Måndag 5/7
Måndagen tillägnades stora delar av dagen åt shopping. Vi började med frukost på hotellet bestående av en frukttallrik med keso. Sedan åkte vi sightseeing runt staden och fick sett och åkt över den kända Golden Gate Bridge, som då var omringad av dimma. Det gav en rätt häftig effekt faktiskt. Vi fick även sett The State House, Fisherman's Warf, China Town, Golden Gate Park med The Japanese Tea Garden och mycket annat. Tyvärr var Alcatraz turerna fullbokade så vi fick nöja oss med att beskåda fängelset på håll.
När vi var klara unnade vi oss varsin cheesecake på det välkända Cheesecake Factory som låg på åttonde våningen i samma byggnad som Macy's, med utsikt över Union Square.
Med hotellet centralt beläget i Union Sqaure, hade vi nära till alla kända shoppingmåsten; Macy's, Levi's, A&F, GAP, Hollister, (H&M) och många många fler. Efter sightseeingen blev det därför en hel del shopping. Först kom Björn och sa att han hade köpt tre par jeans på Levi's. Inte kunde pappa vara sämre. Även han tog sig ett besök i butiken och kom ut med tre jeans i kassen.
På kvällen blev det middag på Scala's på Powell St. Där träffade vi på en svenskättling som pratade med oss på svenska med en skånsk-amerikansk brytning.
Tisdag 6/7
Tidigt tisdag morgon tog vi bilen innan frukost över Golden Gate bron mot Sausalito där vi återigen lyckades med en nyttigare variant av frukost med frukt, ägg och bagels. Ingegerd tog en smarrig croisaint med ägg och skinka på.
Vidare tog vi oss sedan mot Muir Woods National Monument där vi fick se de jättelika och berömda Redwood träden. Det var riktigt fascinerande att se. En del av träden var 3000 år gamla, helt galet!
Eftersom man aldrig kan få nog av shopping åkte vi sedan vidare genom Sonoma och Napa (båda två stora vinproducerande städer), där vi sedan stannade på ett Outlet för att förhoppningsvis finna några fynd. Nu var det mammas och Ingegerds tur att fynds jeans på Levi's. Själv köpte jag bara en balsamspray, något som nog förvånade fler än mig. It was just not my cup of tea, you know!
Sista kvällen i San Francisco åt vi på CCF, denna gången var det mat som gällde. Efter måltiden promenerade vi genom China Town för att sedan krypa till sängs, för dagen därpå väntade en tidig avresa mot Fresno/Kingsburg för att träffa våra långväga släktingar. Spännande!
Onsdag 7/7
Efter en låååång sträcka i bilen fick vi äntligen tillfälle för frukost på ett ställe i Tracy som vi passerade. När vi efter ca 40 mil var framme i Kingsbury, fick vi syn på två äldre filurer utanför McDonald's där vi hade stämt träff med Warren och Nita. Och visst var det dem! De tog oss med till en mexikansk restaurang där vi fick träffa Bill och Rose (kusin till Warren). Alla var väldigt trevliga. Och Ross, en av kusinerna till Warren, var en väldigt roligt och skämtsam prick. Sedan bjöds vi med till en annan kusin där det skulle bjudas på efterrätt. Där fick vi träffa tre andra kusiner plus respektive och ett barnbarn. Det bjöds på bär och aprikospaj, hemmagjord glass och lemonad. Det var en trevlig tillställning. Alla fick dela med sig av sin livshistoria. Frun i huset var en fantastisk konstnär och hade flera inramade målningar. Innan det var dags att bege sig fick vi med oss några påsar med torkad frukt som de själva hade soltorkat vid poolen.
Efter kalaset åkte vi sedan med Warren och Nita en sväng för att få se deras hem. Det var ett mysigt litet hus på landet som var omringat av vinrankor. Från Warren och Nita fick vi med oss varsin påse med färska mandlar. Det var häftigt att få komma till ett ställe där saker som vi köper dagligen, faktiskt går att odla och tillverka på egen hand. Till skillnad från kalla San Francisco var det riktigt hett i Kingsburg. När vi åkte igenom byn såg vi blågula flaggor och skyltar där det stod "Välkommen" på. Då kände man sig hemma.
Vi tackade Warren och Nita för deras gästvänlighet och åkte sedan tillbaka mot Fresno och checkade in på hotellet. När vi hade flyttat in alla väskor från bilen tog vi oss ett dopp i poolen, det var otroligt skönt att få slappa lite efter en sådan fullspäckad dag. Det tyckte vi nog allihop. Vi somnade till i solen och när vi sedan vaknade till höll solen på att gå ned och det började bli lite kyligt. Vi drog oss in på våra rum för att få en god natts sömn.
Torsdag 8/7
Resan till Las Vegas tog ca 6 timmar, vilket kan kännas långt i vanliga fall, men med de många fantastiska landskapsvyer i kontrast till varandra och med go musik ljudande i högtalarna kändes resan inte fullt så lång.
Vid 4-tiden var vi framme i Las Vegas - spelarnas paradis! Jag och mamma tog oss ett dopp i poolen; poolområdet var gigantiskt med konstgräs och två pooler och utsikt över "Eiffeltornet". Planet Hollywood hette vårt hotell och i vårt rum hängde tavlor på Sylvester Stallone och ett linne och ett par skor som han använt vid inspelning av Rambo. Det fanns en mängd olika våningar. På ett plan var det fullt av spelautomater och Black Jack bord. På våningen över fanns det ett spa och på en annan våning ett Kapell. Nog har man hört om Las Vegas bröllop men det kändes sjukt att verkligen få det bekräftat.
Vi tog oss en tur i kvällshettan och besökte det berömda Caesars Palace. Därinne hade man byggt en "inomhusstad" - en avbild av Rom där man bland annat kunde se Fontana Di Trevi. Taket med dess blåmålade himmel fick en nästan till att tro att man faktiskt befann sig i Italien.
Efter besöket i "Rom" promenerade vi vidare till Venedig - även det uppbyggt på samma sätt. Där fanns gondoler som man kunde ta sig en tur i om man ville och inomhus hade de byggt upp ännu en inomhusstad.
När man gick på gatorna stod det flertalet Mexikaner och delade ut visitkort med halvnakna tjejer på där det stod att man kunde ringa ett nummer för att få träffa dessa. För att få vår uppmärksamhet slog de visitkorten mot sina händer. Ljudet blev efter ett tag ganska irriterande.
Vi åt på en mysig italiensk restaurang i "Venedig" och ännu en gång kändes Italien inte särskilt långt borta. På vägen hem genom hotellets Casino dansade tjejerna runt pålar och killarna gamblade - stereotypen av Vegas visade sig verkligen.
Fredag 9/7
I Vegas hettan tog vi en lugn förmiddag i solen vid poolen. Skönt att få koppla av lite efter den långa bilresan. På eftermiddagen gjorde vi oss i ordning och traskade mot "New York" och frihetsgudinnan. Vi åt på Hard Rock Café och hade fantastisk utsikt över ett upplyst Vegas. Hela tiden passerade reklamlastbilar med texter som: "Hot Babes Who Are Happy To Meet You" and so on. Las Vegas i ett nötskal? Det verkar så!
Efter en god hamburgare gick vi till Bellagio Hotell där vattenspelen började klockan nio. Det var verkligen häftigt att se tillsammans med den välsynkade musiken.
Lördag 10/7
Vid niotiden lämnade vi det spektakulära, levande Vegas för att färdas söder ut mot Grand Canyon. Under resans gång passerade vi den berömda Hover Dam, med vackert turkostvatten i kontrast mot de höga ljusa bergväggarna runt omkring. Det tog oss ungefär 4 timmar att ta oss från Las Vegas till Grand Canyon och efter att ha landat på vårt hotell - Red Feather Lodge - bestämde vi oss för att ta en tur till Grand Canyon som låg bara 15 minuters bilresa bort. Det var något av det mäktigaste jag sett. Och fastän det inte var klar himmel, var det fantastiskt att se solnedgången över den massiva dalen.
söndag 11 juli 2010
söndag 4 juli 2010
Reseuppdatering!
Bättre sent än aldrig, här kommer en uppdatering av vår första resevecka i Califonien!
Tisdag 29/6
Tidigt denna morgon bar det upp och iväg till flygplatsen. Efter duschen blev jag bjuden på frukost som Tina hade tillagat - French Toast med blåbär, mums!
Ida kom förbi för att ta farväl, det var otroligt jobbigt. Det går liksom inte att inse att den här tiden är över och aldrig kommer tillbaka. Men det ska bli roligt att träffas på hemmaplan sedan.
Tina och barnen körde mig till flygplatsen. Vid parkeringshuset började Julia gny i baksätet, hon mådde inte alls bra. Den långa bilresan hade gjort henne åksjuk. Vi stannade i garaget så att hon skulle kunna gå ut och ta lite luft. När jag lyfte ut henne ur bilen så spydde hon på mig, på klänningen och håret. Det var synd om stackarn men jag kunde inte annat än att tycka lite synd om mig själv också. Jag hade en 6 timmars flight framför mig med spya på klänningen och i håret. Som tur var hade jag extrakläder i handbagaget - alltid redo! Jag tvättade ur håret litegrann och bytte kläder. Nu var jag redo! Det var jobbigt att säga hejda till Tina och barnen. Tina grät och Linnea såg ut som att hon skulle börja gråta, vilket förvånade mig. Tina tackade mig för att jag tagit så bra hand om hennes barn och sa att hon verkligen kommer sakna mig. Det kom från hjärtat, och det värmde!
Efter en lång flygresa som jag tog mig igenom med lite läsning och två filmer (Yrrol & Lilla Sjöjungfrun), landade vi på LAX. Det var en häftig känsla. Jag pratade med en kille, jag tror han var känd för jag kände så otroligt väl igen honom men kunde inte placera honom - fruktansvärt irriterande. Han visade mig vart jag skulle gå och efter att jag plockat upp mitt bagage, gick jag för att leta reda på 50-talisterna! På terminal två fick jag syn på dem och det kändes nästan som att jag var en spanare i en actionfilm. Jag gick fram och överraskade dem och sedan var det kramkalas! Härligt att få se dem alla igen.
I vår Caravan begav vi oss sedan, med hjälp av GPS, iväg mot hotellet. Ingegerd mådde inte alls bra och hade redan spytt några gånger under flygresan från Sverige. För lite sömn var nog anledningen till detta. Men hon fick vilat under eftermiddagen och när dag 2 tog sin början var hon fit for fight igen :).
Onsdag 30/6
Dag två i Los Angeles inleddes med ett sju timmars långt och häftigt besök på det kända Universal Studios, som ligger väldigt nära vårt hotell. Det fanns många fascinerande attraktioner och shower att ta del av. Vi började med "Studio Tours" där vi åkte tågvagn runt bland diverse uppbygga kulisser som använts i flertalet kända filmer. Vi fick vara med om häftiga effekter när vi åkte igenom en 3D-formaterad tunnel där en regnskog iscensattes och King Kong skakade om tåget och spindlar kom krypandes emot oss. Det kändes riktigt verkligt!
Vi åkte förbi Westeria Lane till min stora glädje. Alla husen från min favoritserie Desperate Housewives fanns där mitt framför våra ögon. Det enda som fattades var min syster Ida, som också är ett hängivet fan av serien. Jag tror varken mamma, pappa, Björn eller Ingegerd kunde känna samma glädjerus som jag gjorde när villorna dök upp bakom krönet.
Vi var även på "Water World", en spektakulär show med många häftiga actioneffekter så som explosioner, livestunts, båtjakt och ett kraschande flygplan mitt framför våra ögon. Alla som utförde denna vad som kändes som en live-film var kända skådespelare - kanske inte på Clint Eastwood nivå, men kändisar som varit med i CSI-serierna, Batman Begins och någon tjej från Twilightfilmen.
Efter detta gick vi på Blues Brothers, en 20 min lång live-musikal. Härlig musik och roliga artister. I slutet blev de arresterade och skulle rymma från polisen. Då sprang den ene av Blues bröderna mot mig och drog med mig. Det kom som en överraskning men det var roligt! När vi sedan gick förbi under en av deras senare shower vinkade de glatt åt oss.
Jag, mamma och pappa gick på Shrek i 4D. Det var en tjugo minuters film där man satt i en stol som rörde sig till effekter från filmen. När åsnan nös stänktes det vattendroppar på en och så vidare. Det var en rolig upplevelse!
Vi var sedan på en liknande show. Terminator i 3D där live-skådespel varvades med 3D filmscener på en stor Screen. Live robotar som kom upp ur marken omringade av rök. Filmen hade även samma effekter som på Shrek 4D med rörliga säten, vattenstänk och vindeffekter. Det var riktigt häftigt! Svårt att beskriva för jag har aldrig varit med om något liknande. Hade varit kul om hela långfilmer hade samma effekter.
Efter en lång dag på Universal Studios åkte vi hem och låg lite vid poolen. Sedan gjorde vi oss i ordning och åkte till Walk of Fame och Grauman's Theatre. Det var ett ganska smutsigt område och kändes lite som ett slumkvarter. Men teatern var vacker och det var häftigt att se hand och fotavtryck får flertalet kändisar, bland annat Eddie Murphy.
Torsdag 1/7
På morgonen begav vi oss upp mot Beverly Hills kullar där vi spanade febrilt efter kändishemmen. Efter att ha slingrat oss både upp och ned för kullarna och sett diverse flotta kåkar, begav vi oss mot Santa Monica Pier där vi åt lunch på en mexikansk restaurang. När vi ätit klar sprack det lägligt upp och speedos & bikinis slank på och plötsligt låg där fem valrossar på stranden.
När vi alla var stekta som lamkotletter knödde vi oss återigen in i bilen och knappade in Rodeo Drive på GPS:en och körde genom den kända och mycket exklusiva shoppinggatan. På kvällen blev det sedan en väldigt god och förhållandevis nyttig burrito på hotellets egna restaurang.
Fredag 2/7
På morgonen efter gympass och frukost gav vi oss iväg på nästa äventyr. Men innan vi lämnade Hollywood fanns det EN viktig hållplats kvar; The Famous Hollywood Sign. Icke att förglömma. Eller ja, det var bara jag som ville dit, men i vissa fall tycker jag att minoriteten borde få majoritet och upp i bergen begav vi oss. Efter en lång radda av serpentinsvängar fann vi vår destination. Men det var först när vi fick gå upp på taket där några byggnadsarbetare slet som vi fick en fantastisk utsikt över skylten. Jag tycker att utsikten var mödan värd!
Efter detta körde vi mot Highway 1 som skulle ta oss upp emot Santa Barbara. Det var en härlig känsla att färdas längs kusten. Vi stannade till vid en strand i Malibu där vi under vår fikapaus fick följa flitiga surfares kamp mot vågen. Vi blev allt lite surfsugna allihop tror jag. Skönt att se hur man inte ska göra. Huruvida vi själva kommer att kunna ta oss upp på brädan eller ej är en annan historia. Det såg iaf väldigt roligt ut!
Nu har vi kommit fram till vårt hotell i Santa Barbara. Vi har precis varit nere och utforskat stranden samt tagit vårt första dopp i Stilla Havet. Hotellet verkar toppen, men här stannad vi enbart natten innan det bar av vidare för nya äventyr i Monterey. När mamma hade slocknat vid halv tio tiden, roade vi andra oss med ett parti plump, något som gick bättre för vissa än andra. Mer än så behöver vi inte gå in på det….
Sedan var det sang sang sang… :)
Lördag 3/7
Efter en löprunda längs stranden och en utsökt komponerad frukost bestående av frukt, keso och bröd, gick bilturen vidare norrut mot Monterey. Med en cirka 25 mils bilresa framför oss packade vi in oss i Caravanen och lät GPS:en föra oss i rätt riktning mot nästa hållplats. Trots lång körsträcka blev turen sällan långtråkig med den fantastiskt grönskande kustnaturen som blandades upp med en sand som nästan såg konstgjord ut med dess oranga färg.
Vårt första stopp var Solvang, en danskinspirerad liten stad med danska specialiteter till pappas stora glädje - WIENERBRÖD! Det var en idyllisk småstad med mysiga små gator som gav lite "Barna i Bulleryn" känsla.
Efter flera timmar i bilen med flertalet stopp för fotografering av bland annat sjöelefanter, kom vi till Carmel - ett otroligt vackert område där vi fick betala en avgift för att komma in på "17-Mile Drive", området där självaste Clintan är bosatt och guvernör. Där har även US-Open nyligen spelats; tält och skyltar fanns fortfarande kvar. Under denna rutt passerade vi bland annat en väldigt gammal och känd cypress, kallad "The Lone Cypress". Det blåste väldigt, men utsikten var vacker och kåkarna granna. Vi frågade vakten vid inkörsporten vart Clint Eastwood bor och han svarade att han kör förbi i sin Porsche varje kväll vid halv tio tiden, men att han inte hade hans adress. SÄKERT! Tyvärr lämnade vi området tidigare än så och hann därför aldrig hälsa på Clintan. Får bli nästa gång!
När vi var klara började det bli sent och vi drog vidare mot hotellet där vi installerade oss med en väldig fart för att sedan få oss något i magen. Vi åkte ned till hamnen "Fisherman's Warf" där vi satte oss på en av de många restaurangerna i området som var väldigt mysigt. Här avnjöt Ingegerd och Björn en hamburgare i särklass och jag, mamma och pappa satsade på en Seafood Salad var - helt underbart god var den!
Söndag 4/7
På den amerikanska födelsedagens morgon stack vi vidare efter en löprunda längs strandpromenaden, frukost samt fotografering av rådjuren på baksidan av våra lodger där en kyrkogård låg placerad. Det här hotellet hade inte alls samma klass som de två första, vilket vi alla nog blev lite snopna över. Egentligen var det inte alls något fel på hotellet, men med tanke på hur vi på tidigare ställen varit så bortskämda med lyx, höll detta hotellet inte riktigt samma mått.
Vi körde vidare längs kusten och hade svårt att hitta en rastplats vid lunchtid så vi stannade till slut till på Starbucks där vi smaskade i oss ett och annat. Efter många timmars körning skymtade vi San Francisco, till vår allas glädje.
Tisdag 29/6
Tidigt denna morgon bar det upp och iväg till flygplatsen. Efter duschen blev jag bjuden på frukost som Tina hade tillagat - French Toast med blåbär, mums!
Ida kom förbi för att ta farväl, det var otroligt jobbigt. Det går liksom inte att inse att den här tiden är över och aldrig kommer tillbaka. Men det ska bli roligt att träffas på hemmaplan sedan.
Tina och barnen körde mig till flygplatsen. Vid parkeringshuset började Julia gny i baksätet, hon mådde inte alls bra. Den långa bilresan hade gjort henne åksjuk. Vi stannade i garaget så att hon skulle kunna gå ut och ta lite luft. När jag lyfte ut henne ur bilen så spydde hon på mig, på klänningen och håret. Det var synd om stackarn men jag kunde inte annat än att tycka lite synd om mig själv också. Jag hade en 6 timmars flight framför mig med spya på klänningen och i håret. Som tur var hade jag extrakläder i handbagaget - alltid redo! Jag tvättade ur håret litegrann och bytte kläder. Nu var jag redo! Det var jobbigt att säga hejda till Tina och barnen. Tina grät och Linnea såg ut som att hon skulle börja gråta, vilket förvånade mig. Tina tackade mig för att jag tagit så bra hand om hennes barn och sa att hon verkligen kommer sakna mig. Det kom från hjärtat, och det värmde!
Efter en lång flygresa som jag tog mig igenom med lite läsning och två filmer (Yrrol & Lilla Sjöjungfrun), landade vi på LAX. Det var en häftig känsla. Jag pratade med en kille, jag tror han var känd för jag kände så otroligt väl igen honom men kunde inte placera honom - fruktansvärt irriterande. Han visade mig vart jag skulle gå och efter att jag plockat upp mitt bagage, gick jag för att leta reda på 50-talisterna! På terminal två fick jag syn på dem och det kändes nästan som att jag var en spanare i en actionfilm. Jag gick fram och överraskade dem och sedan var det kramkalas! Härligt att få se dem alla igen.
I vår Caravan begav vi oss sedan, med hjälp av GPS, iväg mot hotellet. Ingegerd mådde inte alls bra och hade redan spytt några gånger under flygresan från Sverige. För lite sömn var nog anledningen till detta. Men hon fick vilat under eftermiddagen och när dag 2 tog sin början var hon fit for fight igen :).
Onsdag 30/6
Dag två i Los Angeles inleddes med ett sju timmars långt och häftigt besök på det kända Universal Studios, som ligger väldigt nära vårt hotell. Det fanns många fascinerande attraktioner och shower att ta del av. Vi började med "Studio Tours" där vi åkte tågvagn runt bland diverse uppbygga kulisser som använts i flertalet kända filmer. Vi fick vara med om häftiga effekter när vi åkte igenom en 3D-formaterad tunnel där en regnskog iscensattes och King Kong skakade om tåget och spindlar kom krypandes emot oss. Det kändes riktigt verkligt!
Vi åkte förbi Westeria Lane till min stora glädje. Alla husen från min favoritserie Desperate Housewives fanns där mitt framför våra ögon. Det enda som fattades var min syster Ida, som också är ett hängivet fan av serien. Jag tror varken mamma, pappa, Björn eller Ingegerd kunde känna samma glädjerus som jag gjorde när villorna dök upp bakom krönet.
Vi var även på "Water World", en spektakulär show med många häftiga actioneffekter så som explosioner, livestunts, båtjakt och ett kraschande flygplan mitt framför våra ögon. Alla som utförde denna vad som kändes som en live-film var kända skådespelare - kanske inte på Clint Eastwood nivå, men kändisar som varit med i CSI-serierna, Batman Begins och någon tjej från Twilightfilmen.
Efter detta gick vi på Blues Brothers, en 20 min lång live-musikal. Härlig musik och roliga artister. I slutet blev de arresterade och skulle rymma från polisen. Då sprang den ene av Blues bröderna mot mig och drog med mig. Det kom som en överraskning men det var roligt! När vi sedan gick förbi under en av deras senare shower vinkade de glatt åt oss.
Jag, mamma och pappa gick på Shrek i 4D. Det var en tjugo minuters film där man satt i en stol som rörde sig till effekter från filmen. När åsnan nös stänktes det vattendroppar på en och så vidare. Det var en rolig upplevelse!
Vi var sedan på en liknande show. Terminator i 3D där live-skådespel varvades med 3D filmscener på en stor Screen. Live robotar som kom upp ur marken omringade av rök. Filmen hade även samma effekter som på Shrek 4D med rörliga säten, vattenstänk och vindeffekter. Det var riktigt häftigt! Svårt att beskriva för jag har aldrig varit med om något liknande. Hade varit kul om hela långfilmer hade samma effekter.
Efter en lång dag på Universal Studios åkte vi hem och låg lite vid poolen. Sedan gjorde vi oss i ordning och åkte till Walk of Fame och Grauman's Theatre. Det var ett ganska smutsigt område och kändes lite som ett slumkvarter. Men teatern var vacker och det var häftigt att se hand och fotavtryck får flertalet kändisar, bland annat Eddie Murphy.
Torsdag 1/7
På morgonen begav vi oss upp mot Beverly Hills kullar där vi spanade febrilt efter kändishemmen. Efter att ha slingrat oss både upp och ned för kullarna och sett diverse flotta kåkar, begav vi oss mot Santa Monica Pier där vi åt lunch på en mexikansk restaurang. När vi ätit klar sprack det lägligt upp och speedos & bikinis slank på och plötsligt låg där fem valrossar på stranden.
När vi alla var stekta som lamkotletter knödde vi oss återigen in i bilen och knappade in Rodeo Drive på GPS:en och körde genom den kända och mycket exklusiva shoppinggatan. På kvällen blev det sedan en väldigt god och förhållandevis nyttig burrito på hotellets egna restaurang.
Fredag 2/7
På morgonen efter gympass och frukost gav vi oss iväg på nästa äventyr. Men innan vi lämnade Hollywood fanns det EN viktig hållplats kvar; The Famous Hollywood Sign. Icke att förglömma. Eller ja, det var bara jag som ville dit, men i vissa fall tycker jag att minoriteten borde få majoritet och upp i bergen begav vi oss. Efter en lång radda av serpentinsvängar fann vi vår destination. Men det var först när vi fick gå upp på taket där några byggnadsarbetare slet som vi fick en fantastisk utsikt över skylten. Jag tycker att utsikten var mödan värd!
Efter detta körde vi mot Highway 1 som skulle ta oss upp emot Santa Barbara. Det var en härlig känsla att färdas längs kusten. Vi stannade till vid en strand i Malibu där vi under vår fikapaus fick följa flitiga surfares kamp mot vågen. Vi blev allt lite surfsugna allihop tror jag. Skönt att se hur man inte ska göra. Huruvida vi själva kommer att kunna ta oss upp på brädan eller ej är en annan historia. Det såg iaf väldigt roligt ut!
Nu har vi kommit fram till vårt hotell i Santa Barbara. Vi har precis varit nere och utforskat stranden samt tagit vårt första dopp i Stilla Havet. Hotellet verkar toppen, men här stannad vi enbart natten innan det bar av vidare för nya äventyr i Monterey. När mamma hade slocknat vid halv tio tiden, roade vi andra oss med ett parti plump, något som gick bättre för vissa än andra. Mer än så behöver vi inte gå in på det….
Sedan var det sang sang sang… :)
Lördag 3/7
Efter en löprunda längs stranden och en utsökt komponerad frukost bestående av frukt, keso och bröd, gick bilturen vidare norrut mot Monterey. Med en cirka 25 mils bilresa framför oss packade vi in oss i Caravanen och lät GPS:en föra oss i rätt riktning mot nästa hållplats. Trots lång körsträcka blev turen sällan långtråkig med den fantastiskt grönskande kustnaturen som blandades upp med en sand som nästan såg konstgjord ut med dess oranga färg.
Vårt första stopp var Solvang, en danskinspirerad liten stad med danska specialiteter till pappas stora glädje - WIENERBRÖD! Det var en idyllisk småstad med mysiga små gator som gav lite "Barna i Bulleryn" känsla.
Efter flera timmar i bilen med flertalet stopp för fotografering av bland annat sjöelefanter, kom vi till Carmel - ett otroligt vackert område där vi fick betala en avgift för att komma in på "17-Mile Drive", området där självaste Clintan är bosatt och guvernör. Där har även US-Open nyligen spelats; tält och skyltar fanns fortfarande kvar. Under denna rutt passerade vi bland annat en väldigt gammal och känd cypress, kallad "The Lone Cypress". Det blåste väldigt, men utsikten var vacker och kåkarna granna. Vi frågade vakten vid inkörsporten vart Clint Eastwood bor och han svarade att han kör förbi i sin Porsche varje kväll vid halv tio tiden, men att han inte hade hans adress. SÄKERT! Tyvärr lämnade vi området tidigare än så och hann därför aldrig hälsa på Clintan. Får bli nästa gång!
När vi var klara började det bli sent och vi drog vidare mot hotellet där vi installerade oss med en väldig fart för att sedan få oss något i magen. Vi åkte ned till hamnen "Fisherman's Warf" där vi satte oss på en av de många restaurangerna i området som var väldigt mysigt. Här avnjöt Ingegerd och Björn en hamburgare i särklass och jag, mamma och pappa satsade på en Seafood Salad var - helt underbart god var den!
Söndag 4/7
På den amerikanska födelsedagens morgon stack vi vidare efter en löprunda längs strandpromenaden, frukost samt fotografering av rådjuren på baksidan av våra lodger där en kyrkogård låg placerad. Det här hotellet hade inte alls samma klass som de två första, vilket vi alla nog blev lite snopna över. Egentligen var det inte alls något fel på hotellet, men med tanke på hur vi på tidigare ställen varit så bortskämda med lyx, höll detta hotellet inte riktigt samma mått.
Vi körde vidare längs kusten och hade svårt att hitta en rastplats vid lunchtid så vi stannade till slut till på Starbucks där vi smaskade i oss ett och annat. Efter många timmars körning skymtade vi San Francisco, till vår allas glädje.
fredag 11 juni 2010
Kärt återseende, tungt farväl & nationaldagsfirande!
Ännu en gång har tiden bara rusat iväg och förbi. Nu sitter jag här i det ljusblå rummet på 27 River Glen Rd. Det känns som det var igår jag först kom in hit och greps av panik och undrade var jag skulle få plats med alla kläder. Under året har jag ändå börjat gilla det lilla krypinnet och konstaterat att den förut gräsliga ljusblå/lila färgen på rummet faktiskt skapar ett lugn. Många gånger har rummet fått bli min fristad. Det enda stället man någorlunda kan komma ifrån jobbet. Året har varit allt annat än lätt. Vi är många som ska ha cred för att vi har klarat den psykiska påfrestning och personliga begränsning det innebär att bo med en annan familj. På tisdag är det 2 veckor kvar tills planet lyfter mot Californien. Helt ofattbart! Vart tog tiden vägen? I det stora hela måste jag ändå säga att jag är väldigt nöjd med mitt år. Jag har fått uppleva så mycket roligt och lärt mig otroligt mycket. Träffat UNDERBARA människor - vänner för livet.
Samtidigt som det känns trist att det här året, det här livet, snart är över - att tänka att det här året är något som aldrig kommer att komma tillbaka - har man så många härliga minnen från den här tiden. OCH det ska bli väldigt spännande att komma tillbaka hem, träffa alla vänner och släktingar och få höra vad det är man egentligen har missat under året. För även om skype och Facebook varit till stor hjälp under året, kan dessa två hjälpmedel aldrig hålla en fullt uppdaterad.
Under de två senaste veckorna har det hänt en hel del! Sista helgen i maj, samtidigt som flytten från Drängseredsvägen 22 pågick hemma(SJUKT!), åkte jag till NYC för att träffa min underbara Lisa! Fyra kanondagar spenderade vi tillsammans in The Big Apple. Mycket walking, mycket talking, och en hel del shopping blev det:). Goda cupcakes från Magnolia Bakery. Mys i Central Park. Vacker utsikt från Top of the Rock över hela staden by night. God mat i Little Italy. Ett besök hos Frihetsgudinnan blev det också! Det var overkligt och fantastiskt roligt att träffa Lisa efter nästan ett års tid. Och självklart går ju tiden fort när man har roligt och snart var det dags att skiljas åt igen, men denna gången visste vi båda att vi snart ses igen och det var en stor tröst!
Helgen efter det var det dags för ett annat farväl... vår älskade Lovisa lämnade oss för att åka hem till Sverige och äta jordgubbstårta och mormors köttbullar! Även det kändes overkligt. Där åkte hon, den underbara tjejen som vi under nästan ett års tid umgåtts dagligen med. Ni kan förstå vilket tomrum hon lämnade efter sig. Eller det kan ni nog inte... Jag är dock glad att hon bor i Grästorp som inte ligger så värst långt ifrån mina hemtrakter. Hon kan räkna med besök när jag kommer hem! :) Vi älskar och saknar dig Lovisa.
Den 6 juni var det ju Sveriges nationaldag och det ville vi självfallet fira! Med kladdkaka, jordgubbstårta, smörgåstårta, frukt, cupcakes, bål och massa annat gott firade vi hemma hos Patrizia och det måste varit den fuktigaste dagen någonsin, jag flydde in i kylskåpet ett tag. Alla kvinnor i klimakteriet - vi vet hur ni känner er! Sedan bröt regnet ut. Det var rejält. Härligt tänkte vi och bytte raskt om till bikini och badade i poolen. Mitt i badandet satte åskan och blixten igång och Malin bokstavligen FLÖG upp ur poolen - det var en rolig syn vill jag meddela! Det var nog första gången jag riktigt firat nationaldagen, en tradition jag planerar att fortsätta med:)
Som sagt, om drygt två veckor åker jag till LA där jag möter upp mamma, pappa, Björn och Ingegerd för en roadtrip genom västkusten. I can't wait!
Ciao,
S
Samtidigt som det känns trist att det här året, det här livet, snart är över - att tänka att det här året är något som aldrig kommer att komma tillbaka - har man så många härliga minnen från den här tiden. OCH det ska bli väldigt spännande att komma tillbaka hem, träffa alla vänner och släktingar och få höra vad det är man egentligen har missat under året. För även om skype och Facebook varit till stor hjälp under året, kan dessa två hjälpmedel aldrig hålla en fullt uppdaterad.
Under de två senaste veckorna har det hänt en hel del! Sista helgen i maj, samtidigt som flytten från Drängseredsvägen 22 pågick hemma(SJUKT!), åkte jag till NYC för att träffa min underbara Lisa! Fyra kanondagar spenderade vi tillsammans in The Big Apple. Mycket walking, mycket talking, och en hel del shopping blev det:). Goda cupcakes från Magnolia Bakery. Mys i Central Park. Vacker utsikt från Top of the Rock över hela staden by night. God mat i Little Italy. Ett besök hos Frihetsgudinnan blev det också! Det var overkligt och fantastiskt roligt att träffa Lisa efter nästan ett års tid. Och självklart går ju tiden fort när man har roligt och snart var det dags att skiljas åt igen, men denna gången visste vi båda att vi snart ses igen och det var en stor tröst!
Helgen efter det var det dags för ett annat farväl... vår älskade Lovisa lämnade oss för att åka hem till Sverige och äta jordgubbstårta och mormors köttbullar! Även det kändes overkligt. Där åkte hon, den underbara tjejen som vi under nästan ett års tid umgåtts dagligen med. Ni kan förstå vilket tomrum hon lämnade efter sig. Eller det kan ni nog inte... Jag är dock glad att hon bor i Grästorp som inte ligger så värst långt ifrån mina hemtrakter. Hon kan räkna med besök när jag kommer hem! :) Vi älskar och saknar dig Lovisa.
Den 6 juni var det ju Sveriges nationaldag och det ville vi självfallet fira! Med kladdkaka, jordgubbstårta, smörgåstårta, frukt, cupcakes, bål och massa annat gott firade vi hemma hos Patrizia och det måste varit den fuktigaste dagen någonsin, jag flydde in i kylskåpet ett tag. Alla kvinnor i klimakteriet - vi vet hur ni känner er! Sedan bröt regnet ut. Det var rejält. Härligt tänkte vi och bytte raskt om till bikini och badade i poolen. Mitt i badandet satte åskan och blixten igång och Malin bokstavligen FLÖG upp ur poolen - det var en rolig syn vill jag meddela! Det var nog första gången jag riktigt firat nationaldagen, en tradition jag planerar att fortsätta med:)
Som sagt, om drygt två veckor åker jag till LA där jag möter upp mamma, pappa, Björn och Ingegerd för en roadtrip genom västkusten. I can't wait!
Ciao,
S
lördag 22 maj 2010
Gotta live like we're dying!
Oj oj oj. Den här dagen har varit den bästa på länge. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Det finns andra saker som behöver uppdateras först.
Förra helgen tog Malin, Emma, Patrizia, Lovisa, Hannah och jag en trip till Six Flags - USA:s svar på Liseberg. Eller tvärtom kanske det borde vara, men iaf. Det var riktigt roligt! Konstigt nog blev jag väldigt lätt yr.. kanske börjar bli gammal? Skrämmande tanke - 20 är väl ingen ålder? Eller?
För övrigt har vi haft kanon väder nu i några dagar. Det är ungefär som en bra svensk sommar just nu och vi klagar inte!
I torsdags bakade Lovisa, Ida och jag inför helgen. Det blev pizzabullar, brownies och scones. Sedan fixade Malin pastasallad, Emma chokladbollar, Malin fruktsallad och lite annat smått och gott till vår picknick till heldagskoncerten.
Det är nu natten mellan lördag och söndag och jag tänkte berätta lite om vad helgen har haft att erbjuda såhär långt.
Igår efter jobbet hade jag, Lovisa och Ida bestämt oss för att ta en promenad till Lovisa, där vi sedan skulle sova alla tre. Ida och Lovisa gick och skulle möta mig, men jag var där en stund innan dem och bestämde mig för att skrämmas lite. I väntan på mina offer stod jag gömd bakom ett träd och såg diverse polisbilar passera. Det var som om de letade efter någon. Jag kände att jag nog verkade lite lätt suspekt där jag stod och tryckte bakom trädet. Slutligen hörde jag röster och det var inte svårt att urskilja Ida och Lovisa - det är inte många som går omkring och pratar svenska bara sådär. När de precis ska passera mig, hoppar jag fram och skriker "buu".. De båda hoppade till och skrek högt. Det var ett lyckat skrämselförsök:).. Nästan lite för lyckat. Sekunden senare kommer polisbilen, som precis passerat, tillbaka och frågar om det var någon som skrek. Vi förklarade läget och ja sa att det bara var jag som skrämde dem. De frågade om vi hade sett ett gäng barn gå omkring. Tydligen var det några som polisen letade efter. På ett sätt känns det tryggt att veta att Wellesley polisen är såpass lyhörda! Vi blev rätt paffa :)..
Efter det så sov vi hos Lovisa. På morgonen gick vi upp och sprang, hurtiga som vi är. Eller försöker vara?
När vi gjort oss iordning blev vi sedan upplockade av Malin och Emma. I full bil åkte vi med hög musik (alla låtar med artisterna som var med på konserten) som uppladdning. Vi hade platser högst upp på "lawn section", så därav tog vi med oss picknick, filtar och hela konkarongen. Man såg och hörde bra och allt var kanon, förrutom att vi hade några jobbiga rökare bredvid oss. Artisterna var GRYMMA! Det var bland annat; Jason Derulo, Kesha, The Script, Iyaz, Adam Lambert, Kris Allen, Boys Like Girls och fler därtill. Riktigt lyckat!
En läskig grej hände dock under solens heta strålar. Jessica, en utav tjejerna som var med oss, tuppade helt plötsligt av och var okontaktbar i flera minuter. Vi hämtade en vakt som skulle kalla på sjukvårdare. Medan vi väntade på att en sjukvårdare skulle komma, kom en kvinna fram med is som vi skulle kyla ned hennes nacke med. Jag tycker att sjukvårdarna tog väldigt lång tid på sig att komma på plats - så hade det aldrig varit i Sverige. Till slut vaknade Jessica och det tog med henne för blodtryckskontroll. Hon mådde bra efteråt och var med resten av konserten. Jag tror dock inte att det var solsting som fick henne att tuppa av. Det såg mer ut som ett mindre epeleptiskt anfall. Detta har tydligen hänt henne flera gånger tidigare. Kanske var solen en bidragande faktor men de ryckningar som bildades i hennes kropp var exakt sådana som Ida hade när hon hade epelepsi.
Förrutom denna incident var konserten väldigt lyckad. Stämningen var obeskrivlig! Vi hade till och med turen att komma med på storbildsskärmen en gång. Sånt händer ju aldrig? och ändå var det ca 20 000 åskådare. Det var riktigt roligt. Emma, Malin och jag såg inte ens själva att vi var med i bild förrän Lovisa skrek på oss och sa åt oss att titta upp där vi stod och dansade. That's a first!
Nu ska jag sova, för imorgon blir det upp tidigt och jobba.
God natt,
S
Bildskärm
Förra helgen tog Malin, Emma, Patrizia, Lovisa, Hannah och jag en trip till Six Flags - USA:s svar på Liseberg. Eller tvärtom kanske det borde vara, men iaf. Det var riktigt roligt! Konstigt nog blev jag väldigt lätt yr.. kanske börjar bli gammal? Skrämmande tanke - 20 är väl ingen ålder? Eller?
För övrigt har vi haft kanon väder nu i några dagar. Det är ungefär som en bra svensk sommar just nu och vi klagar inte!
I torsdags bakade Lovisa, Ida och jag inför helgen. Det blev pizzabullar, brownies och scones. Sedan fixade Malin pastasallad, Emma chokladbollar, Malin fruktsallad och lite annat smått och gott till vår picknick till heldagskoncerten.
Det är nu natten mellan lördag och söndag och jag tänkte berätta lite om vad helgen har haft att erbjuda såhär långt.
Igår efter jobbet hade jag, Lovisa och Ida bestämt oss för att ta en promenad till Lovisa, där vi sedan skulle sova alla tre. Ida och Lovisa gick och skulle möta mig, men jag var där en stund innan dem och bestämde mig för att skrämmas lite. I väntan på mina offer stod jag gömd bakom ett träd och såg diverse polisbilar passera. Det var som om de letade efter någon. Jag kände att jag nog verkade lite lätt suspekt där jag stod och tryckte bakom trädet. Slutligen hörde jag röster och det var inte svårt att urskilja Ida och Lovisa - det är inte många som går omkring och pratar svenska bara sådär. När de precis ska passera mig, hoppar jag fram och skriker "buu".. De båda hoppade till och skrek högt. Det var ett lyckat skrämselförsök:).. Nästan lite för lyckat. Sekunden senare kommer polisbilen, som precis passerat, tillbaka och frågar om det var någon som skrek. Vi förklarade läget och ja sa att det bara var jag som skrämde dem. De frågade om vi hade sett ett gäng barn gå omkring. Tydligen var det några som polisen letade efter. På ett sätt känns det tryggt att veta att Wellesley polisen är såpass lyhörda! Vi blev rätt paffa :)..
Efter det så sov vi hos Lovisa. På morgonen gick vi upp och sprang, hurtiga som vi är. Eller försöker vara?
När vi gjort oss iordning blev vi sedan upplockade av Malin och Emma. I full bil åkte vi med hög musik (alla låtar med artisterna som var med på konserten) som uppladdning. Vi hade platser högst upp på "lawn section", så därav tog vi med oss picknick, filtar och hela konkarongen. Man såg och hörde bra och allt var kanon, förrutom att vi hade några jobbiga rökare bredvid oss. Artisterna var GRYMMA! Det var bland annat; Jason Derulo, Kesha, The Script, Iyaz, Adam Lambert, Kris Allen, Boys Like Girls och fler därtill. Riktigt lyckat!
En läskig grej hände dock under solens heta strålar. Jessica, en utav tjejerna som var med oss, tuppade helt plötsligt av och var okontaktbar i flera minuter. Vi hämtade en vakt som skulle kalla på sjukvårdare. Medan vi väntade på att en sjukvårdare skulle komma, kom en kvinna fram med is som vi skulle kyla ned hennes nacke med. Jag tycker att sjukvårdarna tog väldigt lång tid på sig att komma på plats - så hade det aldrig varit i Sverige. Till slut vaknade Jessica och det tog med henne för blodtryckskontroll. Hon mådde bra efteråt och var med resten av konserten. Jag tror dock inte att det var solsting som fick henne att tuppa av. Det såg mer ut som ett mindre epeleptiskt anfall. Detta har tydligen hänt henne flera gånger tidigare. Kanske var solen en bidragande faktor men de ryckningar som bildades i hennes kropp var exakt sådana som Ida hade när hon hade epelepsi.
Förrutom denna incident var konserten väldigt lyckad. Stämningen var obeskrivlig! Vi hade till och med turen att komma med på storbildsskärmen en gång. Sånt händer ju aldrig? och ändå var det ca 20 000 åskådare. Det var riktigt roligt. Emma, Malin och jag såg inte ens själva att vi var med i bild förrän Lovisa skrek på oss och sa åt oss att titta upp där vi stod och dansade. That's a first!
Nu ska jag sova, för imorgon blir det upp tidigt och jobba.
God natt,
S
Bildskärm
söndag 25 april 2010
Ännu en vecka och helg har passerat och igår avslutades sista kursen på MassBay. Piece of cake! Jag tror att jag kommer få en chock när jag kommer hem till Sverige efter att så enkelt kunnat leka mig igenom MassBay-kurserna. Rena rama skämtet är vad det är. Fast resorna har varit toppen. Och egentligen var det ju också därför jag valde de kurserna:).
Igårkväll var vi 6 tjejer hemma hos Emma som hade födelsedagsfest! Det var jättemysigt. Vi åt vitlöks- och citronmarinerad kyckling ala Emma med couscous och en jättegod sallad med mozzarella, tomat, gurka, sparris, sallad och valnötter. Till efterrätt serverades en utsökt lime cheesecake. När vi hade ätit oss mätta och glada var det dags för lek! En tipspromenad var förberedd där svaren inte än var satta. Alla fick chansa på svar som senare skulle skrivas efter olika tävlingsmoment. Hysteriskt rolig kväll!
I stort sett hela söndagen spenderades på mallet i Natick. Det blev en hel del shopping. Jag har verkligen insett att jag har ett problem. Ett stort problem. Let me put it this way. My name is Sara Anderson and I'm a shopaholic. Ja, då var det sagt. Jag hade först inte tänkt att shoppa alls i helgen. Men mina shoppingglada vänner sa att jag kunde följa med och fönstershoppa. Alla vet ju att det inte finns något sådant. Det är bara ett uttryck som någon som avskyr shopping har kommit på. Jag åkte dit och sedan fanns det ingen hejd. Jag vill bara klargöra, Ida och Lovisa, att jag inte lägger någon som helst skuld på er, haha. Men i veckan ska sparandet tas upp igen...
och imorgon börjar en ny arbetsvecka. Nu börjar det kännas tungt, men nu är det iaf klappat och klart; i slutet av maj åker jag till NY och träffar min älskade Lisa som flyger ända från Sverige! Fyra underbara dagar att se fram emot <3
Sedan är det inte långt kvar tills jag och mina favvo-50-talister strålar samman i LA för tre veckor av äventyr!
Take care and be there
S
Igårkväll var vi 6 tjejer hemma hos Emma som hade födelsedagsfest! Det var jättemysigt. Vi åt vitlöks- och citronmarinerad kyckling ala Emma med couscous och en jättegod sallad med mozzarella, tomat, gurka, sparris, sallad och valnötter. Till efterrätt serverades en utsökt lime cheesecake. När vi hade ätit oss mätta och glada var det dags för lek! En tipspromenad var förberedd där svaren inte än var satta. Alla fick chansa på svar som senare skulle skrivas efter olika tävlingsmoment. Hysteriskt rolig kväll!
I stort sett hela söndagen spenderades på mallet i Natick. Det blev en hel del shopping. Jag har verkligen insett att jag har ett problem. Ett stort problem. Let me put it this way. My name is Sara Anderson and I'm a shopaholic. Ja, då var det sagt. Jag hade först inte tänkt att shoppa alls i helgen. Men mina shoppingglada vänner sa att jag kunde följa med och fönstershoppa. Alla vet ju att det inte finns något sådant. Det är bara ett uttryck som någon som avskyr shopping har kommit på. Jag åkte dit och sedan fanns det ingen hejd. Jag vill bara klargöra, Ida och Lovisa, att jag inte lägger någon som helst skuld på er, haha. Men i veckan ska sparandet tas upp igen...
och imorgon börjar en ny arbetsvecka. Nu börjar det kännas tungt, men nu är det iaf klappat och klart; i slutet av maj åker jag till NY och träffar min älskade Lisa som flyger ända från Sverige! Fyra underbara dagar att se fram emot <3
Sedan är det inte långt kvar tills jag och mina favvo-50-talister strålar samman i LA för tre veckor av äventyr!
Take care and be there
S
torsdag 22 april 2010
Tiden går fort när man har roligt? Ja, helgerna bara rusar förbi!
I lördags var Ida, Emelie, Johan, Lovisa och Jag hemma hos Lovisa som var ensam hemma. Vi fixade tacos, bytte bilder från Washington (ca 1000 sammanlagt!) och kollade på Sunes Sommar. Kanonkväll! Morgonen därpå tog vi oss upp hyfsat tidigt, åt frukost och gav oss ut på en 9-kilometersrunda. Fin start på dagen! :)
På eftermiddagen gick jag och Ida på vårt Au Pair-möte. Denna gången fick vi prova på självförsvar! Det kändes väldigt nyttigt och det var rätt kul och få lära sig lite olika tekniker!
Efter mötet blev vi upplockade av Lovisa och Emelie som hade varit och shoppat. Vi åkte till Hardvard Square och åt på en mexikansk restaurang som heter Borders Café. Perfekt avslut på en härlig helg! Fast maten var otrooligt stark. Bra för förbränningen antar jag?:)
Igår slutade jag redan vid tio och åkte för att hämta basebollbiljetterna som Tinas syster hade fixat åt mig. Jag blev otroligt glad. Det hade jag inte förväntat mig alls. När det var gjort, åkte jag in till Boston och träffade Emma. Vi hade picknick i Boston Common. Det var hennes födelsedagspresent till mig:). Det var en perfekt dag för picknick och vi hade det jättemysigt på en filt i parken med kycklingsallad. Till efterrätt blev det chokladmuffins med färska jordgubbar - Mums!:)
När vi satt som bäst i solen kom det en man förbi. Han var från sydafrika. Vi pratade med honom i kanske en timma och kulturer och vikten av att resa omkring och vidga sina vyer. Ett mycket intressant möte som jag nog aldrig kommer att glömma. Salim, som han hette, hade mycket klokt att säga. Dessutom var han lingvist och kunde tala 15 språk flytande. Jag tror det var 15 iaf. Otroligt imponerande! Dessutom var han 40 men såg ut som 25. Vi har nog ett och annat att lära från afrikanska kulturer.
På kvällen var jag och Ida på basebollmatch. Vårt livs första! Det var riktigt spännande. Red Sox mötte Texas Rangers och vann efter en väldigt spännande förlängning! I 3 timmar och 49 minuter höll matchen på, men den var inte det minsta långtråkig. Vi fick en regelgenomgång av några veteraner som satt bredvid oss vilket hjälpte väldigt mycket. I slutet förstod vi betydligt mycket mer än när vi kom dit, haha. Det är en ganska komplicerad sport. Det erkände till och med veteranerna, vilket kändes bra! I Sverige har vi ju brännboll men det är ju inte riktigt samma sak:). 37 518 åskådare jublade när Red Sox segrade i 12e inn. Dessutom hade vi otroligt bra platser som Tinas syster hade fixat.
När vi skulle ta oss hem med tunnelbanan var det långa poliskontrollerade köer fram till T-stationen. Men det tog inte så lång tid som vi trodde. Vi var hemma igen vid halv ett. Jag måste säga att jag fått lite mersmak för baseboll. Allt blir så mycket roligare när man förstår sig på spelet lite bättre. Med detta inte sagt att jag kan allt om baseboll, långt ifrån. Där finns mycket kvar att lära!
Hoppas allt är bra med er därhemma!
Ta hand om er,
Kärlek
S
I lördags var Ida, Emelie, Johan, Lovisa och Jag hemma hos Lovisa som var ensam hemma. Vi fixade tacos, bytte bilder från Washington (ca 1000 sammanlagt!) och kollade på Sunes Sommar. Kanonkväll! Morgonen därpå tog vi oss upp hyfsat tidigt, åt frukost och gav oss ut på en 9-kilometersrunda. Fin start på dagen! :)
På eftermiddagen gick jag och Ida på vårt Au Pair-möte. Denna gången fick vi prova på självförsvar! Det kändes väldigt nyttigt och det var rätt kul och få lära sig lite olika tekniker!
Efter mötet blev vi upplockade av Lovisa och Emelie som hade varit och shoppat. Vi åkte till Hardvard Square och åt på en mexikansk restaurang som heter Borders Café. Perfekt avslut på en härlig helg! Fast maten var otrooligt stark. Bra för förbränningen antar jag?:)
Igår slutade jag redan vid tio och åkte för att hämta basebollbiljetterna som Tinas syster hade fixat åt mig. Jag blev otroligt glad. Det hade jag inte förväntat mig alls. När det var gjort, åkte jag in till Boston och träffade Emma. Vi hade picknick i Boston Common. Det var hennes födelsedagspresent till mig:). Det var en perfekt dag för picknick och vi hade det jättemysigt på en filt i parken med kycklingsallad. Till efterrätt blev det chokladmuffins med färska jordgubbar - Mums!:)
När vi satt som bäst i solen kom det en man förbi. Han var från sydafrika. Vi pratade med honom i kanske en timma och kulturer och vikten av att resa omkring och vidga sina vyer. Ett mycket intressant möte som jag nog aldrig kommer att glömma. Salim, som han hette, hade mycket klokt att säga. Dessutom var han lingvist och kunde tala 15 språk flytande. Jag tror det var 15 iaf. Otroligt imponerande! Dessutom var han 40 men såg ut som 25. Vi har nog ett och annat att lära från afrikanska kulturer.
På kvällen var jag och Ida på basebollmatch. Vårt livs första! Det var riktigt spännande. Red Sox mötte Texas Rangers och vann efter en väldigt spännande förlängning! I 3 timmar och 49 minuter höll matchen på, men den var inte det minsta långtråkig. Vi fick en regelgenomgång av några veteraner som satt bredvid oss vilket hjälpte väldigt mycket. I slutet förstod vi betydligt mycket mer än när vi kom dit, haha. Det är en ganska komplicerad sport. Det erkände till och med veteranerna, vilket kändes bra! I Sverige har vi ju brännboll men det är ju inte riktigt samma sak:). 37 518 åskådare jublade när Red Sox segrade i 12e inn. Dessutom hade vi otroligt bra platser som Tinas syster hade fixat.
När vi skulle ta oss hem med tunnelbanan var det långa poliskontrollerade köer fram till T-stationen. Men det tog inte så lång tid som vi trodde. Vi var hemma igen vid halv ett. Jag måste säga att jag fått lite mersmak för baseboll. Allt blir så mycket roligare när man förstår sig på spelet lite bättre. Med detta inte sagt att jag kan allt om baseboll, långt ifrån. Där finns mycket kvar att lära!
Hoppas allt är bra med er därhemma!
Ta hand om er,
Kärlek
S
måndag 12 april 2010
Washington D.C
Förra veckan inleddes med några riktigt härliga dagar. Sol och värme, och då snackar vi riktig sommarvärme - dryga 30C! Dagarna blir ljusare och livet så mycket lättare. Jag har verkligen insett vilken otroligt vacker stad Boston är och jag stortrivs verkligen när det är så som det är nu! Träden blomstrar, likaså rabatterna. Underbart!
Igår kom vi hem klockan ett på natten efter en KANONHELG i huvudstaden, Washington D.C. Otroligt mäktig stad med kolossala stenbyggnader och vackra omgivningar. Härifrån tar det ca 9,5 timmar att åka med buss, som vi gjorde. Men 9 timmar är ingenting när man har trevligt sällskap, för tiden går ju så fort när man har roligt! Dessutom hade vi en störtskön guide - Robin. En afroamerikansk kvinna som var otroligt rolig. När vi kom fram på fredagseftermiddagen gjorde vi oss iordning och gick ut och åt. Emma fyllde 21! Så hon fick beställa in en drink:). Efter middagen blev det utgång. Det var ett rätt bra ställe med fyra våningar. Musiken var ganska bra!
Lördagen inleddes med sightseeing där vi bland annat fick se Lincoln Memorial, The Capitol, World War II Memorial, Washington DC National Monument och The Vietnam Veterans Memorial. Vädret var kanon och det var riktigt häftigt att vandra omkring och få ta en närmare titt på dessa fantastiska kreationer. Denna veckan var det Cherry Blossom Festival då de firar de vackert blomstrande körsbärsträden (närmare 300,000) "Yoshino" som japanerna fört med sig till D.C en gång i tiden.
Efter den guidade turen blev vi avsläppta vid The Mall, vilket är som en stor gräsmatta omringat av alla stora museum i D.C, alla vilka är helt gratis! På kortsidan av The Mall kan man på ena sidan se The Capitol och på den andra Washington Monument - otroligt mäktigt. På kvällen gick vi på Navy Ball i Annapolis. Alla hade gjort sig fina inför de vitklädda killarna som förväntades hålla klass med Richard Gere i "En officier och gentleman", haha. Det var riktigt roligt faktiskt! och musiken var GRYM. De hade ett liveband som spelade radioaktuella låtar. Alla tummar upp för det!
På söndagsmorgonen gick vi upp och tog en promenad till Vita Huset. Så centralt bodde vi! Fick aldrig syn på Barck Obama men det var några i gruppen som såg deras hund! haha. En svart och lurvig liten sak!
Jag hade gärna velat stanna längre och få se mer av denna fantastiska stad! En sak är säker. Jag SKA tillbaka dit, någon gång.
Tack alla goingar för en TOPPENHELG!
S
Igår kom vi hem klockan ett på natten efter en KANONHELG i huvudstaden, Washington D.C. Otroligt mäktig stad med kolossala stenbyggnader och vackra omgivningar. Härifrån tar det ca 9,5 timmar att åka med buss, som vi gjorde. Men 9 timmar är ingenting när man har trevligt sällskap, för tiden går ju så fort när man har roligt! Dessutom hade vi en störtskön guide - Robin. En afroamerikansk kvinna som var otroligt rolig. När vi kom fram på fredagseftermiddagen gjorde vi oss iordning och gick ut och åt. Emma fyllde 21! Så hon fick beställa in en drink:). Efter middagen blev det utgång. Det var ett rätt bra ställe med fyra våningar. Musiken var ganska bra!
Lördagen inleddes med sightseeing där vi bland annat fick se Lincoln Memorial, The Capitol, World War II Memorial, Washington DC National Monument och The Vietnam Veterans Memorial. Vädret var kanon och det var riktigt häftigt att vandra omkring och få ta en närmare titt på dessa fantastiska kreationer. Denna veckan var det Cherry Blossom Festival då de firar de vackert blomstrande körsbärsträden (närmare 300,000) "Yoshino" som japanerna fört med sig till D.C en gång i tiden.
Efter den guidade turen blev vi avsläppta vid The Mall, vilket är som en stor gräsmatta omringat av alla stora museum i D.C, alla vilka är helt gratis! På kortsidan av The Mall kan man på ena sidan se The Capitol och på den andra Washington Monument - otroligt mäktigt. På kvällen gick vi på Navy Ball i Annapolis. Alla hade gjort sig fina inför de vitklädda killarna som förväntades hålla klass med Richard Gere i "En officier och gentleman", haha. Det var riktigt roligt faktiskt! och musiken var GRYM. De hade ett liveband som spelade radioaktuella låtar. Alla tummar upp för det!
På söndagsmorgonen gick vi upp och tog en promenad till Vita Huset. Så centralt bodde vi! Fick aldrig syn på Barck Obama men det var några i gruppen som såg deras hund! haha. En svart och lurvig liten sak!
Jag hade gärna velat stanna längre och få se mer av denna fantastiska stad! En sak är säker. Jag SKA tillbaka dit, någon gång.
Tack alla goingar för en TOPPENHELG!
S
onsdag 31 mars 2010
Gör som Spiderman
Den här helgen var den roligaste på länge!
I lördags hade Lovisa, Ida, Malin, Emelie och Emma förberett en försenad födelsedagspresent till mig. Vi (tyvärr kunde inte Emma vara med) åkte till Dedham för att prova på inomhusklättring! Vi fick på oss sele och ett par väldigt obekväma skor. Sedan hjälpte vår instruktör Antonio oss. Det var bland det roligaste jag nånsin provat på. Vilken adrenalinkick:). Men oj vad armarna tog stryk! Händernas gripförmåga var sig inte lik efteråt, haha. Träningsvärken i underarmarna satt kvar tills måndagen. Det är alltid kul att hitta nya muskler!;)
På söndagen var det dags för ett besök på IKEA, vår dos av Sverige här på andra sidan. Först åkte vi till Legacy Place för lite shopping. Det blev två linnen och en väska för min del. Vilken befrielse det var att äntligen få shoppa litegrann. Det var längesen nu:). På IKEA blev det sedan köttbullar, brunsås, potatismos och lingon - MUMS!
och innan vi åkte därifrån köpte vi med oss en påskladdning med godis!
Efter IKEA åkte jag och Lovisa hem till mig och sov i två timmar. Tänk så slut man kan bli efter ett besök på IKEA, haha. På kvällen var jag, Lovisa, Ida och Malin hemma hos Lovisa och spelade kort. Mysigt avslut på en helbra helg!
Nu har jag även sett alla Stieg Larsson filmerna, grymt bra men hemska!
Ikväll blir det bio och The Last Song, efterlängtad enda sedan jag läste ut boken. Hoppas filmen håller måttet!
Slutligen vill jag säga STORT grattis till två små söta tvillingpojkar, Peter och Chaitali! Det är så roligt att även jag kan få ta del av det som händer därhemma:)
Ta hand om er därhemma!
Kram på er,
S
I lördags hade Lovisa, Ida, Malin, Emelie och Emma förberett en försenad födelsedagspresent till mig. Vi (tyvärr kunde inte Emma vara med) åkte till Dedham för att prova på inomhusklättring! Vi fick på oss sele och ett par väldigt obekväma skor. Sedan hjälpte vår instruktör Antonio oss. Det var bland det roligaste jag nånsin provat på. Vilken adrenalinkick:). Men oj vad armarna tog stryk! Händernas gripförmåga var sig inte lik efteråt, haha. Träningsvärken i underarmarna satt kvar tills måndagen. Det är alltid kul att hitta nya muskler!;)
På söndagen var det dags för ett besök på IKEA, vår dos av Sverige här på andra sidan. Först åkte vi till Legacy Place för lite shopping. Det blev två linnen och en väska för min del. Vilken befrielse det var att äntligen få shoppa litegrann. Det var längesen nu:). På IKEA blev det sedan köttbullar, brunsås, potatismos och lingon - MUMS!
och innan vi åkte därifrån köpte vi med oss en påskladdning med godis!
Efter IKEA åkte jag och Lovisa hem till mig och sov i två timmar. Tänk så slut man kan bli efter ett besök på IKEA, haha. På kvällen var jag, Lovisa, Ida och Malin hemma hos Lovisa och spelade kort. Mysigt avslut på en helbra helg!
Nu har jag även sett alla Stieg Larsson filmerna, grymt bra men hemska!
Ikväll blir det bio och The Last Song, efterlängtad enda sedan jag läste ut boken. Hoppas filmen håller måttet!
Slutligen vill jag säga STORT grattis till två små söta tvillingpojkar, Peter och Chaitali! Det är så roligt att även jag kan få ta del av det som händer därhemma:)
Ta hand om er därhemma!
Kram på er,
S
måndag 22 mars 2010
20 år, oj vad fort tiden går!
Igår var det den 21 mars och min tur att fylla 20. Känns konstigt! Det känns inte som att det var längesedan jag gick på Alléskolan och nu står man här och har gått ur skolan och förväntas börja ta ansvar och planera framtiden. Haha. Har jag blivit något klokare med åldern? Jag vet inte..:).. Men jag vet iaf att jag vill syssla med något inom fitness och kostrådgivning, alltid en början! Har sökt till ett ex antal utbildningar även om jag hoppas på att få jobba ett år till innan studierna tar fart. Men i sånna här tider kan man inte förlita sig på att man får något jobb! I vilket fall så ska jag iaf skicka ut några intresseanmälningar så få vi se vad som händer.
Min helg har varit TOPPEN! I lördags förmiddag bakade jag och Emma bröd hos mig och sedan även smulpaj med blåbär och hallon. Efter det la vi oss i solen i bikini. 25 grader i mars är inget man är van vid:).. Härligt härligt! Sedan på kvällen blev det grillning hos Sandra med Sandra och Malin. Årets första! Vi grillade fläskfilé, champinjoner, gjorde grekisk sallad och tsatziki med bröd till. YUM!
På min födelsedag skypade jag med mamma pappa och Ida! Öppnade paket och fick skönsång enligt tradition:).. Så härligt! Ida och Hanna, kreativa som de är, hade skrivit en berättelse om "den lilla dalahästen", otroligt bra story om en modig häst som gav sig av till fjärran land:). TACK för alla fina presenter! Tack Ulla och Janne, tack mamma och pappa, tack Ida och Hanna, Tack Lisa, Carro, Klara och Sanne. Tack Berit och Jan-Erik för mailet. Tack för alla hälsningar på Facebook. Tack mormor för samtalet!
Eftermiddagen spenderade jag med Sandra och Malin! De hade gjort en himla smarrig jordgubbstårta:). Efter det bowlade vi och kvällen avslutades med kvällsmat och "Sommaren med Göran". Det var en lyckad födelsedag:)
Tack alla som förgyllde min dag!
KRAM
Efter
Min helg har varit TOPPEN! I lördags förmiddag bakade jag och Emma bröd hos mig och sedan även smulpaj med blåbär och hallon. Efter det la vi oss i solen i bikini. 25 grader i mars är inget man är van vid:).. Härligt härligt! Sedan på kvällen blev det grillning hos Sandra med Sandra och Malin. Årets första! Vi grillade fläskfilé, champinjoner, gjorde grekisk sallad och tsatziki med bröd till. YUM!
På min födelsedag skypade jag med mamma pappa och Ida! Öppnade paket och fick skönsång enligt tradition:).. Så härligt! Ida och Hanna, kreativa som de är, hade skrivit en berättelse om "den lilla dalahästen", otroligt bra story om en modig häst som gav sig av till fjärran land:). TACK för alla fina presenter! Tack Ulla och Janne, tack mamma och pappa, tack Ida och Hanna, Tack Lisa, Carro, Klara och Sanne. Tack Berit och Jan-Erik för mailet. Tack för alla hälsningar på Facebook. Tack mormor för samtalet!
Eftermiddagen spenderade jag med Sandra och Malin! De hade gjort en himla smarrig jordgubbstårta:). Efter det bowlade vi och kvällen avslutades med kvällsmat och "Sommaren med Göran". Det var en lyckad födelsedag:)
Tack alla som förgyllde min dag!
KRAM
Efter
söndag 14 mars 2010
En sån helg!
Veckorna går, tiden flyger och vips så är det vår. Eller?
Förra helgen var helt underbar. Fick besök av bästa Anna! Vi hade en kanonhelg och vädret var toppen. Så roligt att få träffa henne igen. Och nu dröjer det inte länge tills dess att vi ses igen. Jag längtar redan!
Veckan började bra med fina, varma, soliga vårdagar. Man riktigt kände hur solen fyllde på med energi efter en tröttsam (trots kort) vinter. Nytt hopp väcktes! Jag var för första gången på länge ute med barnen under större delen av dagarna och vilken skillnad det är. Tiden går så mycket fortare och man är så mycket gladare.
I torsdags fyllde min kära syster Ida år. Stort grattis! :).. Kändes kul att få skypa med henne en stund på den stora dagen. Kalaset kunde jag dock inte ta del i. Men det kanske var lika bra. Jag hade ändå bara ätit för mycket tårta:).
I fredags var Lovisa ensam hemma. Det är inte ofta något sådant exklusivt inträffar så när det väl sker får man ta tillfället i akt! Vi träffades några tjejer och lagade mat (eller jag och Emma som var sena åt maten som de andra hade gjort). Riktigt gott! och nyttigt, för omväxlings skull... Sedan försökte jag mig på att baka det bröd som Ida, min kära syster, brukar baka. Jag fick improvisera lite med ingredienserna då USA inte riktigt har samma utbud som Sverige... Det blev inte som Idas bröd, men ändå var det godare än de flesta andra köpebröd man får tag i här.
Jag sov över hemma hos Emma på fredagskvällen, det var mysigt! Lördagen spenderades mestadels inomhus pga KONSTANT REGN! (So much for springtime...) Men det var mysigt ändå. Senare åkte vi till mitt place och så jobbade jag i några timmar och när barnen gått och lagt sig kollade jag och Emma på Kalle och chokladfabriken och senare klämde vi även några Sex And The City avsnitt. Inte helt fel det inte:)..
När vi vaknade på söndagen öste regnet fortfarande ned. Deprimerande! Men vi njöt av lite mer film. Efter frukost såg vi The Ugly Truth. Sedan åkte vi till The Cottege och lunchade. Efter det blev det en trip till mallet. (Vi försökte undvika regnet med så många olika inomhusaktiviteter vi kunde komma på). Senare åkte vi in till Boston och åt på Prudential Center där utsikten vanligtvis är häpnadsväckande, men idag såg man i princip ingenting pga dimman och regnet. Tacksamt att sitta inomhus i ett sånt läge!
Efter middagen var det dags för bio, ännu en inomhusaktivitet! Vi kände oss enormt kreativa. Vi såg Remember Me med Robin Pattinson. Otroligt bra! Överraskande. Den rekomenderar jag varmt. När det var dags att bege sig hemåt fortsatte regnet att ösa... När jag väl satt på tunnelbanan hemåt så sattes den ur funktion pga översvämning, såklart!.. Jag fick byta till en buss som körde en bit för att sedan släppa av oss i ösregnet. Från den platsen visade det sig sedan att tunnelbanan gick. Resan tog en och en halv timme istället för 30 min, men det var helt ok. Jag hade min bok med mig. Jag läser The Last Song. Den är för övrigt helt underbar! så fängslande. Läs den!!
Nog om detta, nu ska jag sova. Jag är dyblöt. Ny vecka imorgon och då fyller min andra kära syster Hanna år. Grattis till dig!
Godnatt folks,
S
Förra helgen var helt underbar. Fick besök av bästa Anna! Vi hade en kanonhelg och vädret var toppen. Så roligt att få träffa henne igen. Och nu dröjer det inte länge tills dess att vi ses igen. Jag längtar redan!
Veckan började bra med fina, varma, soliga vårdagar. Man riktigt kände hur solen fyllde på med energi efter en tröttsam (trots kort) vinter. Nytt hopp väcktes! Jag var för första gången på länge ute med barnen under större delen av dagarna och vilken skillnad det är. Tiden går så mycket fortare och man är så mycket gladare.
I torsdags fyllde min kära syster Ida år. Stort grattis! :).. Kändes kul att få skypa med henne en stund på den stora dagen. Kalaset kunde jag dock inte ta del i. Men det kanske var lika bra. Jag hade ändå bara ätit för mycket tårta:).
I fredags var Lovisa ensam hemma. Det är inte ofta något sådant exklusivt inträffar så när det väl sker får man ta tillfället i akt! Vi träffades några tjejer och lagade mat (eller jag och Emma som var sena åt maten som de andra hade gjort). Riktigt gott! och nyttigt, för omväxlings skull... Sedan försökte jag mig på att baka det bröd som Ida, min kära syster, brukar baka. Jag fick improvisera lite med ingredienserna då USA inte riktigt har samma utbud som Sverige... Det blev inte som Idas bröd, men ändå var det godare än de flesta andra köpebröd man får tag i här.
Jag sov över hemma hos Emma på fredagskvällen, det var mysigt! Lördagen spenderades mestadels inomhus pga KONSTANT REGN! (So much for springtime...) Men det var mysigt ändå. Senare åkte vi till mitt place och så jobbade jag i några timmar och när barnen gått och lagt sig kollade jag och Emma på Kalle och chokladfabriken och senare klämde vi även några Sex And The City avsnitt. Inte helt fel det inte:)..
När vi vaknade på söndagen öste regnet fortfarande ned. Deprimerande! Men vi njöt av lite mer film. Efter frukost såg vi The Ugly Truth. Sedan åkte vi till The Cottege och lunchade. Efter det blev det en trip till mallet. (Vi försökte undvika regnet med så många olika inomhusaktiviteter vi kunde komma på). Senare åkte vi in till Boston och åt på Prudential Center där utsikten vanligtvis är häpnadsväckande, men idag såg man i princip ingenting pga dimman och regnet. Tacksamt att sitta inomhus i ett sånt läge!
Efter middagen var det dags för bio, ännu en inomhusaktivitet! Vi kände oss enormt kreativa. Vi såg Remember Me med Robin Pattinson. Otroligt bra! Överraskande. Den rekomenderar jag varmt. När det var dags att bege sig hemåt fortsatte regnet att ösa... När jag väl satt på tunnelbanan hemåt så sattes den ur funktion pga översvämning, såklart!.. Jag fick byta till en buss som körde en bit för att sedan släppa av oss i ösregnet. Från den platsen visade det sig sedan att tunnelbanan gick. Resan tog en och en halv timme istället för 30 min, men det var helt ok. Jag hade min bok med mig. Jag läser The Last Song. Den är för övrigt helt underbar! så fängslande. Läs den!!
Nog om detta, nu ska jag sova. Jag är dyblöt. Ny vecka imorgon och då fyller min andra kära syster Hanna år. Grattis till dig!
Godnatt folks,
S
torsdag 4 mars 2010
Åtta månader!
Florida. Vad kan jag säga.. UNDERBART! Behöver jag säga mer än så?
En vecka av värme och sol (iaf mer än i Boston). En vecka med Ems, så otroligt roligt att få träffa henne igen och få ett riktigt "avslut". Det här var slutet på vår resa i USA, men jag ser jättemkt fram emot att besöka Västerås när jag kommer hem! Vi har alltid så roligt ihop och Emma bara sprider glädje omkring sig.
Vårt hotell var kanon och stranden vacker med den vita sanden och de höga palmerna. Vinden var kall men så fort solen var framme blev det bikinivarmt ute! Det var vi och pensionärerna, i princip. Men vi hade det kanon och den veckan var precis vad jag behövde just nu. Under veckan samlade vi på oss en massa minnen, en del mindre trevliga än andra. Intressanta taxiturer, på både gott och ont! Skum servitör och hotellpersonal. Vi träffade på en svenska som jobbade på en restaurang. Vi såg delfiner i vattnet vid vår strand. Fick se bröllop på stranden tillsammans med en vacker solnedgång. Vi åt massa god mat. En hel del onyttigheter. Löpning på stranden. Shopping. En hel del hann vi med under veckan..
Nu är jag tillbaka i Wellesley och har avklarat åtta månader av min tid i USA. Tiden går fort fort fort. Nu hoppas jag på att våren skall hitta hit så man kan vara ute mer på dagar och kvällar!
Just nu håller jag på att försöka planera min framtid (hösten) genom att fixa CV och söka jobb. Vi får väl se vad det blir för något. Om någon har ett jobb åt mig så är det bara att säga till, jag är öppen för förslag (med andra ord desperat).. haha..
Men det löööser sig, det gör det alltid. På något sätt!
Ciao
S
En vecka av värme och sol (iaf mer än i Boston). En vecka med Ems, så otroligt roligt att få träffa henne igen och få ett riktigt "avslut". Det här var slutet på vår resa i USA, men jag ser jättemkt fram emot att besöka Västerås när jag kommer hem! Vi har alltid så roligt ihop och Emma bara sprider glädje omkring sig.
Vårt hotell var kanon och stranden vacker med den vita sanden och de höga palmerna. Vinden var kall men så fort solen var framme blev det bikinivarmt ute! Det var vi och pensionärerna, i princip. Men vi hade det kanon och den veckan var precis vad jag behövde just nu. Under veckan samlade vi på oss en massa minnen, en del mindre trevliga än andra. Intressanta taxiturer, på både gott och ont! Skum servitör och hotellpersonal. Vi träffade på en svenska som jobbade på en restaurang. Vi såg delfiner i vattnet vid vår strand. Fick se bröllop på stranden tillsammans med en vacker solnedgång. Vi åt massa god mat. En hel del onyttigheter. Löpning på stranden. Shopping. En hel del hann vi med under veckan..
Nu är jag tillbaka i Wellesley och har avklarat åtta månader av min tid i USA. Tiden går fort fort fort. Nu hoppas jag på att våren skall hitta hit så man kan vara ute mer på dagar och kvällar!
Just nu håller jag på att försöka planera min framtid (hösten) genom att fixa CV och söka jobb. Vi får väl se vad det blir för något. Om någon har ett jobb åt mig så är det bara att säga till, jag är öppen för förslag (med andra ord desperat).. haha..
Men det löööser sig, det gör det alltid. På något sätt!
Ciao
S
fredag 19 februari 2010
Give me a break!
Ja.. det är precis vad jag behöver nu. Ett litet break från jobb och vardag i ett just nu kyligt Wellesley. OCH det är precis vad jag SKA ha nu i en vecka framöver. Har nyss kommit hem från flygplatsen i Boston där jag mötte upp Emma som gjorde comeback från Sverige!! Helt otroligt:D, men åh så kul det var att se henne igen. Skönt att ha henne här. Imorgon kväll bär det av. Vi återvänder till Boston Logan Air Port för att flyga söder ut till Florida och St Pete Beach. UNDERBART!
Det ska bli skönt med lite avkoppling och framför allt lite VÄRME!
Det här är VÅR vecka och vi tänker nyttja den till MAX. Vi får se vad Florida har att erbjuda. Vi hoppas på lite jet-ski, något både jag och Emma drömt om att göra, haha.
God mat, sol, vackra stränder, få känna på friheten för en stund. Låter inte helt fel? Det tycker inte jag iaf!
Imorgon bär det äntligen av...
Uppdatering följer när vi åter är på plats i Boston om drygt en vecka!
Tills dess...
Take care,
S
Det ska bli skönt med lite avkoppling och framför allt lite VÄRME!
Det här är VÅR vecka och vi tänker nyttja den till MAX. Vi får se vad Florida har att erbjuda. Vi hoppas på lite jet-ski, något både jag och Emma drömt om att göra, haha.
God mat, sol, vackra stränder, få känna på friheten för en stund. Låter inte helt fel? Det tycker inte jag iaf!
Imorgon bär det äntligen av...
Uppdatering följer när vi åter är på plats i Boston om drygt en vecka!
Tills dess...
Take care,
S
onsdag 10 februari 2010
Galen vecka!
Oj oj oj... Ibland är det sjukt vilka snabba vändningar livet kan ta.
Förra veckan var heelt galen. På måndagen bestämde sig Emma, underbara Emma, för att åka hem. Hon var trött på jobbet och ville hem. Hon berättade för sin värdfamilj på tisdagen. De tog det inte alls bra. På onsdagen flyttade hon ut ur deras hus, utan att ens få säga hejdå till barnen. (Efter att ha tagit hand om dem i nästan 7 månader!!) Helt fel. På torsdagen flög hon hem till Sverige och Västerås. Nu är det otroligt tomt. Emma var väl den person jag kommit närmast under min tid här. Jag har praktiskt taget bott i hennes iskalla källare på vardagskvällarna, haha. Det känns jättetråkigt att hon bestämde sig för att åka hem och allting gick så snabbt, snabbare än någon av oss hade trott när hon först bestämde sig. Inte ens EN vecka.
Men till min stora glädje så kommer vi att ses om lite mer än en vecka i Florida! resan ser verkligen ut att bli av trots allt. Det ser jag fram emot!
En annan sak som gör mig väldigt glad är att Ida, som också funderade på att åka hem, nu har bestämt sig för att stanna!! Är så glad för detta. Än finns det en rad underbara tjejer kvar! och tur är väl det. Ikväll är det dock inte så lätt att umgås eftersom snön har bestämt sig för att fullkomligt ösa ned. Jag hoppas att Sandra, Malin och Patrizia kommer iväg till Californien och att ni får en toppenvecka. På lördag sticker även Lovisa, Mia och Ida till Florida och Sara till Vermont. Känns bra att jobba nästa vecka när man vet att alla andra gottar sig:).. Meen, efter nästa vecka blir det förhoppningsvis sol för min del också!
Jag tänkte avsluta med en liten anekdot...
Igår möttes vi ca 10 st tjejer på Starbucks i Shoppers World. Helt plötsligt kommer det fram en kille med dreadlocks och undrar vilket språk vi pratar. Några minuter senare, efter att han helt utan anledning berättat för oss att han är bra på att rappa, står han mitt inne i bokhandeln och framför en egenkomponerad freestyle rap om oss, haha. Det var svårt att hålla sig för skratt vill jag lova.. haha. Inte nog med det. Efter att "Rapparen" och hans kompisar gått kommer en annan kille fram och slänger ur sig att han alltid velat lära sig svenska för att han är 100% svensk. Sedan går han. Mycket ska man höra innan öronen trillar av..
Nog om det!
Imorgon är det dags för det efterlängtade besöket hos frisören! Jag avskyr att klippa mig, men mitt hår är katastrofalt just nu och en slingning som grädden på moset ska nog göra susen.
Take care,
S
Förra veckan var heelt galen. På måndagen bestämde sig Emma, underbara Emma, för att åka hem. Hon var trött på jobbet och ville hem. Hon berättade för sin värdfamilj på tisdagen. De tog det inte alls bra. På onsdagen flyttade hon ut ur deras hus, utan att ens få säga hejdå till barnen. (Efter att ha tagit hand om dem i nästan 7 månader!!) Helt fel. På torsdagen flög hon hem till Sverige och Västerås. Nu är det otroligt tomt. Emma var väl den person jag kommit närmast under min tid här. Jag har praktiskt taget bott i hennes iskalla källare på vardagskvällarna, haha. Det känns jättetråkigt att hon bestämde sig för att åka hem och allting gick så snabbt, snabbare än någon av oss hade trott när hon först bestämde sig. Inte ens EN vecka.
Men till min stora glädje så kommer vi att ses om lite mer än en vecka i Florida! resan ser verkligen ut att bli av trots allt. Det ser jag fram emot!
En annan sak som gör mig väldigt glad är att Ida, som också funderade på att åka hem, nu har bestämt sig för att stanna!! Är så glad för detta. Än finns det en rad underbara tjejer kvar! och tur är väl det. Ikväll är det dock inte så lätt att umgås eftersom snön har bestämt sig för att fullkomligt ösa ned. Jag hoppas att Sandra, Malin och Patrizia kommer iväg till Californien och att ni får en toppenvecka. På lördag sticker även Lovisa, Mia och Ida till Florida och Sara till Vermont. Känns bra att jobba nästa vecka när man vet att alla andra gottar sig:).. Meen, efter nästa vecka blir det förhoppningsvis sol för min del också!
Jag tänkte avsluta med en liten anekdot...
Igår möttes vi ca 10 st tjejer på Starbucks i Shoppers World. Helt plötsligt kommer det fram en kille med dreadlocks och undrar vilket språk vi pratar. Några minuter senare, efter att han helt utan anledning berättat för oss att han är bra på att rappa, står han mitt inne i bokhandeln och framför en egenkomponerad freestyle rap om oss, haha. Det var svårt att hålla sig för skratt vill jag lova.. haha. Inte nog med det. Efter att "Rapparen" och hans kompisar gått kommer en annan kille fram och slänger ur sig att han alltid velat lära sig svenska för att han är 100% svensk. Sedan går han. Mycket ska man höra innan öronen trillar av..
Nog om det!
Imorgon är det dags för det efterlängtade besöket hos frisören! Jag avskyr att klippa mig, men mitt hår är katastrofalt just nu och en slingning som grädden på moset ska nog göra susen.
Take care,
S
måndag 1 februari 2010
Oj hoj o hej i stugan!
Återigen har jag gjort det.. Jag har fallit dit igen. Januari månad har passerat och inga nya inlägg har skrivits. Det är skamligt, jag vet. Mitt liv härborta har inte stannat upp. Snarare tvärtom. Det har varit så mycket roligt på gång att jag helt enkelt inte haft en tanke på att skriva ned allt. Såhär i efterhand blir det svårt för mig att komma ihåg allt som har hänt, vilket är ännu en hint till mig själv att direkt uppdatering är ett måste. Ska försöka bättra mig, kära läsare. Vilka ni än är och hur få ni än är. Varje läsare är lika uppskattad:).
Januari som ska vara en av de trögaste månaderna här med tanke på kylan och att man på så vis begränsas från att göra massa saker, har ändå gått väldigt fort tycker jag. Nu har jag helt plötsligt varit här i 7 månader och bara 5 återstår - galet. Mamma räknar ned och ska snart börja klippa måttbandet. Själv har jag min egna nedräkning till Californieresan som ligger på min blogg. Det är egentligen nedräkningen till tredje filmen i Twilight-serien men det är samma datum som jag åker till Californien för att möta upp mamma, pappa, Ingegerd och Björn. Så varför inte slå två flugor i en smäll?
Den 16 januari åkte jag iväg 4 dagar och hälsade på min kära vän Anna som pluggar i NC, 2 timmar söder med flyg från Massachusetts. Vi fick fyra kanondagar tillsammans och det var både overkligt och helt underbart att få träffa Anna efter så lång tid. Men efter bara några minuter med Anna så känns det som att man är tillbaka där man skiljdes åt - underbar känsla. Det är så det är med djupa vänskaper. North Carolina skiljer sig en hel del från Boston MA på så vis att det är mer av en sydstat och det märktes tydligt när jag kom dit. Det var häftigt att få se hur det kan skilja beroende på var man befinner sig i detta enorma land. Det var även roligt att få prova på collegelivet som Anna lever och träffa hennes härliga vänner!
Det var jobbigt att lämna Anna för att komma tillbaka till jobbet.. Men innan jag åkte till NC fick jag en lapp av Linnea där det stod "I am going to miss you Sara", det värmde oerhört mycket. Tänk så mycket ett barns kärlek kan göra.
Helgen efter besöket i NC var jag och Emma på Hockeymatch (Boston Bruins vs. Ottawa Senators). Det var min första hockeymatch och det var otroligt spännande! Jag har aldrig varit ett hockeyfan, men nu kan jag förstå varför folk går och tittar:). Vi satt på nionde raden och våra biljetter var gratis eftersom Emmas värdpappa jobbar som sportläkare - inte helt fel för oss! :)
Nu börjar februari och kylan håller i sig! Fast jag har hört att det är ännu kallare i Sverige i år så det vore synd att klaga. Om mindre än tre veckor bär det av mot det soliga Florida tillsammans med Emma. Under en veckas tid ska vi rå om oss själva och slippa vakna till klamp, skrik och annat oväsen som våra underbara ungar ger ifrån sig. Det ser vi fram emot! Alla behöver vi ett break någon gång då och då:)..
Sååå. Nu har ni iaf fått en liten uppdatering från andra sidan pölen. Hoppas allt är bra med er därhemma. Trots att jag inte skriver här lika ofta så betyder det inte att jag har glömt av er. Tänker på er ofta. Jag har bara insett att detta är mitt år och det kommer jag aldrig att få tillbaka, så därför har jag bestämt mig för att verkligen ta vara på tiden här.
Sköt om er så hörs vi snart igen!
S
Januari som ska vara en av de trögaste månaderna här med tanke på kylan och att man på så vis begränsas från att göra massa saker, har ändå gått väldigt fort tycker jag. Nu har jag helt plötsligt varit här i 7 månader och bara 5 återstår - galet. Mamma räknar ned och ska snart börja klippa måttbandet. Själv har jag min egna nedräkning till Californieresan som ligger på min blogg. Det är egentligen nedräkningen till tredje filmen i Twilight-serien men det är samma datum som jag åker till Californien för att möta upp mamma, pappa, Ingegerd och Björn. Så varför inte slå två flugor i en smäll?
Den 16 januari åkte jag iväg 4 dagar och hälsade på min kära vän Anna som pluggar i NC, 2 timmar söder med flyg från Massachusetts. Vi fick fyra kanondagar tillsammans och det var både overkligt och helt underbart att få träffa Anna efter så lång tid. Men efter bara några minuter med Anna så känns det som att man är tillbaka där man skiljdes åt - underbar känsla. Det är så det är med djupa vänskaper. North Carolina skiljer sig en hel del från Boston MA på så vis att det är mer av en sydstat och det märktes tydligt när jag kom dit. Det var häftigt att få se hur det kan skilja beroende på var man befinner sig i detta enorma land. Det var även roligt att få prova på collegelivet som Anna lever och träffa hennes härliga vänner!
Det var jobbigt att lämna Anna för att komma tillbaka till jobbet.. Men innan jag åkte till NC fick jag en lapp av Linnea där det stod "I am going to miss you Sara", det värmde oerhört mycket. Tänk så mycket ett barns kärlek kan göra.
Helgen efter besöket i NC var jag och Emma på Hockeymatch (Boston Bruins vs. Ottawa Senators). Det var min första hockeymatch och det var otroligt spännande! Jag har aldrig varit ett hockeyfan, men nu kan jag förstå varför folk går och tittar:). Vi satt på nionde raden och våra biljetter var gratis eftersom Emmas värdpappa jobbar som sportläkare - inte helt fel för oss! :)
Nu börjar februari och kylan håller i sig! Fast jag har hört att det är ännu kallare i Sverige i år så det vore synd att klaga. Om mindre än tre veckor bär det av mot det soliga Florida tillsammans med Emma. Under en veckas tid ska vi rå om oss själva och slippa vakna till klamp, skrik och annat oväsen som våra underbara ungar ger ifrån sig. Det ser vi fram emot! Alla behöver vi ett break någon gång då och då:)..
Sååå. Nu har ni iaf fått en liten uppdatering från andra sidan pölen. Hoppas allt är bra med er därhemma. Trots att jag inte skriver här lika ofta så betyder det inte att jag har glömt av er. Tänker på er ofta. Jag har bara insett att detta är mitt år och det kommer jag aldrig att få tillbaka, så därför har jag bestämt mig för att verkligen ta vara på tiden här.
Sköt om er så hörs vi snart igen!
S
måndag 11 januari 2010
Vinter vinter vinter...
Kylan har kommit och den lär nog stanna ett tag... Ett bra tag. Men det är faktiskt inte så farligt som folk har pratat om. Kan hända att det är för att vi svenskar är vana vid kylan. Det är nog värre att komma hit från Brasilien och överleva vintern. Vissa av dem har ens aldrig sett snö förut. Konstig tanke för oss som är uppväxta med snögrottor och gubbar!
Ett nytt år är här och jag måste säga att det har börjat bra än så länge. I helgen som var fick vi pröva på Zumba, en rolig dans med mycket höfter. Det var otroligt kul! Vi blev sugna på att anmäla oss till nån danskurs i närheten. Har verkligen saknat dansen!
Det händer även något väldigt spännande NU till helgen. På lördag bär det nämligen av till North Carolina och Anna, min underbara vän som pluggar där på College. Har inte träffat henne sedan jag åkte till USA och det ska bli såå roligt att äntligen få träffas! Samtidigt känns det så overkligt, kommer nog inte att greppa det helt förrän jag sitter på planet. Ajust det.. det blir en inrikes flygresa på egen hand, håll tummarna så att jag inte hamnar på fel plan!!! haha. I North Carolina stannar jag tills på tisdag då det återigen bär av "hemåt" Wellesley. Emma har lovat att hämta mig på flygplatsen då jag landar vid tio-tiden på kvällen - tuur att man har så goa vänner <3
Idag kommer jag ha jobbat totalt tio timmar. Har en break nu på en halvtimme, skönt att få andas lite :)..
Oj vad jag saknar en äkta lagad svensk måltid.. Mammas mat! Oj vad mat det ska lagas i höst när jag kommer hem igen. Mamma, du och jag får teama i köket:)
Sköt om er själva och varandra
På återseende!
Ett nytt år är här och jag måste säga att det har börjat bra än så länge. I helgen som var fick vi pröva på Zumba, en rolig dans med mycket höfter. Det var otroligt kul! Vi blev sugna på att anmäla oss till nån danskurs i närheten. Har verkligen saknat dansen!
Det händer även något väldigt spännande NU till helgen. På lördag bär det nämligen av till North Carolina och Anna, min underbara vän som pluggar där på College. Har inte träffat henne sedan jag åkte till USA och det ska bli såå roligt att äntligen få träffas! Samtidigt känns det så overkligt, kommer nog inte att greppa det helt förrän jag sitter på planet. Ajust det.. det blir en inrikes flygresa på egen hand, håll tummarna så att jag inte hamnar på fel plan!!! haha. I North Carolina stannar jag tills på tisdag då det återigen bär av "hemåt" Wellesley. Emma har lovat att hämta mig på flygplatsen då jag landar vid tio-tiden på kvällen - tuur att man har så goa vänner <3
Idag kommer jag ha jobbat totalt tio timmar. Har en break nu på en halvtimme, skönt att få andas lite :)..
Oj vad jag saknar en äkta lagad svensk måltid.. Mammas mat! Oj vad mat det ska lagas i höst när jag kommer hem igen. Mamma, du och jag får teama i köket:)
Sköt om er själva och varandra
På återseende!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)