Oj hoj o hej i stugan!

Återigen har jag gjort det.. Jag har fallit dit igen. Januari månad har passerat och inga nya inlägg har skrivits. Det är skamligt, jag vet. Mitt liv härborta har inte stannat upp. Snarare tvärtom. Det har varit så mycket roligt på gång att jag helt enkelt inte haft en tanke på att skriva ned allt. Såhär i efterhand blir det svårt för mig att komma ihåg allt som har hänt, vilket är ännu en hint till mig själv att direkt uppdatering är ett måste. Ska försöka bättra mig, kära läsare. Vilka ni än är och hur få ni än är. Varje läsare är lika uppskattad:).

Januari som ska vara en av de trögaste månaderna här med tanke på kylan och att man på så vis begränsas från att göra massa saker, har ändå gått väldigt fort tycker jag. Nu har jag helt plötsligt varit här i 7 månader och bara 5 återstår - galet. Mamma räknar ned och ska snart börja klippa måttbandet. Själv har jag min egna nedräkning till Californieresan som ligger på min blogg. Det är egentligen nedräkningen till tredje filmen i Twilight-serien men det är samma datum som jag åker till Californien för att möta upp mamma, pappa, Ingegerd och Björn. Så varför inte slå två flugor i en smäll?

Den 16 januari åkte jag iväg 4 dagar och hälsade på min kära vän Anna som pluggar i NC, 2 timmar söder med flyg från Massachusetts. Vi fick fyra kanondagar tillsammans och det var både overkligt och helt underbart att få träffa Anna efter så lång tid. Men efter bara några minuter med Anna så känns det som att man är tillbaka där man skiljdes åt - underbar känsla. Det är så det är med djupa vänskaper. North Carolina skiljer sig en hel del från Boston MA på så vis att det är mer av en sydstat och det märktes tydligt när jag kom dit. Det var häftigt att få se hur det kan skilja beroende på var man befinner sig i detta enorma land. Det var även roligt att få prova på collegelivet som Anna lever och träffa hennes härliga vänner!

Det var jobbigt att lämna Anna för att komma tillbaka till jobbet.. Men innan jag åkte till NC fick jag en lapp av Linnea där det stod "I am going to miss you Sara", det värmde oerhört mycket. Tänk så mycket ett barns kärlek kan göra.

Helgen efter besöket i NC var jag och Emma på Hockeymatch (Boston Bruins vs. Ottawa Senators). Det var min första hockeymatch och det var otroligt spännande! Jag har aldrig varit ett hockeyfan, men nu kan jag förstå varför folk går och tittar:). Vi satt på nionde raden och våra biljetter var gratis eftersom Emmas värdpappa jobbar som sportläkare - inte helt fel för oss! :)

Nu börjar februari och kylan håller i sig! Fast jag har hört att det är ännu kallare i Sverige i år så det vore synd att klaga. Om mindre än tre veckor bär det av mot det soliga Florida tillsammans med Emma. Under en veckas tid ska vi rå om oss själva och slippa vakna till klamp, skrik och annat oväsen som våra underbara ungar ger ifrån sig. Det ser vi fram emot! Alla behöver vi ett break någon gång då och då:)..

Sååå. Nu har ni iaf fått en liten uppdatering från andra sidan pölen. Hoppas allt är bra med er därhemma. Trots att jag inte skriver här lika ofta så betyder det inte att jag har glömt av er. Tänker på er ofta. Jag har bara insett att detta är mitt år och det kommer jag aldrig att få tillbaka, så därför har jag bestämt mig för att verkligen ta vara på tiden här.

Sköt om er så hörs vi snart igen!

S