta ifall man kommit in på kurser i förväg, något vi insåg att vi tydligen är rätt bortskämda med i Sverige. Vi satte oss utanför starbucks och sjönk ihop litegrann när vår blivande lärare i Sport Psychology, Dave, kom förbi och han kände igen oss eftersom vi är de enda utländska studenterna i klassen. Han såg väl att vi va lite down och frågade hur det gick med klasserna. Vi förklarade situationen och han sa att om vi har några frågor kring något som har med skolan att göra, även om det inte gäller kursen så är vi mer än välkomna att maila honom. Vilken lärare, jag känner redan att jag gillar honom skarpt! :)
Vi hoppas och tror att resten kommer att lösa sig, vi har mailat ett tiotal lärare angående kurser så nu får vi vänta och se!
Igår var vi glada att första skolveckan var avklarade så vi åkte in till Hollywood för att fira med Hard Rock och utgång. När vi gick förbi Museum of Wax så stod det en man där som var sminkad till vaxdocka och jag tittade på honom en bra stund för att avgöra om han levde eller var en docka. Helt plötsligt mötte han min blick med stirrande ögon och började följa efter mig och Anna. Jag vet att det bara va skådespel men jag blev så sjukt rädd, haha! Såklart tyckte han det va kul och följde oss en bra bit vilket gjorde att vi blev ännu mer skraja..
Nu hade vi tänkt åka in och hajka till Hollywoodskylten! :)
Oj vad mycket text det blev insåg jag nu! Ska försöka uppdatera lite oftare och därmed kanske få lite kortare texter som inte blir lika saftiga att ta sig igenom:)
Ta hand om er därhemma!
Sara
lördag 31 augusti 2013
fredag 16 augusti 2013
So we meet again!
Dags att damma av bloggen! Kan knappt förstå att jag är här igen, denna gången bosatt på USAs västkust i det soliga California, jag känner mig så tacksam! Det är nu en vecka sedan vi anlände och det är nästan skrämmande hur snabbt man anpassar sig. Det är iof inte så konstigt, vem skulle inte kunna anpassa sig till sol och 30 grader värme och vackra stränder?
Vi, jag och Anna, bor i en lägenhet i Rancho Santa Margarita, ett oroligt vackert område i Orange County. Vi har haft förmånen att få hyra lägenheten av Annas familjevänner, något vi är otroligt tacksamma över.
Första veckan har vi mest tagit in alla nya intryck och försökt smälta att vi faktiskt är på plats. Vi har besökt stränder som Laguna Beach, Santa Monica, Newport och Huntington. Det har blivit förhållandevis lite shopping, men vi har ju ett halvår på oss;). Vi har lärt oss hitta ganska bra, med och utan GPS. Vi har lärt oss vilka vägar som är tullvägar, och som därmed bör undvikas. Innan vi fick vår reg skylt till bilen åkte vi förbi tullen utan att betala eftersom de har tullar där man måste betala med mynt... Och vem har mynt med sig? Vi kända oss som brottslingar när vi va tvungna att fortsätta utan att betala, men vad ska man göra när det först står att tullen är obemannad när man kommer fram, haha. America, America... När vi var på CarMax och hämtade skyltarna bekände vi vårt brott för damen i kassan som med ett leende sa: "well if you don't have any license plates, they'll never know who to send the ticket to". Vi drog en lättnadens suck och jag och Anna svor på att vi hädanefter ska kolla upp alla vägar innan så att de är fria från tullar, särskilt obemannade :)
Nu är Annas kille Kaleb här på besök en vecka och ikväll ska vi in till Huntington och äta!
Imorgon fyller Anna år, så då blir det San Diego över dagen för att fira:)
Om en vecka är det dags för "orientation" på skolan, det ska bli spännande!
Jag ska försöka uppdatera lite då och då för den nyfikne, hoppas allt är bra med er därhemma!
Markus, jag saknar dig <3>
Vi, jag och Anna, bor i en lägenhet i Rancho Santa Margarita, ett oroligt vackert område i Orange County. Vi har haft förmånen att få hyra lägenheten av Annas familjevänner, något vi är otroligt tacksamma över.
Första veckan har vi mest tagit in alla nya intryck och försökt smälta att vi faktiskt är på plats. Vi har besökt stränder som Laguna Beach, Santa Monica, Newport och Huntington. Det har blivit förhållandevis lite shopping, men vi har ju ett halvår på oss;). Vi har lärt oss hitta ganska bra, med och utan GPS. Vi har lärt oss vilka vägar som är tullvägar, och som därmed bör undvikas. Innan vi fick vår reg skylt till bilen åkte vi förbi tullen utan att betala eftersom de har tullar där man måste betala med mynt... Och vem har mynt med sig? Vi kända oss som brottslingar när vi va tvungna att fortsätta utan att betala, men vad ska man göra när det först står att tullen är obemannad när man kommer fram, haha. America, America... När vi var på CarMax och hämtade skyltarna bekände vi vårt brott för damen i kassan som med ett leende sa: "well if you don't have any license plates, they'll never know who to send the ticket to". Vi drog en lättnadens suck och jag och Anna svor på att vi hädanefter ska kolla upp alla vägar innan så att de är fria från tullar, särskilt obemannade :)
Nu är Annas kille Kaleb här på besök en vecka och ikväll ska vi in till Huntington och äta!
Imorgon fyller Anna år, så då blir det San Diego över dagen för att fira:)
Om en vecka är det dags för "orientation" på skolan, det ska bli spännande!
Jag ska försöka uppdatera lite då och då för den nyfikne, hoppas allt är bra med er därhemma!
Markus, jag saknar dig <3>
söndag 11 juli 2010
Ännu en vecka i det härliga Cali!
Måndag 5/7
Måndagen tillägnades stora delar av dagen åt shopping. Vi började med frukost på hotellet bestående av en frukttallrik med keso. Sedan åkte vi sightseeing runt staden och fick sett och åkt över den kända Golden Gate Bridge, som då var omringad av dimma. Det gav en rätt häftig effekt faktiskt. Vi fick även sett The State House, Fisherman's Warf, China Town, Golden Gate Park med The Japanese Tea Garden och mycket annat. Tyvärr var Alcatraz turerna fullbokade så vi fick nöja oss med att beskåda fängelset på håll.
När vi var klara unnade vi oss varsin cheesecake på det välkända Cheesecake Factory som låg på åttonde våningen i samma byggnad som Macy's, med utsikt över Union Square.
Med hotellet centralt beläget i Union Sqaure, hade vi nära till alla kända shoppingmåsten; Macy's, Levi's, A&F, GAP, Hollister, (H&M) och många många fler. Efter sightseeingen blev det därför en hel del shopping. Först kom Björn och sa att han hade köpt tre par jeans på Levi's. Inte kunde pappa vara sämre. Även han tog sig ett besök i butiken och kom ut med tre jeans i kassen.
På kvällen blev det middag på Scala's på Powell St. Där träffade vi på en svenskättling som pratade med oss på svenska med en skånsk-amerikansk brytning.
Tisdag 6/7
Tidigt tisdag morgon tog vi bilen innan frukost över Golden Gate bron mot Sausalito där vi återigen lyckades med en nyttigare variant av frukost med frukt, ägg och bagels. Ingegerd tog en smarrig croisaint med ägg och skinka på.
Vidare tog vi oss sedan mot Muir Woods National Monument där vi fick se de jättelika och berömda Redwood träden. Det var riktigt fascinerande att se. En del av träden var 3000 år gamla, helt galet!
Eftersom man aldrig kan få nog av shopping åkte vi sedan vidare genom Sonoma och Napa (båda två stora vinproducerande städer), där vi sedan stannade på ett Outlet för att förhoppningsvis finna några fynd. Nu var det mammas och Ingegerds tur att fynds jeans på Levi's. Själv köpte jag bara en balsamspray, något som nog förvånade fler än mig. It was just not my cup of tea, you know!
Sista kvällen i San Francisco åt vi på CCF, denna gången var det mat som gällde. Efter måltiden promenerade vi genom China Town för att sedan krypa till sängs, för dagen därpå väntade en tidig avresa mot Fresno/Kingsburg för att träffa våra långväga släktingar. Spännande!
Onsdag 7/7
Efter en låååång sträcka i bilen fick vi äntligen tillfälle för frukost på ett ställe i Tracy som vi passerade. När vi efter ca 40 mil var framme i Kingsbury, fick vi syn på två äldre filurer utanför McDonald's där vi hade stämt träff med Warren och Nita. Och visst var det dem! De tog oss med till en mexikansk restaurang där vi fick träffa Bill och Rose (kusin till Warren). Alla var väldigt trevliga. Och Ross, en av kusinerna till Warren, var en väldigt roligt och skämtsam prick. Sedan bjöds vi med till en annan kusin där det skulle bjudas på efterrätt. Där fick vi träffa tre andra kusiner plus respektive och ett barnbarn. Det bjöds på bär och aprikospaj, hemmagjord glass och lemonad. Det var en trevlig tillställning. Alla fick dela med sig av sin livshistoria. Frun i huset var en fantastisk konstnär och hade flera inramade målningar. Innan det var dags att bege sig fick vi med oss några påsar med torkad frukt som de själva hade soltorkat vid poolen.
Efter kalaset åkte vi sedan med Warren och Nita en sväng för att få se deras hem. Det var ett mysigt litet hus på landet som var omringat av vinrankor. Från Warren och Nita fick vi med oss varsin påse med färska mandlar. Det var häftigt att få komma till ett ställe där saker som vi köper dagligen, faktiskt går att odla och tillverka på egen hand. Till skillnad från kalla San Francisco var det riktigt hett i Kingsburg. När vi åkte igenom byn såg vi blågula flaggor och skyltar där det stod "Välkommen" på. Då kände man sig hemma.
Vi tackade Warren och Nita för deras gästvänlighet och åkte sedan tillbaka mot Fresno och checkade in på hotellet. När vi hade flyttat in alla väskor från bilen tog vi oss ett dopp i poolen, det var otroligt skönt att få slappa lite efter en sådan fullspäckad dag. Det tyckte vi nog allihop. Vi somnade till i solen och när vi sedan vaknade till höll solen på att gå ned och det började bli lite kyligt. Vi drog oss in på våra rum för att få en god natts sömn.
Torsdag 8/7
Resan till Las Vegas tog ca 6 timmar, vilket kan kännas långt i vanliga fall, men med de många fantastiska landskapsvyer i kontrast till varandra och med go musik ljudande i högtalarna kändes resan inte fullt så lång.
Vid 4-tiden var vi framme i Las Vegas - spelarnas paradis! Jag och mamma tog oss ett dopp i poolen; poolområdet var gigantiskt med konstgräs och två pooler och utsikt över "Eiffeltornet". Planet Hollywood hette vårt hotell och i vårt rum hängde tavlor på Sylvester Stallone och ett linne och ett par skor som han använt vid inspelning av Rambo. Det fanns en mängd olika våningar. På ett plan var det fullt av spelautomater och Black Jack bord. På våningen över fanns det ett spa och på en annan våning ett Kapell. Nog har man hört om Las Vegas bröllop men det kändes sjukt att verkligen få det bekräftat.
Vi tog oss en tur i kvällshettan och besökte det berömda Caesars Palace. Därinne hade man byggt en "inomhusstad" - en avbild av Rom där man bland annat kunde se Fontana Di Trevi. Taket med dess blåmålade himmel fick en nästan till att tro att man faktiskt befann sig i Italien.
Efter besöket i "Rom" promenerade vi vidare till Venedig - även det uppbyggt på samma sätt. Där fanns gondoler som man kunde ta sig en tur i om man ville och inomhus hade de byggt upp ännu en inomhusstad.
När man gick på gatorna stod det flertalet Mexikaner och delade ut visitkort med halvnakna tjejer på där det stod att man kunde ringa ett nummer för att få träffa dessa. För att få vår uppmärksamhet slog de visitkorten mot sina händer. Ljudet blev efter ett tag ganska irriterande.
Vi åt på en mysig italiensk restaurang i "Venedig" och ännu en gång kändes Italien inte särskilt långt borta. På vägen hem genom hotellets Casino dansade tjejerna runt pålar och killarna gamblade - stereotypen av Vegas visade sig verkligen.
Fredag 9/7
I Vegas hettan tog vi en lugn förmiddag i solen vid poolen. Skönt att få koppla av lite efter den långa bilresan. På eftermiddagen gjorde vi oss i ordning och traskade mot "New York" och frihetsgudinnan. Vi åt på Hard Rock Café och hade fantastisk utsikt över ett upplyst Vegas. Hela tiden passerade reklamlastbilar med texter som: "Hot Babes Who Are Happy To Meet You" and so on. Las Vegas i ett nötskal? Det verkar så!
Efter en god hamburgare gick vi till Bellagio Hotell där vattenspelen började klockan nio. Det var verkligen häftigt att se tillsammans med den välsynkade musiken.
Lördag 10/7
Vid niotiden lämnade vi det spektakulära, levande Vegas för att färdas söder ut mot Grand Canyon. Under resans gång passerade vi den berömda Hover Dam, med vackert turkostvatten i kontrast mot de höga ljusa bergväggarna runt omkring. Det tog oss ungefär 4 timmar att ta oss från Las Vegas till Grand Canyon och efter att ha landat på vårt hotell - Red Feather Lodge - bestämde vi oss för att ta en tur till Grand Canyon som låg bara 15 minuters bilresa bort. Det var något av det mäktigaste jag sett. Och fastän det inte var klar himmel, var det fantastiskt att se solnedgången över den massiva dalen.
Måndagen tillägnades stora delar av dagen åt shopping. Vi började med frukost på hotellet bestående av en frukttallrik med keso. Sedan åkte vi sightseeing runt staden och fick sett och åkt över den kända Golden Gate Bridge, som då var omringad av dimma. Det gav en rätt häftig effekt faktiskt. Vi fick även sett The State House, Fisherman's Warf, China Town, Golden Gate Park med The Japanese Tea Garden och mycket annat. Tyvärr var Alcatraz turerna fullbokade så vi fick nöja oss med att beskåda fängelset på håll.
När vi var klara unnade vi oss varsin cheesecake på det välkända Cheesecake Factory som låg på åttonde våningen i samma byggnad som Macy's, med utsikt över Union Square.
Med hotellet centralt beläget i Union Sqaure, hade vi nära till alla kända shoppingmåsten; Macy's, Levi's, A&F, GAP, Hollister, (H&M) och många många fler. Efter sightseeingen blev det därför en hel del shopping. Först kom Björn och sa att han hade köpt tre par jeans på Levi's. Inte kunde pappa vara sämre. Även han tog sig ett besök i butiken och kom ut med tre jeans i kassen.
På kvällen blev det middag på Scala's på Powell St. Där träffade vi på en svenskättling som pratade med oss på svenska med en skånsk-amerikansk brytning.
Tisdag 6/7
Tidigt tisdag morgon tog vi bilen innan frukost över Golden Gate bron mot Sausalito där vi återigen lyckades med en nyttigare variant av frukost med frukt, ägg och bagels. Ingegerd tog en smarrig croisaint med ägg och skinka på.
Vidare tog vi oss sedan mot Muir Woods National Monument där vi fick se de jättelika och berömda Redwood träden. Det var riktigt fascinerande att se. En del av träden var 3000 år gamla, helt galet!
Eftersom man aldrig kan få nog av shopping åkte vi sedan vidare genom Sonoma och Napa (båda två stora vinproducerande städer), där vi sedan stannade på ett Outlet för att förhoppningsvis finna några fynd. Nu var det mammas och Ingegerds tur att fynds jeans på Levi's. Själv köpte jag bara en balsamspray, något som nog förvånade fler än mig. It was just not my cup of tea, you know!
Sista kvällen i San Francisco åt vi på CCF, denna gången var det mat som gällde. Efter måltiden promenerade vi genom China Town för att sedan krypa till sängs, för dagen därpå väntade en tidig avresa mot Fresno/Kingsburg för att träffa våra långväga släktingar. Spännande!
Onsdag 7/7
Efter en låååång sträcka i bilen fick vi äntligen tillfälle för frukost på ett ställe i Tracy som vi passerade. När vi efter ca 40 mil var framme i Kingsbury, fick vi syn på två äldre filurer utanför McDonald's där vi hade stämt träff med Warren och Nita. Och visst var det dem! De tog oss med till en mexikansk restaurang där vi fick träffa Bill och Rose (kusin till Warren). Alla var väldigt trevliga. Och Ross, en av kusinerna till Warren, var en väldigt roligt och skämtsam prick. Sedan bjöds vi med till en annan kusin där det skulle bjudas på efterrätt. Där fick vi träffa tre andra kusiner plus respektive och ett barnbarn. Det bjöds på bär och aprikospaj, hemmagjord glass och lemonad. Det var en trevlig tillställning. Alla fick dela med sig av sin livshistoria. Frun i huset var en fantastisk konstnär och hade flera inramade målningar. Innan det var dags att bege sig fick vi med oss några påsar med torkad frukt som de själva hade soltorkat vid poolen.
Efter kalaset åkte vi sedan med Warren och Nita en sväng för att få se deras hem. Det var ett mysigt litet hus på landet som var omringat av vinrankor. Från Warren och Nita fick vi med oss varsin påse med färska mandlar. Det var häftigt att få komma till ett ställe där saker som vi köper dagligen, faktiskt går att odla och tillverka på egen hand. Till skillnad från kalla San Francisco var det riktigt hett i Kingsburg. När vi åkte igenom byn såg vi blågula flaggor och skyltar där det stod "Välkommen" på. Då kände man sig hemma.
Vi tackade Warren och Nita för deras gästvänlighet och åkte sedan tillbaka mot Fresno och checkade in på hotellet. När vi hade flyttat in alla väskor från bilen tog vi oss ett dopp i poolen, det var otroligt skönt att få slappa lite efter en sådan fullspäckad dag. Det tyckte vi nog allihop. Vi somnade till i solen och när vi sedan vaknade till höll solen på att gå ned och det började bli lite kyligt. Vi drog oss in på våra rum för att få en god natts sömn.
Torsdag 8/7
Resan till Las Vegas tog ca 6 timmar, vilket kan kännas långt i vanliga fall, men med de många fantastiska landskapsvyer i kontrast till varandra och med go musik ljudande i högtalarna kändes resan inte fullt så lång.
Vid 4-tiden var vi framme i Las Vegas - spelarnas paradis! Jag och mamma tog oss ett dopp i poolen; poolområdet var gigantiskt med konstgräs och två pooler och utsikt över "Eiffeltornet". Planet Hollywood hette vårt hotell och i vårt rum hängde tavlor på Sylvester Stallone och ett linne och ett par skor som han använt vid inspelning av Rambo. Det fanns en mängd olika våningar. På ett plan var det fullt av spelautomater och Black Jack bord. På våningen över fanns det ett spa och på en annan våning ett Kapell. Nog har man hört om Las Vegas bröllop men det kändes sjukt att verkligen få det bekräftat.
Vi tog oss en tur i kvällshettan och besökte det berömda Caesars Palace. Därinne hade man byggt en "inomhusstad" - en avbild av Rom där man bland annat kunde se Fontana Di Trevi. Taket med dess blåmålade himmel fick en nästan till att tro att man faktiskt befann sig i Italien.
Efter besöket i "Rom" promenerade vi vidare till Venedig - även det uppbyggt på samma sätt. Där fanns gondoler som man kunde ta sig en tur i om man ville och inomhus hade de byggt upp ännu en inomhusstad.
När man gick på gatorna stod det flertalet Mexikaner och delade ut visitkort med halvnakna tjejer på där det stod att man kunde ringa ett nummer för att få träffa dessa. För att få vår uppmärksamhet slog de visitkorten mot sina händer. Ljudet blev efter ett tag ganska irriterande.
Vi åt på en mysig italiensk restaurang i "Venedig" och ännu en gång kändes Italien inte särskilt långt borta. På vägen hem genom hotellets Casino dansade tjejerna runt pålar och killarna gamblade - stereotypen av Vegas visade sig verkligen.
Fredag 9/7
I Vegas hettan tog vi en lugn förmiddag i solen vid poolen. Skönt att få koppla av lite efter den långa bilresan. På eftermiddagen gjorde vi oss i ordning och traskade mot "New York" och frihetsgudinnan. Vi åt på Hard Rock Café och hade fantastisk utsikt över ett upplyst Vegas. Hela tiden passerade reklamlastbilar med texter som: "Hot Babes Who Are Happy To Meet You" and so on. Las Vegas i ett nötskal? Det verkar så!
Efter en god hamburgare gick vi till Bellagio Hotell där vattenspelen började klockan nio. Det var verkligen häftigt att se tillsammans med den välsynkade musiken.
Lördag 10/7
Vid niotiden lämnade vi det spektakulära, levande Vegas för att färdas söder ut mot Grand Canyon. Under resans gång passerade vi den berömda Hover Dam, med vackert turkostvatten i kontrast mot de höga ljusa bergväggarna runt omkring. Det tog oss ungefär 4 timmar att ta oss från Las Vegas till Grand Canyon och efter att ha landat på vårt hotell - Red Feather Lodge - bestämde vi oss för att ta en tur till Grand Canyon som låg bara 15 minuters bilresa bort. Det var något av det mäktigaste jag sett. Och fastän det inte var klar himmel, var det fantastiskt att se solnedgången över den massiva dalen.
söndag 4 juli 2010
Reseuppdatering!
Bättre sent än aldrig, här kommer en uppdatering av vår första resevecka i Califonien!
Tisdag 29/6
Tidigt denna morgon bar det upp och iväg till flygplatsen. Efter duschen blev jag bjuden på frukost som Tina hade tillagat - French Toast med blåbär, mums!
Ida kom förbi för att ta farväl, det var otroligt jobbigt. Det går liksom inte att inse att den här tiden är över och aldrig kommer tillbaka. Men det ska bli roligt att träffas på hemmaplan sedan.
Tina och barnen körde mig till flygplatsen. Vid parkeringshuset började Julia gny i baksätet, hon mådde inte alls bra. Den långa bilresan hade gjort henne åksjuk. Vi stannade i garaget så att hon skulle kunna gå ut och ta lite luft. När jag lyfte ut henne ur bilen så spydde hon på mig, på klänningen och håret. Det var synd om stackarn men jag kunde inte annat än att tycka lite synd om mig själv också. Jag hade en 6 timmars flight framför mig med spya på klänningen och i håret. Som tur var hade jag extrakläder i handbagaget - alltid redo! Jag tvättade ur håret litegrann och bytte kläder. Nu var jag redo! Det var jobbigt att säga hejda till Tina och barnen. Tina grät och Linnea såg ut som att hon skulle börja gråta, vilket förvånade mig. Tina tackade mig för att jag tagit så bra hand om hennes barn och sa att hon verkligen kommer sakna mig. Det kom från hjärtat, och det värmde!
Efter en lång flygresa som jag tog mig igenom med lite läsning och två filmer (Yrrol & Lilla Sjöjungfrun), landade vi på LAX. Det var en häftig känsla. Jag pratade med en kille, jag tror han var känd för jag kände så otroligt väl igen honom men kunde inte placera honom - fruktansvärt irriterande. Han visade mig vart jag skulle gå och efter att jag plockat upp mitt bagage, gick jag för att leta reda på 50-talisterna! På terminal två fick jag syn på dem och det kändes nästan som att jag var en spanare i en actionfilm. Jag gick fram och överraskade dem och sedan var det kramkalas! Härligt att få se dem alla igen.
I vår Caravan begav vi oss sedan, med hjälp av GPS, iväg mot hotellet. Ingegerd mådde inte alls bra och hade redan spytt några gånger under flygresan från Sverige. För lite sömn var nog anledningen till detta. Men hon fick vilat under eftermiddagen och när dag 2 tog sin början var hon fit for fight igen :).
Onsdag 30/6
Dag två i Los Angeles inleddes med ett sju timmars långt och häftigt besök på det kända Universal Studios, som ligger väldigt nära vårt hotell. Det fanns många fascinerande attraktioner och shower att ta del av. Vi började med "Studio Tours" där vi åkte tågvagn runt bland diverse uppbygga kulisser som använts i flertalet kända filmer. Vi fick vara med om häftiga effekter när vi åkte igenom en 3D-formaterad tunnel där en regnskog iscensattes och King Kong skakade om tåget och spindlar kom krypandes emot oss. Det kändes riktigt verkligt!
Vi åkte förbi Westeria Lane till min stora glädje. Alla husen från min favoritserie Desperate Housewives fanns där mitt framför våra ögon. Det enda som fattades var min syster Ida, som också är ett hängivet fan av serien. Jag tror varken mamma, pappa, Björn eller Ingegerd kunde känna samma glädjerus som jag gjorde när villorna dök upp bakom krönet.
Vi var även på "Water World", en spektakulär show med många häftiga actioneffekter så som explosioner, livestunts, båtjakt och ett kraschande flygplan mitt framför våra ögon. Alla som utförde denna vad som kändes som en live-film var kända skådespelare - kanske inte på Clint Eastwood nivå, men kändisar som varit med i CSI-serierna, Batman Begins och någon tjej från Twilightfilmen.
Efter detta gick vi på Blues Brothers, en 20 min lång live-musikal. Härlig musik och roliga artister. I slutet blev de arresterade och skulle rymma från polisen. Då sprang den ene av Blues bröderna mot mig och drog med mig. Det kom som en överraskning men det var roligt! När vi sedan gick förbi under en av deras senare shower vinkade de glatt åt oss.
Jag, mamma och pappa gick på Shrek i 4D. Det var en tjugo minuters film där man satt i en stol som rörde sig till effekter från filmen. När åsnan nös stänktes det vattendroppar på en och så vidare. Det var en rolig upplevelse!
Vi var sedan på en liknande show. Terminator i 3D där live-skådespel varvades med 3D filmscener på en stor Screen. Live robotar som kom upp ur marken omringade av rök. Filmen hade även samma effekter som på Shrek 4D med rörliga säten, vattenstänk och vindeffekter. Det var riktigt häftigt! Svårt att beskriva för jag har aldrig varit med om något liknande. Hade varit kul om hela långfilmer hade samma effekter.
Efter en lång dag på Universal Studios åkte vi hem och låg lite vid poolen. Sedan gjorde vi oss i ordning och åkte till Walk of Fame och Grauman's Theatre. Det var ett ganska smutsigt område och kändes lite som ett slumkvarter. Men teatern var vacker och det var häftigt att se hand och fotavtryck får flertalet kändisar, bland annat Eddie Murphy.
Torsdag 1/7
På morgonen begav vi oss upp mot Beverly Hills kullar där vi spanade febrilt efter kändishemmen. Efter att ha slingrat oss både upp och ned för kullarna och sett diverse flotta kåkar, begav vi oss mot Santa Monica Pier där vi åt lunch på en mexikansk restaurang. När vi ätit klar sprack det lägligt upp och speedos & bikinis slank på och plötsligt låg där fem valrossar på stranden.
När vi alla var stekta som lamkotletter knödde vi oss återigen in i bilen och knappade in Rodeo Drive på GPS:en och körde genom den kända och mycket exklusiva shoppinggatan. På kvällen blev det sedan en väldigt god och förhållandevis nyttig burrito på hotellets egna restaurang.
Fredag 2/7
På morgonen efter gympass och frukost gav vi oss iväg på nästa äventyr. Men innan vi lämnade Hollywood fanns det EN viktig hållplats kvar; The Famous Hollywood Sign. Icke att förglömma. Eller ja, det var bara jag som ville dit, men i vissa fall tycker jag att minoriteten borde få majoritet och upp i bergen begav vi oss. Efter en lång radda av serpentinsvängar fann vi vår destination. Men det var först när vi fick gå upp på taket där några byggnadsarbetare slet som vi fick en fantastisk utsikt över skylten. Jag tycker att utsikten var mödan värd!
Efter detta körde vi mot Highway 1 som skulle ta oss upp emot Santa Barbara. Det var en härlig känsla att färdas längs kusten. Vi stannade till vid en strand i Malibu där vi under vår fikapaus fick följa flitiga surfares kamp mot vågen. Vi blev allt lite surfsugna allihop tror jag. Skönt att se hur man inte ska göra. Huruvida vi själva kommer att kunna ta oss upp på brädan eller ej är en annan historia. Det såg iaf väldigt roligt ut!
Nu har vi kommit fram till vårt hotell i Santa Barbara. Vi har precis varit nere och utforskat stranden samt tagit vårt första dopp i Stilla Havet. Hotellet verkar toppen, men här stannad vi enbart natten innan det bar av vidare för nya äventyr i Monterey. När mamma hade slocknat vid halv tio tiden, roade vi andra oss med ett parti plump, något som gick bättre för vissa än andra. Mer än så behöver vi inte gå in på det….
Sedan var det sang sang sang… :)
Lördag 3/7
Efter en löprunda längs stranden och en utsökt komponerad frukost bestående av frukt, keso och bröd, gick bilturen vidare norrut mot Monterey. Med en cirka 25 mils bilresa framför oss packade vi in oss i Caravanen och lät GPS:en föra oss i rätt riktning mot nästa hållplats. Trots lång körsträcka blev turen sällan långtråkig med den fantastiskt grönskande kustnaturen som blandades upp med en sand som nästan såg konstgjord ut med dess oranga färg.
Vårt första stopp var Solvang, en danskinspirerad liten stad med danska specialiteter till pappas stora glädje - WIENERBRÖD! Det var en idyllisk småstad med mysiga små gator som gav lite "Barna i Bulleryn" känsla.
Efter flera timmar i bilen med flertalet stopp för fotografering av bland annat sjöelefanter, kom vi till Carmel - ett otroligt vackert område där vi fick betala en avgift för att komma in på "17-Mile Drive", området där självaste Clintan är bosatt och guvernör. Där har även US-Open nyligen spelats; tält och skyltar fanns fortfarande kvar. Under denna rutt passerade vi bland annat en väldigt gammal och känd cypress, kallad "The Lone Cypress". Det blåste väldigt, men utsikten var vacker och kåkarna granna. Vi frågade vakten vid inkörsporten vart Clint Eastwood bor och han svarade att han kör förbi i sin Porsche varje kväll vid halv tio tiden, men att han inte hade hans adress. SÄKERT! Tyvärr lämnade vi området tidigare än så och hann därför aldrig hälsa på Clintan. Får bli nästa gång!
När vi var klara började det bli sent och vi drog vidare mot hotellet där vi installerade oss med en väldig fart för att sedan få oss något i magen. Vi åkte ned till hamnen "Fisherman's Warf" där vi satte oss på en av de många restaurangerna i området som var väldigt mysigt. Här avnjöt Ingegerd och Björn en hamburgare i särklass och jag, mamma och pappa satsade på en Seafood Salad var - helt underbart god var den!
Söndag 4/7
På den amerikanska födelsedagens morgon stack vi vidare efter en löprunda längs strandpromenaden, frukost samt fotografering av rådjuren på baksidan av våra lodger där en kyrkogård låg placerad. Det här hotellet hade inte alls samma klass som de två första, vilket vi alla nog blev lite snopna över. Egentligen var det inte alls något fel på hotellet, men med tanke på hur vi på tidigare ställen varit så bortskämda med lyx, höll detta hotellet inte riktigt samma mått.
Vi körde vidare längs kusten och hade svårt att hitta en rastplats vid lunchtid så vi stannade till slut till på Starbucks där vi smaskade i oss ett och annat. Efter många timmars körning skymtade vi San Francisco, till vår allas glädje.
Tisdag 29/6
Tidigt denna morgon bar det upp och iväg till flygplatsen. Efter duschen blev jag bjuden på frukost som Tina hade tillagat - French Toast med blåbär, mums!
Ida kom förbi för att ta farväl, det var otroligt jobbigt. Det går liksom inte att inse att den här tiden är över och aldrig kommer tillbaka. Men det ska bli roligt att träffas på hemmaplan sedan.
Tina och barnen körde mig till flygplatsen. Vid parkeringshuset började Julia gny i baksätet, hon mådde inte alls bra. Den långa bilresan hade gjort henne åksjuk. Vi stannade i garaget så att hon skulle kunna gå ut och ta lite luft. När jag lyfte ut henne ur bilen så spydde hon på mig, på klänningen och håret. Det var synd om stackarn men jag kunde inte annat än att tycka lite synd om mig själv också. Jag hade en 6 timmars flight framför mig med spya på klänningen och i håret. Som tur var hade jag extrakläder i handbagaget - alltid redo! Jag tvättade ur håret litegrann och bytte kläder. Nu var jag redo! Det var jobbigt att säga hejda till Tina och barnen. Tina grät och Linnea såg ut som att hon skulle börja gråta, vilket förvånade mig. Tina tackade mig för att jag tagit så bra hand om hennes barn och sa att hon verkligen kommer sakna mig. Det kom från hjärtat, och det värmde!
Efter en lång flygresa som jag tog mig igenom med lite läsning och två filmer (Yrrol & Lilla Sjöjungfrun), landade vi på LAX. Det var en häftig känsla. Jag pratade med en kille, jag tror han var känd för jag kände så otroligt väl igen honom men kunde inte placera honom - fruktansvärt irriterande. Han visade mig vart jag skulle gå och efter att jag plockat upp mitt bagage, gick jag för att leta reda på 50-talisterna! På terminal två fick jag syn på dem och det kändes nästan som att jag var en spanare i en actionfilm. Jag gick fram och överraskade dem och sedan var det kramkalas! Härligt att få se dem alla igen.
I vår Caravan begav vi oss sedan, med hjälp av GPS, iväg mot hotellet. Ingegerd mådde inte alls bra och hade redan spytt några gånger under flygresan från Sverige. För lite sömn var nog anledningen till detta. Men hon fick vilat under eftermiddagen och när dag 2 tog sin början var hon fit for fight igen :).
Onsdag 30/6
Dag två i Los Angeles inleddes med ett sju timmars långt och häftigt besök på det kända Universal Studios, som ligger väldigt nära vårt hotell. Det fanns många fascinerande attraktioner och shower att ta del av. Vi började med "Studio Tours" där vi åkte tågvagn runt bland diverse uppbygga kulisser som använts i flertalet kända filmer. Vi fick vara med om häftiga effekter när vi åkte igenom en 3D-formaterad tunnel där en regnskog iscensattes och King Kong skakade om tåget och spindlar kom krypandes emot oss. Det kändes riktigt verkligt!
Vi åkte förbi Westeria Lane till min stora glädje. Alla husen från min favoritserie Desperate Housewives fanns där mitt framför våra ögon. Det enda som fattades var min syster Ida, som också är ett hängivet fan av serien. Jag tror varken mamma, pappa, Björn eller Ingegerd kunde känna samma glädjerus som jag gjorde när villorna dök upp bakom krönet.
Vi var även på "Water World", en spektakulär show med många häftiga actioneffekter så som explosioner, livestunts, båtjakt och ett kraschande flygplan mitt framför våra ögon. Alla som utförde denna vad som kändes som en live-film var kända skådespelare - kanske inte på Clint Eastwood nivå, men kändisar som varit med i CSI-serierna, Batman Begins och någon tjej från Twilightfilmen.
Efter detta gick vi på Blues Brothers, en 20 min lång live-musikal. Härlig musik och roliga artister. I slutet blev de arresterade och skulle rymma från polisen. Då sprang den ene av Blues bröderna mot mig och drog med mig. Det kom som en överraskning men det var roligt! När vi sedan gick förbi under en av deras senare shower vinkade de glatt åt oss.
Jag, mamma och pappa gick på Shrek i 4D. Det var en tjugo minuters film där man satt i en stol som rörde sig till effekter från filmen. När åsnan nös stänktes det vattendroppar på en och så vidare. Det var en rolig upplevelse!
Vi var sedan på en liknande show. Terminator i 3D där live-skådespel varvades med 3D filmscener på en stor Screen. Live robotar som kom upp ur marken omringade av rök. Filmen hade även samma effekter som på Shrek 4D med rörliga säten, vattenstänk och vindeffekter. Det var riktigt häftigt! Svårt att beskriva för jag har aldrig varit med om något liknande. Hade varit kul om hela långfilmer hade samma effekter.
Efter en lång dag på Universal Studios åkte vi hem och låg lite vid poolen. Sedan gjorde vi oss i ordning och åkte till Walk of Fame och Grauman's Theatre. Det var ett ganska smutsigt område och kändes lite som ett slumkvarter. Men teatern var vacker och det var häftigt att se hand och fotavtryck får flertalet kändisar, bland annat Eddie Murphy.
Torsdag 1/7
På morgonen begav vi oss upp mot Beverly Hills kullar där vi spanade febrilt efter kändishemmen. Efter att ha slingrat oss både upp och ned för kullarna och sett diverse flotta kåkar, begav vi oss mot Santa Monica Pier där vi åt lunch på en mexikansk restaurang. När vi ätit klar sprack det lägligt upp och speedos & bikinis slank på och plötsligt låg där fem valrossar på stranden.
När vi alla var stekta som lamkotletter knödde vi oss återigen in i bilen och knappade in Rodeo Drive på GPS:en och körde genom den kända och mycket exklusiva shoppinggatan. På kvällen blev det sedan en väldigt god och förhållandevis nyttig burrito på hotellets egna restaurang.
Fredag 2/7
På morgonen efter gympass och frukost gav vi oss iväg på nästa äventyr. Men innan vi lämnade Hollywood fanns det EN viktig hållplats kvar; The Famous Hollywood Sign. Icke att förglömma. Eller ja, det var bara jag som ville dit, men i vissa fall tycker jag att minoriteten borde få majoritet och upp i bergen begav vi oss. Efter en lång radda av serpentinsvängar fann vi vår destination. Men det var först när vi fick gå upp på taket där några byggnadsarbetare slet som vi fick en fantastisk utsikt över skylten. Jag tycker att utsikten var mödan värd!
Efter detta körde vi mot Highway 1 som skulle ta oss upp emot Santa Barbara. Det var en härlig känsla att färdas längs kusten. Vi stannade till vid en strand i Malibu där vi under vår fikapaus fick följa flitiga surfares kamp mot vågen. Vi blev allt lite surfsugna allihop tror jag. Skönt att se hur man inte ska göra. Huruvida vi själva kommer att kunna ta oss upp på brädan eller ej är en annan historia. Det såg iaf väldigt roligt ut!
Nu har vi kommit fram till vårt hotell i Santa Barbara. Vi har precis varit nere och utforskat stranden samt tagit vårt första dopp i Stilla Havet. Hotellet verkar toppen, men här stannad vi enbart natten innan det bar av vidare för nya äventyr i Monterey. När mamma hade slocknat vid halv tio tiden, roade vi andra oss med ett parti plump, något som gick bättre för vissa än andra. Mer än så behöver vi inte gå in på det….
Sedan var det sang sang sang… :)
Lördag 3/7
Efter en löprunda längs stranden och en utsökt komponerad frukost bestående av frukt, keso och bröd, gick bilturen vidare norrut mot Monterey. Med en cirka 25 mils bilresa framför oss packade vi in oss i Caravanen och lät GPS:en föra oss i rätt riktning mot nästa hållplats. Trots lång körsträcka blev turen sällan långtråkig med den fantastiskt grönskande kustnaturen som blandades upp med en sand som nästan såg konstgjord ut med dess oranga färg.
Vårt första stopp var Solvang, en danskinspirerad liten stad med danska specialiteter till pappas stora glädje - WIENERBRÖD! Det var en idyllisk småstad med mysiga små gator som gav lite "Barna i Bulleryn" känsla.
Efter flera timmar i bilen med flertalet stopp för fotografering av bland annat sjöelefanter, kom vi till Carmel - ett otroligt vackert område där vi fick betala en avgift för att komma in på "17-Mile Drive", området där självaste Clintan är bosatt och guvernör. Där har även US-Open nyligen spelats; tält och skyltar fanns fortfarande kvar. Under denna rutt passerade vi bland annat en väldigt gammal och känd cypress, kallad "The Lone Cypress". Det blåste väldigt, men utsikten var vacker och kåkarna granna. Vi frågade vakten vid inkörsporten vart Clint Eastwood bor och han svarade att han kör förbi i sin Porsche varje kväll vid halv tio tiden, men att han inte hade hans adress. SÄKERT! Tyvärr lämnade vi området tidigare än så och hann därför aldrig hälsa på Clintan. Får bli nästa gång!
När vi var klara började det bli sent och vi drog vidare mot hotellet där vi installerade oss med en väldig fart för att sedan få oss något i magen. Vi åkte ned till hamnen "Fisherman's Warf" där vi satte oss på en av de många restaurangerna i området som var väldigt mysigt. Här avnjöt Ingegerd och Björn en hamburgare i särklass och jag, mamma och pappa satsade på en Seafood Salad var - helt underbart god var den!
Söndag 4/7
På den amerikanska födelsedagens morgon stack vi vidare efter en löprunda längs strandpromenaden, frukost samt fotografering av rådjuren på baksidan av våra lodger där en kyrkogård låg placerad. Det här hotellet hade inte alls samma klass som de två första, vilket vi alla nog blev lite snopna över. Egentligen var det inte alls något fel på hotellet, men med tanke på hur vi på tidigare ställen varit så bortskämda med lyx, höll detta hotellet inte riktigt samma mått.
Vi körde vidare längs kusten och hade svårt att hitta en rastplats vid lunchtid så vi stannade till slut till på Starbucks där vi smaskade i oss ett och annat. Efter många timmars körning skymtade vi San Francisco, till vår allas glädje.
fredag 11 juni 2010
Kärt återseende, tungt farväl & nationaldagsfirande!
Ännu en gång har tiden bara rusat iväg och förbi. Nu sitter jag här i det ljusblå rummet på 27 River Glen Rd. Det känns som det var igår jag först kom in hit och greps av panik och undrade var jag skulle få plats med alla kläder. Under året har jag ändå börjat gilla det lilla krypinnet och konstaterat att den förut gräsliga ljusblå/lila färgen på rummet faktiskt skapar ett lugn. Många gånger har rummet fått bli min fristad. Det enda stället man någorlunda kan komma ifrån jobbet. Året har varit allt annat än lätt. Vi är många som ska ha cred för att vi har klarat den psykiska påfrestning och personliga begränsning det innebär att bo med en annan familj. På tisdag är det 2 veckor kvar tills planet lyfter mot Californien. Helt ofattbart! Vart tog tiden vägen? I det stora hela måste jag ändå säga att jag är väldigt nöjd med mitt år. Jag har fått uppleva så mycket roligt och lärt mig otroligt mycket. Träffat UNDERBARA människor - vänner för livet.
Samtidigt som det känns trist att det här året, det här livet, snart är över - att tänka att det här året är något som aldrig kommer att komma tillbaka - har man så många härliga minnen från den här tiden. OCH det ska bli väldigt spännande att komma tillbaka hem, träffa alla vänner och släktingar och få höra vad det är man egentligen har missat under året. För även om skype och Facebook varit till stor hjälp under året, kan dessa två hjälpmedel aldrig hålla en fullt uppdaterad.
Under de två senaste veckorna har det hänt en hel del! Sista helgen i maj, samtidigt som flytten från Drängseredsvägen 22 pågick hemma(SJUKT!), åkte jag till NYC för att träffa min underbara Lisa! Fyra kanondagar spenderade vi tillsammans in The Big Apple. Mycket walking, mycket talking, och en hel del shopping blev det:). Goda cupcakes från Magnolia Bakery. Mys i Central Park. Vacker utsikt från Top of the Rock över hela staden by night. God mat i Little Italy. Ett besök hos Frihetsgudinnan blev det också! Det var overkligt och fantastiskt roligt att träffa Lisa efter nästan ett års tid. Och självklart går ju tiden fort när man har roligt och snart var det dags att skiljas åt igen, men denna gången visste vi båda att vi snart ses igen och det var en stor tröst!
Helgen efter det var det dags för ett annat farväl... vår älskade Lovisa lämnade oss för att åka hem till Sverige och äta jordgubbstårta och mormors köttbullar! Även det kändes overkligt. Där åkte hon, den underbara tjejen som vi under nästan ett års tid umgåtts dagligen med. Ni kan förstå vilket tomrum hon lämnade efter sig. Eller det kan ni nog inte... Jag är dock glad att hon bor i Grästorp som inte ligger så värst långt ifrån mina hemtrakter. Hon kan räkna med besök när jag kommer hem! :) Vi älskar och saknar dig Lovisa.
Den 6 juni var det ju Sveriges nationaldag och det ville vi självfallet fira! Med kladdkaka, jordgubbstårta, smörgåstårta, frukt, cupcakes, bål och massa annat gott firade vi hemma hos Patrizia och det måste varit den fuktigaste dagen någonsin, jag flydde in i kylskåpet ett tag. Alla kvinnor i klimakteriet - vi vet hur ni känner er! Sedan bröt regnet ut. Det var rejält. Härligt tänkte vi och bytte raskt om till bikini och badade i poolen. Mitt i badandet satte åskan och blixten igång och Malin bokstavligen FLÖG upp ur poolen - det var en rolig syn vill jag meddela! Det var nog första gången jag riktigt firat nationaldagen, en tradition jag planerar att fortsätta med:)
Som sagt, om drygt två veckor åker jag till LA där jag möter upp mamma, pappa, Björn och Ingegerd för en roadtrip genom västkusten. I can't wait!
Ciao,
S
Samtidigt som det känns trist att det här året, det här livet, snart är över - att tänka att det här året är något som aldrig kommer att komma tillbaka - har man så många härliga minnen från den här tiden. OCH det ska bli väldigt spännande att komma tillbaka hem, träffa alla vänner och släktingar och få höra vad det är man egentligen har missat under året. För även om skype och Facebook varit till stor hjälp under året, kan dessa två hjälpmedel aldrig hålla en fullt uppdaterad.
Under de två senaste veckorna har det hänt en hel del! Sista helgen i maj, samtidigt som flytten från Drängseredsvägen 22 pågick hemma(SJUKT!), åkte jag till NYC för att träffa min underbara Lisa! Fyra kanondagar spenderade vi tillsammans in The Big Apple. Mycket walking, mycket talking, och en hel del shopping blev det:). Goda cupcakes från Magnolia Bakery. Mys i Central Park. Vacker utsikt från Top of the Rock över hela staden by night. God mat i Little Italy. Ett besök hos Frihetsgudinnan blev det också! Det var overkligt och fantastiskt roligt att träffa Lisa efter nästan ett års tid. Och självklart går ju tiden fort när man har roligt och snart var det dags att skiljas åt igen, men denna gången visste vi båda att vi snart ses igen och det var en stor tröst!
Helgen efter det var det dags för ett annat farväl... vår älskade Lovisa lämnade oss för att åka hem till Sverige och äta jordgubbstårta och mormors köttbullar! Även det kändes overkligt. Där åkte hon, den underbara tjejen som vi under nästan ett års tid umgåtts dagligen med. Ni kan förstå vilket tomrum hon lämnade efter sig. Eller det kan ni nog inte... Jag är dock glad att hon bor i Grästorp som inte ligger så värst långt ifrån mina hemtrakter. Hon kan räkna med besök när jag kommer hem! :) Vi älskar och saknar dig Lovisa.
Den 6 juni var det ju Sveriges nationaldag och det ville vi självfallet fira! Med kladdkaka, jordgubbstårta, smörgåstårta, frukt, cupcakes, bål och massa annat gott firade vi hemma hos Patrizia och det måste varit den fuktigaste dagen någonsin, jag flydde in i kylskåpet ett tag. Alla kvinnor i klimakteriet - vi vet hur ni känner er! Sedan bröt regnet ut. Det var rejält. Härligt tänkte vi och bytte raskt om till bikini och badade i poolen. Mitt i badandet satte åskan och blixten igång och Malin bokstavligen FLÖG upp ur poolen - det var en rolig syn vill jag meddela! Det var nog första gången jag riktigt firat nationaldagen, en tradition jag planerar att fortsätta med:)
Som sagt, om drygt två veckor åker jag till LA där jag möter upp mamma, pappa, Björn och Ingegerd för en roadtrip genom västkusten. I can't wait!
Ciao,
S
lördag 22 maj 2010
Gotta live like we're dying!
Oj oj oj. Den här dagen har varit den bästa på länge. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Det finns andra saker som behöver uppdateras först.
Förra helgen tog Malin, Emma, Patrizia, Lovisa, Hannah och jag en trip till Six Flags - USA:s svar på Liseberg. Eller tvärtom kanske det borde vara, men iaf. Det var riktigt roligt! Konstigt nog blev jag väldigt lätt yr.. kanske börjar bli gammal? Skrämmande tanke - 20 är väl ingen ålder? Eller?
För övrigt har vi haft kanon väder nu i några dagar. Det är ungefär som en bra svensk sommar just nu och vi klagar inte!
I torsdags bakade Lovisa, Ida och jag inför helgen. Det blev pizzabullar, brownies och scones. Sedan fixade Malin pastasallad, Emma chokladbollar, Malin fruktsallad och lite annat smått och gott till vår picknick till heldagskoncerten.
Det är nu natten mellan lördag och söndag och jag tänkte berätta lite om vad helgen har haft att erbjuda såhär långt.
Igår efter jobbet hade jag, Lovisa och Ida bestämt oss för att ta en promenad till Lovisa, där vi sedan skulle sova alla tre. Ida och Lovisa gick och skulle möta mig, men jag var där en stund innan dem och bestämde mig för att skrämmas lite. I väntan på mina offer stod jag gömd bakom ett träd och såg diverse polisbilar passera. Det var som om de letade efter någon. Jag kände att jag nog verkade lite lätt suspekt där jag stod och tryckte bakom trädet. Slutligen hörde jag röster och det var inte svårt att urskilja Ida och Lovisa - det är inte många som går omkring och pratar svenska bara sådär. När de precis ska passera mig, hoppar jag fram och skriker "buu".. De båda hoppade till och skrek högt. Det var ett lyckat skrämselförsök:).. Nästan lite för lyckat. Sekunden senare kommer polisbilen, som precis passerat, tillbaka och frågar om det var någon som skrek. Vi förklarade läget och ja sa att det bara var jag som skrämde dem. De frågade om vi hade sett ett gäng barn gå omkring. Tydligen var det några som polisen letade efter. På ett sätt känns det tryggt att veta att Wellesley polisen är såpass lyhörda! Vi blev rätt paffa :)..
Efter det så sov vi hos Lovisa. På morgonen gick vi upp och sprang, hurtiga som vi är. Eller försöker vara?
När vi gjort oss iordning blev vi sedan upplockade av Malin och Emma. I full bil åkte vi med hög musik (alla låtar med artisterna som var med på konserten) som uppladdning. Vi hade platser högst upp på "lawn section", så därav tog vi med oss picknick, filtar och hela konkarongen. Man såg och hörde bra och allt var kanon, förrutom att vi hade några jobbiga rökare bredvid oss. Artisterna var GRYMMA! Det var bland annat; Jason Derulo, Kesha, The Script, Iyaz, Adam Lambert, Kris Allen, Boys Like Girls och fler därtill. Riktigt lyckat!
En läskig grej hände dock under solens heta strålar. Jessica, en utav tjejerna som var med oss, tuppade helt plötsligt av och var okontaktbar i flera minuter. Vi hämtade en vakt som skulle kalla på sjukvårdare. Medan vi väntade på att en sjukvårdare skulle komma, kom en kvinna fram med is som vi skulle kyla ned hennes nacke med. Jag tycker att sjukvårdarna tog väldigt lång tid på sig att komma på plats - så hade det aldrig varit i Sverige. Till slut vaknade Jessica och det tog med henne för blodtryckskontroll. Hon mådde bra efteråt och var med resten av konserten. Jag tror dock inte att det var solsting som fick henne att tuppa av. Det såg mer ut som ett mindre epeleptiskt anfall. Detta har tydligen hänt henne flera gånger tidigare. Kanske var solen en bidragande faktor men de ryckningar som bildades i hennes kropp var exakt sådana som Ida hade när hon hade epelepsi.
Förrutom denna incident var konserten väldigt lyckad. Stämningen var obeskrivlig! Vi hade till och med turen att komma med på storbildsskärmen en gång. Sånt händer ju aldrig? och ändå var det ca 20 000 åskådare. Det var riktigt roligt. Emma, Malin och jag såg inte ens själva att vi var med i bild förrän Lovisa skrek på oss och sa åt oss att titta upp där vi stod och dansade. That's a first!
Nu ska jag sova, för imorgon blir det upp tidigt och jobba.
God natt,
S
Bildskärm
Förra helgen tog Malin, Emma, Patrizia, Lovisa, Hannah och jag en trip till Six Flags - USA:s svar på Liseberg. Eller tvärtom kanske det borde vara, men iaf. Det var riktigt roligt! Konstigt nog blev jag väldigt lätt yr.. kanske börjar bli gammal? Skrämmande tanke - 20 är väl ingen ålder? Eller?
För övrigt har vi haft kanon väder nu i några dagar. Det är ungefär som en bra svensk sommar just nu och vi klagar inte!
I torsdags bakade Lovisa, Ida och jag inför helgen. Det blev pizzabullar, brownies och scones. Sedan fixade Malin pastasallad, Emma chokladbollar, Malin fruktsallad och lite annat smått och gott till vår picknick till heldagskoncerten.
Det är nu natten mellan lördag och söndag och jag tänkte berätta lite om vad helgen har haft att erbjuda såhär långt.
Igår efter jobbet hade jag, Lovisa och Ida bestämt oss för att ta en promenad till Lovisa, där vi sedan skulle sova alla tre. Ida och Lovisa gick och skulle möta mig, men jag var där en stund innan dem och bestämde mig för att skrämmas lite. I väntan på mina offer stod jag gömd bakom ett träd och såg diverse polisbilar passera. Det var som om de letade efter någon. Jag kände att jag nog verkade lite lätt suspekt där jag stod och tryckte bakom trädet. Slutligen hörde jag röster och det var inte svårt att urskilja Ida och Lovisa - det är inte många som går omkring och pratar svenska bara sådär. När de precis ska passera mig, hoppar jag fram och skriker "buu".. De båda hoppade till och skrek högt. Det var ett lyckat skrämselförsök:).. Nästan lite för lyckat. Sekunden senare kommer polisbilen, som precis passerat, tillbaka och frågar om det var någon som skrek. Vi förklarade läget och ja sa att det bara var jag som skrämde dem. De frågade om vi hade sett ett gäng barn gå omkring. Tydligen var det några som polisen letade efter. På ett sätt känns det tryggt att veta att Wellesley polisen är såpass lyhörda! Vi blev rätt paffa :)..
Efter det så sov vi hos Lovisa. På morgonen gick vi upp och sprang, hurtiga som vi är. Eller försöker vara?
När vi gjort oss iordning blev vi sedan upplockade av Malin och Emma. I full bil åkte vi med hög musik (alla låtar med artisterna som var med på konserten) som uppladdning. Vi hade platser högst upp på "lawn section", så därav tog vi med oss picknick, filtar och hela konkarongen. Man såg och hörde bra och allt var kanon, förrutom att vi hade några jobbiga rökare bredvid oss. Artisterna var GRYMMA! Det var bland annat; Jason Derulo, Kesha, The Script, Iyaz, Adam Lambert, Kris Allen, Boys Like Girls och fler därtill. Riktigt lyckat!
En läskig grej hände dock under solens heta strålar. Jessica, en utav tjejerna som var med oss, tuppade helt plötsligt av och var okontaktbar i flera minuter. Vi hämtade en vakt som skulle kalla på sjukvårdare. Medan vi väntade på att en sjukvårdare skulle komma, kom en kvinna fram med is som vi skulle kyla ned hennes nacke med. Jag tycker att sjukvårdarna tog väldigt lång tid på sig att komma på plats - så hade det aldrig varit i Sverige. Till slut vaknade Jessica och det tog med henne för blodtryckskontroll. Hon mådde bra efteråt och var med resten av konserten. Jag tror dock inte att det var solsting som fick henne att tuppa av. Det såg mer ut som ett mindre epeleptiskt anfall. Detta har tydligen hänt henne flera gånger tidigare. Kanske var solen en bidragande faktor men de ryckningar som bildades i hennes kropp var exakt sådana som Ida hade när hon hade epelepsi.
Förrutom denna incident var konserten väldigt lyckad. Stämningen var obeskrivlig! Vi hade till och med turen att komma med på storbildsskärmen en gång. Sånt händer ju aldrig? och ändå var det ca 20 000 åskådare. Det var riktigt roligt. Emma, Malin och jag såg inte ens själva att vi var med i bild förrän Lovisa skrek på oss och sa åt oss att titta upp där vi stod och dansade. That's a first!
Nu ska jag sova, för imorgon blir det upp tidigt och jobba.
God natt,
S
Bildskärm
söndag 25 april 2010
Ännu en vecka och helg har passerat och igår avslutades sista kursen på MassBay. Piece of cake! Jag tror att jag kommer få en chock när jag kommer hem till Sverige efter att så enkelt kunnat leka mig igenom MassBay-kurserna. Rena rama skämtet är vad det är. Fast resorna har varit toppen. Och egentligen var det ju också därför jag valde de kurserna:).
Igårkväll var vi 6 tjejer hemma hos Emma som hade födelsedagsfest! Det var jättemysigt. Vi åt vitlöks- och citronmarinerad kyckling ala Emma med couscous och en jättegod sallad med mozzarella, tomat, gurka, sparris, sallad och valnötter. Till efterrätt serverades en utsökt lime cheesecake. När vi hade ätit oss mätta och glada var det dags för lek! En tipspromenad var förberedd där svaren inte än var satta. Alla fick chansa på svar som senare skulle skrivas efter olika tävlingsmoment. Hysteriskt rolig kväll!
I stort sett hela söndagen spenderades på mallet i Natick. Det blev en hel del shopping. Jag har verkligen insett att jag har ett problem. Ett stort problem. Let me put it this way. My name is Sara Anderson and I'm a shopaholic. Ja, då var det sagt. Jag hade först inte tänkt att shoppa alls i helgen. Men mina shoppingglada vänner sa att jag kunde följa med och fönstershoppa. Alla vet ju att det inte finns något sådant. Det är bara ett uttryck som någon som avskyr shopping har kommit på. Jag åkte dit och sedan fanns det ingen hejd. Jag vill bara klargöra, Ida och Lovisa, att jag inte lägger någon som helst skuld på er, haha. Men i veckan ska sparandet tas upp igen...
och imorgon börjar en ny arbetsvecka. Nu börjar det kännas tungt, men nu är det iaf klappat och klart; i slutet av maj åker jag till NY och träffar min älskade Lisa som flyger ända från Sverige! Fyra underbara dagar att se fram emot <3
Sedan är det inte långt kvar tills jag och mina favvo-50-talister strålar samman i LA för tre veckor av äventyr!
Take care and be there
S
Igårkväll var vi 6 tjejer hemma hos Emma som hade födelsedagsfest! Det var jättemysigt. Vi åt vitlöks- och citronmarinerad kyckling ala Emma med couscous och en jättegod sallad med mozzarella, tomat, gurka, sparris, sallad och valnötter. Till efterrätt serverades en utsökt lime cheesecake. När vi hade ätit oss mätta och glada var det dags för lek! En tipspromenad var förberedd där svaren inte än var satta. Alla fick chansa på svar som senare skulle skrivas efter olika tävlingsmoment. Hysteriskt rolig kväll!
I stort sett hela söndagen spenderades på mallet i Natick. Det blev en hel del shopping. Jag har verkligen insett att jag har ett problem. Ett stort problem. Let me put it this way. My name is Sara Anderson and I'm a shopaholic. Ja, då var det sagt. Jag hade först inte tänkt att shoppa alls i helgen. Men mina shoppingglada vänner sa att jag kunde följa med och fönstershoppa. Alla vet ju att det inte finns något sådant. Det är bara ett uttryck som någon som avskyr shopping har kommit på. Jag åkte dit och sedan fanns det ingen hejd. Jag vill bara klargöra, Ida och Lovisa, att jag inte lägger någon som helst skuld på er, haha. Men i veckan ska sparandet tas upp igen...
och imorgon börjar en ny arbetsvecka. Nu börjar det kännas tungt, men nu är det iaf klappat och klart; i slutet av maj åker jag till NY och träffar min älskade Lisa som flyger ända från Sverige! Fyra underbara dagar att se fram emot <3
Sedan är det inte långt kvar tills jag och mina favvo-50-talister strålar samman i LA för tre veckor av äventyr!
Take care and be there
S
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)