St John's University

Forsta dagen pa Au Pair skolan ar nu avklarad och eftersom detta ar forsta gangen jag skriver tankte jag ge er en liten resume av mina reseupplevelser sa har langt...

Allting borjade med incheckning vid Landvetter flygplats dar jag sedan fick ta farval av mina kara foraldrar. Det kandes tungt och det blev inte battre av alla fina sms jag fick fran underbara vanner. Jag kande mig aningen patetisk dar jag satt sjalv pa flygplatsen och fallde ett gang tarar..

Val vid boardingen traffade jag en tjej som jag tyckte att jag kande igen fran nagonstans och undrade om inte aven hon var en av de som akte med CC. Men som den typiska svensk jag ar vagade jag inte fraga utan stod istallet och observerade henne pa avstand. Till slut gick jag och fragade henne och visst skulle hon ocksa till New York till Au Pair skolan, till min stora lattnad. Jag var inte sjalv langre! och det drojde inte lange forran ytterligare tva tjejer anslot sig och helt plotsligt kandes allting mycket lattare...

Under flygresan till Frankfurt laste jag ett otroligt fint brev som Lisa skrev till mig, vill tacka for de fina orden. Jag alskar dig och hoppas du kommer och halsar pa i host! Nar jag hade last klart serverades en macka och till den fick man Mars, passande till brevet jag precis last:).

Val framme i Frankfurt skulle vi vanta ungefar 5 timmar.. Efter att ha vantat nastan fem timmar pa Frankfurts flygplats var det dags att boarda... trodde vi! Det som brukar ske sa smidigt borjade inte forrans vi statt i en och en halv timmes ko och da var det tyskar som knodde sig in fran sidan som prioriterades. Trots att hungern smog sig pa holl vi oss anda hyfsat talmodiga anda tills vi insag att ALLA andra i kon var borta och vi stod kvar. Samtidigt sager personalen att vi kanske inte kommer kunna komma med pa planet som tyvarr har blivit overbokat. Detta besked fick aven oss fromma svenskar att saga ifran. Inte nog med att tyskidioterna hade knott sig fore, de hade aven sett till att vi kanske skulle fa spendera en natt i Frankfurt.. Men efter att den otroligt otrevliga vardinnan kollat pa vara boarding card sager hon att vi aldrig ens hade behovt sta i kon utan bara hade kunnat ga direkt in pa planet - nagot som hade varit lattare for oss att veta om hon inte vagrat prata engelska.. Men arga var vi bara tills vi kom ombord och blev varmt omhandetagna av de trevliga flygvardinnorna:).

Efter 7 timmar var vi antligen framme vid New Yorks flygplats - Enorm! Bagaget fick vi snabbt och stallde oss i ko for att komma ut till hallen dar var "guide" vantade. Medan vi stod i kon fotograferade jag en skylt dar det stod "Welcome to New York!". Likasa gjorde Emma, fast med blixt. Helt plotsligt rusar en valutrustad (med vapen alltsa) man i uniform fram till oss och skriker till Emma: "You in yellow, erase that picture right away" .. sedan vande han sig till sin kollega: "I saw her taking a picture".. utan att Emma ens fornekat att hon hade gjort det. Sa hon tog bort sin bild och sedan var det inget mer med det. Min bild finns dock fortfarande kvar men den vagar man nog inte lagga ut nagonstans for da far man nog den amerikanska staten, FBI och allt annat farligt efter sig:).

Efter en timmas bussresa under vilken vi passerat diverse snabbmatsstallen varvat med fitness centers, var vi antligen framme vid St John's University - otroligt maffig byggnad! Vi mottes av amerikanska killar med T-shirtar pa vilka det stod "I love Swedish girls" - vi kande oss valkomna:). Vi blev indelade i rum och jag hamnade ihop med en tjej fran Australien. Det kanns bra, hon surfar och ar valdigt trevlig!

Vi blev bjudna pa pizza - surprise, surprise! We are living the American dream, eller for manga av oss helt plotsligt nyttiga svenska - the American nightmare! Jag fruktar att Josef kommer vinna vart vad, men jag tanker inte ge mig! \

Idag har vi haft lektioner varvade med raster. Pa rasterna har vi kollat pa lacrosse matcher som spelats pa de enorma ytorna som finns pa universitetsomradet. Pa lektionerna har vi haft presenationer, olika ovningar, samt en del pyssel i slutet av dagen. Under lektionen fick jag en lapp dar det stod "go to the basket room at 6 pm".. Och dar vantade en present som min vardfamilj hade kopt at mig i form av Cultural Care saker, sa gulligt av dem. De hade aven betalt for min guidade tur i New York City och jag kanner mig verkligen bortskamd!

Det kanns roligt for jag har lart kanna Emma fran skovde lite battre nu och hon kommer ocksa bo en kvarts bilresa utanfor Boston sa nu kanns allting genast mycket lattare. Det kanns som att vi bada ar pa samma niva och jag tror att vi kommer att ha mycket roligt tillammans.

Den har datorn ar otroligt seg sa jag vet inte hur mkt jag kommer skriva under den har veckan men nu ser jag fram emot att utforska NYC och besoka starbucks, victoria's secret, frihetsgudinnan, rockerfeller center, central park och allt annat gott som staden har att erbjuda.

Tanker pa er!

Kramar Sara

Mys med Anna vid drängsered <3

Det är tur att jag inte är ensam om att lämna landet :)

Nystart!

Det var inte igår...

Mycket har hänt det senaste. Studenten är avklarad, i måndags natt kom jag hem från Ayia Napa, skönaste studentresan! och om mindre än två veckor bär det av till USA! Ett år skall spenderas i Boston MA.. Bara tanken på det känns overkligt. Under ett års tid skall JAG vara Au Pair för två barn. Julia 4 år och Linnea 6 år. Tiden har gått fruktansvärt fort och jag hinner inte med.. Bara en sådan sak som att ta farväl av familj och vänner känns för mig så långt borta att jag känner mig lite smått känslokall som inte kan uttrycka hur jobbigt jag tycker att det ska bli att lämna dem. Jag vet att saknaden efter dem kommer att vara oerhörd. Första tiden kommer vara otroligt jobbig, men det är skönt att jag får besökare redan i augusti då mina kära föräldrar har lovat att titta förbi:).

Jag kommer att gå ifrån ett liv där jag har kunnat tillförlita mig på andra och att ha levt i en trygg miljö där "allt löser sig" per automatik, till att helt plötsligt behöva stå på egna ben - en ganska stor förändring som kommer att ske drastiskt!

Ansvaret för mig själv och för andra kommer att öka betydligt och det är verkligen en utmaning för mig. Att komma ensam till ett helt nytt ställe - en enorm utmaning för mig! Att under ett års tid leva i ett främmande land i en främmande familj.. Jag undrar om det finns så många fler sätt att utmanas på?

Mina förväntningar på USA är allt och inget! Jag vet inte vad man bör förvänta sig eftersom jag aldrig tidigare gjort något liknande. Jag vet att det är en fantastisk möjlighet som förmodligen kommer få mig att växa som individ, samtidigt som jag ständigt grubblar över HUR jag ska klara av det, OM jag kommer att klara av det?

Tackar vet jag skype, det kommer att vara min räddning! Åtminstone i början:)


Jag kommer att försöka hålla er alla uppdaterade genom min blogg men även på Facebook - fällan som alla fastnat i, som ingen längre kan undvika:)


S