Måndag 5/7
Måndagen tillägnades stora delar av dagen åt shopping. Vi började med frukost på hotellet bestående av en frukttallrik med keso. Sedan åkte vi sightseeing runt staden och fick sett och åkt över den kända Golden Gate Bridge, som då var omringad av dimma. Det gav en rätt häftig effekt faktiskt. Vi fick även sett The State House, Fisherman's Warf, China Town, Golden Gate Park med The Japanese Tea Garden och mycket annat. Tyvärr var Alcatraz turerna fullbokade så vi fick nöja oss med att beskåda fängelset på håll.
När vi var klara unnade vi oss varsin cheesecake på det välkända Cheesecake Factory som låg på åttonde våningen i samma byggnad som Macy's, med utsikt över Union Square.
Med hotellet centralt beläget i Union Sqaure, hade vi nära till alla kända shoppingmåsten; Macy's, Levi's, A&F, GAP, Hollister, (H&M) och många många fler. Efter sightseeingen blev det därför en hel del shopping. Först kom Björn och sa att han hade köpt tre par jeans på Levi's. Inte kunde pappa vara sämre. Även han tog sig ett besök i butiken och kom ut med tre jeans i kassen.
På kvällen blev det middag på Scala's på Powell St. Där träffade vi på en svenskättling som pratade med oss på svenska med en skånsk-amerikansk brytning.
Tisdag 6/7
Tidigt tisdag morgon tog vi bilen innan frukost över Golden Gate bron mot Sausalito där vi återigen lyckades med en nyttigare variant av frukost med frukt, ägg och bagels. Ingegerd tog en smarrig croisaint med ägg och skinka på.
Vidare tog vi oss sedan mot Muir Woods National Monument där vi fick se de jättelika och berömda Redwood träden. Det var riktigt fascinerande att se. En del av träden var 3000 år gamla, helt galet!
Eftersom man aldrig kan få nog av shopping åkte vi sedan vidare genom Sonoma och Napa (båda två stora vinproducerande städer), där vi sedan stannade på ett Outlet för att förhoppningsvis finna några fynd. Nu var det mammas och Ingegerds tur att fynds jeans på Levi's. Själv köpte jag bara en balsamspray, något som nog förvånade fler än mig. It was just not my cup of tea, you know!
Sista kvällen i San Francisco åt vi på CCF, denna gången var det mat som gällde. Efter måltiden promenerade vi genom China Town för att sedan krypa till sängs, för dagen därpå väntade en tidig avresa mot Fresno/Kingsburg för att träffa våra långväga släktingar. Spännande!
Onsdag 7/7
Efter en låååång sträcka i bilen fick vi äntligen tillfälle för frukost på ett ställe i Tracy som vi passerade. När vi efter ca 40 mil var framme i Kingsbury, fick vi syn på två äldre filurer utanför McDonald's där vi hade stämt träff med Warren och Nita. Och visst var det dem! De tog oss med till en mexikansk restaurang där vi fick träffa Bill och Rose (kusin till Warren). Alla var väldigt trevliga. Och Ross, en av kusinerna till Warren, var en väldigt roligt och skämtsam prick. Sedan bjöds vi med till en annan kusin där det skulle bjudas på efterrätt. Där fick vi träffa tre andra kusiner plus respektive och ett barnbarn. Det bjöds på bär och aprikospaj, hemmagjord glass och lemonad. Det var en trevlig tillställning. Alla fick dela med sig av sin livshistoria. Frun i huset var en fantastisk konstnär och hade flera inramade målningar. Innan det var dags att bege sig fick vi med oss några påsar med torkad frukt som de själva hade soltorkat vid poolen.
Efter kalaset åkte vi sedan med Warren och Nita en sväng för att få se deras hem. Det var ett mysigt litet hus på landet som var omringat av vinrankor. Från Warren och Nita fick vi med oss varsin påse med färska mandlar. Det var häftigt att få komma till ett ställe där saker som vi köper dagligen, faktiskt går att odla och tillverka på egen hand. Till skillnad från kalla San Francisco var det riktigt hett i Kingsburg. När vi åkte igenom byn såg vi blågula flaggor och skyltar där det stod "Välkommen" på. Då kände man sig hemma.
Vi tackade Warren och Nita för deras gästvänlighet och åkte sedan tillbaka mot Fresno och checkade in på hotellet. När vi hade flyttat in alla väskor från bilen tog vi oss ett dopp i poolen, det var otroligt skönt att få slappa lite efter en sådan fullspäckad dag. Det tyckte vi nog allihop. Vi somnade till i solen och när vi sedan vaknade till höll solen på att gå ned och det började bli lite kyligt. Vi drog oss in på våra rum för att få en god natts sömn.
Torsdag 8/7
Resan till Las Vegas tog ca 6 timmar, vilket kan kännas långt i vanliga fall, men med de många fantastiska landskapsvyer i kontrast till varandra och med go musik ljudande i högtalarna kändes resan inte fullt så lång.
Vid 4-tiden var vi framme i Las Vegas - spelarnas paradis! Jag och mamma tog oss ett dopp i poolen; poolområdet var gigantiskt med konstgräs och två pooler och utsikt över "Eiffeltornet". Planet Hollywood hette vårt hotell och i vårt rum hängde tavlor på Sylvester Stallone och ett linne och ett par skor som han använt vid inspelning av Rambo. Det fanns en mängd olika våningar. På ett plan var det fullt av spelautomater och Black Jack bord. På våningen över fanns det ett spa och på en annan våning ett Kapell. Nog har man hört om Las Vegas bröllop men det kändes sjukt att verkligen få det bekräftat.
Vi tog oss en tur i kvällshettan och besökte det berömda Caesars Palace. Därinne hade man byggt en "inomhusstad" - en avbild av Rom där man bland annat kunde se Fontana Di Trevi. Taket med dess blåmålade himmel fick en nästan till att tro att man faktiskt befann sig i Italien.
Efter besöket i "Rom" promenerade vi vidare till Venedig - även det uppbyggt på samma sätt. Där fanns gondoler som man kunde ta sig en tur i om man ville och inomhus hade de byggt upp ännu en inomhusstad.
När man gick på gatorna stod det flertalet Mexikaner och delade ut visitkort med halvnakna tjejer på där det stod att man kunde ringa ett nummer för att få träffa dessa. För att få vår uppmärksamhet slog de visitkorten mot sina händer. Ljudet blev efter ett tag ganska irriterande.
Vi åt på en mysig italiensk restaurang i "Venedig" och ännu en gång kändes Italien inte särskilt långt borta. På vägen hem genom hotellets Casino dansade tjejerna runt pålar och killarna gamblade - stereotypen av Vegas visade sig verkligen.
Fredag 9/7
I Vegas hettan tog vi en lugn förmiddag i solen vid poolen. Skönt att få koppla av lite efter den långa bilresan. På eftermiddagen gjorde vi oss i ordning och traskade mot "New York" och frihetsgudinnan. Vi åt på Hard Rock Café och hade fantastisk utsikt över ett upplyst Vegas. Hela tiden passerade reklamlastbilar med texter som: "Hot Babes Who Are Happy To Meet You" and so on. Las Vegas i ett nötskal? Det verkar så!
Efter en god hamburgare gick vi till Bellagio Hotell där vattenspelen började klockan nio. Det var verkligen häftigt att se tillsammans med den välsynkade musiken.
Lördag 10/7
Vid niotiden lämnade vi det spektakulära, levande Vegas för att färdas söder ut mot Grand Canyon. Under resans gång passerade vi den berömda Hover Dam, med vackert turkostvatten i kontrast mot de höga ljusa bergväggarna runt omkring. Det tog oss ungefär 4 timmar att ta oss från Las Vegas till Grand Canyon och efter att ha landat på vårt hotell - Red Feather Lodge - bestämde vi oss för att ta en tur till Grand Canyon som låg bara 15 minuters bilresa bort. Det var något av det mäktigaste jag sett. Och fastän det inte var klar himmel, var det fantastiskt att se solnedgången över den massiva dalen.
söndag 11 juli 2010
söndag 4 juli 2010
Reseuppdatering!
Bättre sent än aldrig, här kommer en uppdatering av vår första resevecka i Califonien!
Tisdag 29/6
Tidigt denna morgon bar det upp och iväg till flygplatsen. Efter duschen blev jag bjuden på frukost som Tina hade tillagat - French Toast med blåbär, mums!
Ida kom förbi för att ta farväl, det var otroligt jobbigt. Det går liksom inte att inse att den här tiden är över och aldrig kommer tillbaka. Men det ska bli roligt att träffas på hemmaplan sedan.
Tina och barnen körde mig till flygplatsen. Vid parkeringshuset började Julia gny i baksätet, hon mådde inte alls bra. Den långa bilresan hade gjort henne åksjuk. Vi stannade i garaget så att hon skulle kunna gå ut och ta lite luft. När jag lyfte ut henne ur bilen så spydde hon på mig, på klänningen och håret. Det var synd om stackarn men jag kunde inte annat än att tycka lite synd om mig själv också. Jag hade en 6 timmars flight framför mig med spya på klänningen och i håret. Som tur var hade jag extrakläder i handbagaget - alltid redo! Jag tvättade ur håret litegrann och bytte kläder. Nu var jag redo! Det var jobbigt att säga hejda till Tina och barnen. Tina grät och Linnea såg ut som att hon skulle börja gråta, vilket förvånade mig. Tina tackade mig för att jag tagit så bra hand om hennes barn och sa att hon verkligen kommer sakna mig. Det kom från hjärtat, och det värmde!
Efter en lång flygresa som jag tog mig igenom med lite läsning och två filmer (Yrrol & Lilla Sjöjungfrun), landade vi på LAX. Det var en häftig känsla. Jag pratade med en kille, jag tror han var känd för jag kände så otroligt väl igen honom men kunde inte placera honom - fruktansvärt irriterande. Han visade mig vart jag skulle gå och efter att jag plockat upp mitt bagage, gick jag för att leta reda på 50-talisterna! På terminal två fick jag syn på dem och det kändes nästan som att jag var en spanare i en actionfilm. Jag gick fram och överraskade dem och sedan var det kramkalas! Härligt att få se dem alla igen.
I vår Caravan begav vi oss sedan, med hjälp av GPS, iväg mot hotellet. Ingegerd mådde inte alls bra och hade redan spytt några gånger under flygresan från Sverige. För lite sömn var nog anledningen till detta. Men hon fick vilat under eftermiddagen och när dag 2 tog sin början var hon fit for fight igen :).
Onsdag 30/6
Dag två i Los Angeles inleddes med ett sju timmars långt och häftigt besök på det kända Universal Studios, som ligger väldigt nära vårt hotell. Det fanns många fascinerande attraktioner och shower att ta del av. Vi började med "Studio Tours" där vi åkte tågvagn runt bland diverse uppbygga kulisser som använts i flertalet kända filmer. Vi fick vara med om häftiga effekter när vi åkte igenom en 3D-formaterad tunnel där en regnskog iscensattes och King Kong skakade om tåget och spindlar kom krypandes emot oss. Det kändes riktigt verkligt!
Vi åkte förbi Westeria Lane till min stora glädje. Alla husen från min favoritserie Desperate Housewives fanns där mitt framför våra ögon. Det enda som fattades var min syster Ida, som också är ett hängivet fan av serien. Jag tror varken mamma, pappa, Björn eller Ingegerd kunde känna samma glädjerus som jag gjorde när villorna dök upp bakom krönet.
Vi var även på "Water World", en spektakulär show med många häftiga actioneffekter så som explosioner, livestunts, båtjakt och ett kraschande flygplan mitt framför våra ögon. Alla som utförde denna vad som kändes som en live-film var kända skådespelare - kanske inte på Clint Eastwood nivå, men kändisar som varit med i CSI-serierna, Batman Begins och någon tjej från Twilightfilmen.
Efter detta gick vi på Blues Brothers, en 20 min lång live-musikal. Härlig musik och roliga artister. I slutet blev de arresterade och skulle rymma från polisen. Då sprang den ene av Blues bröderna mot mig och drog med mig. Det kom som en överraskning men det var roligt! När vi sedan gick förbi under en av deras senare shower vinkade de glatt åt oss.
Jag, mamma och pappa gick på Shrek i 4D. Det var en tjugo minuters film där man satt i en stol som rörde sig till effekter från filmen. När åsnan nös stänktes det vattendroppar på en och så vidare. Det var en rolig upplevelse!
Vi var sedan på en liknande show. Terminator i 3D där live-skådespel varvades med 3D filmscener på en stor Screen. Live robotar som kom upp ur marken omringade av rök. Filmen hade även samma effekter som på Shrek 4D med rörliga säten, vattenstänk och vindeffekter. Det var riktigt häftigt! Svårt att beskriva för jag har aldrig varit med om något liknande. Hade varit kul om hela långfilmer hade samma effekter.
Efter en lång dag på Universal Studios åkte vi hem och låg lite vid poolen. Sedan gjorde vi oss i ordning och åkte till Walk of Fame och Grauman's Theatre. Det var ett ganska smutsigt område och kändes lite som ett slumkvarter. Men teatern var vacker och det var häftigt att se hand och fotavtryck får flertalet kändisar, bland annat Eddie Murphy.
Torsdag 1/7
På morgonen begav vi oss upp mot Beverly Hills kullar där vi spanade febrilt efter kändishemmen. Efter att ha slingrat oss både upp och ned för kullarna och sett diverse flotta kåkar, begav vi oss mot Santa Monica Pier där vi åt lunch på en mexikansk restaurang. När vi ätit klar sprack det lägligt upp och speedos & bikinis slank på och plötsligt låg där fem valrossar på stranden.
När vi alla var stekta som lamkotletter knödde vi oss återigen in i bilen och knappade in Rodeo Drive på GPS:en och körde genom den kända och mycket exklusiva shoppinggatan. På kvällen blev det sedan en väldigt god och förhållandevis nyttig burrito på hotellets egna restaurang.
Fredag 2/7
På morgonen efter gympass och frukost gav vi oss iväg på nästa äventyr. Men innan vi lämnade Hollywood fanns det EN viktig hållplats kvar; The Famous Hollywood Sign. Icke att förglömma. Eller ja, det var bara jag som ville dit, men i vissa fall tycker jag att minoriteten borde få majoritet och upp i bergen begav vi oss. Efter en lång radda av serpentinsvängar fann vi vår destination. Men det var först när vi fick gå upp på taket där några byggnadsarbetare slet som vi fick en fantastisk utsikt över skylten. Jag tycker att utsikten var mödan värd!
Efter detta körde vi mot Highway 1 som skulle ta oss upp emot Santa Barbara. Det var en härlig känsla att färdas längs kusten. Vi stannade till vid en strand i Malibu där vi under vår fikapaus fick följa flitiga surfares kamp mot vågen. Vi blev allt lite surfsugna allihop tror jag. Skönt att se hur man inte ska göra. Huruvida vi själva kommer att kunna ta oss upp på brädan eller ej är en annan historia. Det såg iaf väldigt roligt ut!
Nu har vi kommit fram till vårt hotell i Santa Barbara. Vi har precis varit nere och utforskat stranden samt tagit vårt första dopp i Stilla Havet. Hotellet verkar toppen, men här stannad vi enbart natten innan det bar av vidare för nya äventyr i Monterey. När mamma hade slocknat vid halv tio tiden, roade vi andra oss med ett parti plump, något som gick bättre för vissa än andra. Mer än så behöver vi inte gå in på det….
Sedan var det sang sang sang… :)
Lördag 3/7
Efter en löprunda längs stranden och en utsökt komponerad frukost bestående av frukt, keso och bröd, gick bilturen vidare norrut mot Monterey. Med en cirka 25 mils bilresa framför oss packade vi in oss i Caravanen och lät GPS:en föra oss i rätt riktning mot nästa hållplats. Trots lång körsträcka blev turen sällan långtråkig med den fantastiskt grönskande kustnaturen som blandades upp med en sand som nästan såg konstgjord ut med dess oranga färg.
Vårt första stopp var Solvang, en danskinspirerad liten stad med danska specialiteter till pappas stora glädje - WIENERBRÖD! Det var en idyllisk småstad med mysiga små gator som gav lite "Barna i Bulleryn" känsla.
Efter flera timmar i bilen med flertalet stopp för fotografering av bland annat sjöelefanter, kom vi till Carmel - ett otroligt vackert område där vi fick betala en avgift för att komma in på "17-Mile Drive", området där självaste Clintan är bosatt och guvernör. Där har även US-Open nyligen spelats; tält och skyltar fanns fortfarande kvar. Under denna rutt passerade vi bland annat en väldigt gammal och känd cypress, kallad "The Lone Cypress". Det blåste väldigt, men utsikten var vacker och kåkarna granna. Vi frågade vakten vid inkörsporten vart Clint Eastwood bor och han svarade att han kör förbi i sin Porsche varje kväll vid halv tio tiden, men att han inte hade hans adress. SÄKERT! Tyvärr lämnade vi området tidigare än så och hann därför aldrig hälsa på Clintan. Får bli nästa gång!
När vi var klara började det bli sent och vi drog vidare mot hotellet där vi installerade oss med en väldig fart för att sedan få oss något i magen. Vi åkte ned till hamnen "Fisherman's Warf" där vi satte oss på en av de många restaurangerna i området som var väldigt mysigt. Här avnjöt Ingegerd och Björn en hamburgare i särklass och jag, mamma och pappa satsade på en Seafood Salad var - helt underbart god var den!
Söndag 4/7
På den amerikanska födelsedagens morgon stack vi vidare efter en löprunda längs strandpromenaden, frukost samt fotografering av rådjuren på baksidan av våra lodger där en kyrkogård låg placerad. Det här hotellet hade inte alls samma klass som de två första, vilket vi alla nog blev lite snopna över. Egentligen var det inte alls något fel på hotellet, men med tanke på hur vi på tidigare ställen varit så bortskämda med lyx, höll detta hotellet inte riktigt samma mått.
Vi körde vidare längs kusten och hade svårt att hitta en rastplats vid lunchtid så vi stannade till slut till på Starbucks där vi smaskade i oss ett och annat. Efter många timmars körning skymtade vi San Francisco, till vår allas glädje.
Tisdag 29/6
Tidigt denna morgon bar det upp och iväg till flygplatsen. Efter duschen blev jag bjuden på frukost som Tina hade tillagat - French Toast med blåbär, mums!
Ida kom förbi för att ta farväl, det var otroligt jobbigt. Det går liksom inte att inse att den här tiden är över och aldrig kommer tillbaka. Men det ska bli roligt att träffas på hemmaplan sedan.
Tina och barnen körde mig till flygplatsen. Vid parkeringshuset började Julia gny i baksätet, hon mådde inte alls bra. Den långa bilresan hade gjort henne åksjuk. Vi stannade i garaget så att hon skulle kunna gå ut och ta lite luft. När jag lyfte ut henne ur bilen så spydde hon på mig, på klänningen och håret. Det var synd om stackarn men jag kunde inte annat än att tycka lite synd om mig själv också. Jag hade en 6 timmars flight framför mig med spya på klänningen och i håret. Som tur var hade jag extrakläder i handbagaget - alltid redo! Jag tvättade ur håret litegrann och bytte kläder. Nu var jag redo! Det var jobbigt att säga hejda till Tina och barnen. Tina grät och Linnea såg ut som att hon skulle börja gråta, vilket förvånade mig. Tina tackade mig för att jag tagit så bra hand om hennes barn och sa att hon verkligen kommer sakna mig. Det kom från hjärtat, och det värmde!
Efter en lång flygresa som jag tog mig igenom med lite läsning och två filmer (Yrrol & Lilla Sjöjungfrun), landade vi på LAX. Det var en häftig känsla. Jag pratade med en kille, jag tror han var känd för jag kände så otroligt väl igen honom men kunde inte placera honom - fruktansvärt irriterande. Han visade mig vart jag skulle gå och efter att jag plockat upp mitt bagage, gick jag för att leta reda på 50-talisterna! På terminal två fick jag syn på dem och det kändes nästan som att jag var en spanare i en actionfilm. Jag gick fram och överraskade dem och sedan var det kramkalas! Härligt att få se dem alla igen.
I vår Caravan begav vi oss sedan, med hjälp av GPS, iväg mot hotellet. Ingegerd mådde inte alls bra och hade redan spytt några gånger under flygresan från Sverige. För lite sömn var nog anledningen till detta. Men hon fick vilat under eftermiddagen och när dag 2 tog sin början var hon fit for fight igen :).
Onsdag 30/6
Dag två i Los Angeles inleddes med ett sju timmars långt och häftigt besök på det kända Universal Studios, som ligger väldigt nära vårt hotell. Det fanns många fascinerande attraktioner och shower att ta del av. Vi började med "Studio Tours" där vi åkte tågvagn runt bland diverse uppbygga kulisser som använts i flertalet kända filmer. Vi fick vara med om häftiga effekter när vi åkte igenom en 3D-formaterad tunnel där en regnskog iscensattes och King Kong skakade om tåget och spindlar kom krypandes emot oss. Det kändes riktigt verkligt!
Vi åkte förbi Westeria Lane till min stora glädje. Alla husen från min favoritserie Desperate Housewives fanns där mitt framför våra ögon. Det enda som fattades var min syster Ida, som också är ett hängivet fan av serien. Jag tror varken mamma, pappa, Björn eller Ingegerd kunde känna samma glädjerus som jag gjorde när villorna dök upp bakom krönet.
Vi var även på "Water World", en spektakulär show med många häftiga actioneffekter så som explosioner, livestunts, båtjakt och ett kraschande flygplan mitt framför våra ögon. Alla som utförde denna vad som kändes som en live-film var kända skådespelare - kanske inte på Clint Eastwood nivå, men kändisar som varit med i CSI-serierna, Batman Begins och någon tjej från Twilightfilmen.
Efter detta gick vi på Blues Brothers, en 20 min lång live-musikal. Härlig musik och roliga artister. I slutet blev de arresterade och skulle rymma från polisen. Då sprang den ene av Blues bröderna mot mig och drog med mig. Det kom som en överraskning men det var roligt! När vi sedan gick förbi under en av deras senare shower vinkade de glatt åt oss.
Jag, mamma och pappa gick på Shrek i 4D. Det var en tjugo minuters film där man satt i en stol som rörde sig till effekter från filmen. När åsnan nös stänktes det vattendroppar på en och så vidare. Det var en rolig upplevelse!
Vi var sedan på en liknande show. Terminator i 3D där live-skådespel varvades med 3D filmscener på en stor Screen. Live robotar som kom upp ur marken omringade av rök. Filmen hade även samma effekter som på Shrek 4D med rörliga säten, vattenstänk och vindeffekter. Det var riktigt häftigt! Svårt att beskriva för jag har aldrig varit med om något liknande. Hade varit kul om hela långfilmer hade samma effekter.
Efter en lång dag på Universal Studios åkte vi hem och låg lite vid poolen. Sedan gjorde vi oss i ordning och åkte till Walk of Fame och Grauman's Theatre. Det var ett ganska smutsigt område och kändes lite som ett slumkvarter. Men teatern var vacker och det var häftigt att se hand och fotavtryck får flertalet kändisar, bland annat Eddie Murphy.
Torsdag 1/7
På morgonen begav vi oss upp mot Beverly Hills kullar där vi spanade febrilt efter kändishemmen. Efter att ha slingrat oss både upp och ned för kullarna och sett diverse flotta kåkar, begav vi oss mot Santa Monica Pier där vi åt lunch på en mexikansk restaurang. När vi ätit klar sprack det lägligt upp och speedos & bikinis slank på och plötsligt låg där fem valrossar på stranden.
När vi alla var stekta som lamkotletter knödde vi oss återigen in i bilen och knappade in Rodeo Drive på GPS:en och körde genom den kända och mycket exklusiva shoppinggatan. På kvällen blev det sedan en väldigt god och förhållandevis nyttig burrito på hotellets egna restaurang.
Fredag 2/7
På morgonen efter gympass och frukost gav vi oss iväg på nästa äventyr. Men innan vi lämnade Hollywood fanns det EN viktig hållplats kvar; The Famous Hollywood Sign. Icke att förglömma. Eller ja, det var bara jag som ville dit, men i vissa fall tycker jag att minoriteten borde få majoritet och upp i bergen begav vi oss. Efter en lång radda av serpentinsvängar fann vi vår destination. Men det var först när vi fick gå upp på taket där några byggnadsarbetare slet som vi fick en fantastisk utsikt över skylten. Jag tycker att utsikten var mödan värd!
Efter detta körde vi mot Highway 1 som skulle ta oss upp emot Santa Barbara. Det var en härlig känsla att färdas längs kusten. Vi stannade till vid en strand i Malibu där vi under vår fikapaus fick följa flitiga surfares kamp mot vågen. Vi blev allt lite surfsugna allihop tror jag. Skönt att se hur man inte ska göra. Huruvida vi själva kommer att kunna ta oss upp på brädan eller ej är en annan historia. Det såg iaf väldigt roligt ut!
Nu har vi kommit fram till vårt hotell i Santa Barbara. Vi har precis varit nere och utforskat stranden samt tagit vårt första dopp i Stilla Havet. Hotellet verkar toppen, men här stannad vi enbart natten innan det bar av vidare för nya äventyr i Monterey. När mamma hade slocknat vid halv tio tiden, roade vi andra oss med ett parti plump, något som gick bättre för vissa än andra. Mer än så behöver vi inte gå in på det….
Sedan var det sang sang sang… :)
Lördag 3/7
Efter en löprunda längs stranden och en utsökt komponerad frukost bestående av frukt, keso och bröd, gick bilturen vidare norrut mot Monterey. Med en cirka 25 mils bilresa framför oss packade vi in oss i Caravanen och lät GPS:en föra oss i rätt riktning mot nästa hållplats. Trots lång körsträcka blev turen sällan långtråkig med den fantastiskt grönskande kustnaturen som blandades upp med en sand som nästan såg konstgjord ut med dess oranga färg.
Vårt första stopp var Solvang, en danskinspirerad liten stad med danska specialiteter till pappas stora glädje - WIENERBRÖD! Det var en idyllisk småstad med mysiga små gator som gav lite "Barna i Bulleryn" känsla.
Efter flera timmar i bilen med flertalet stopp för fotografering av bland annat sjöelefanter, kom vi till Carmel - ett otroligt vackert område där vi fick betala en avgift för att komma in på "17-Mile Drive", området där självaste Clintan är bosatt och guvernör. Där har även US-Open nyligen spelats; tält och skyltar fanns fortfarande kvar. Under denna rutt passerade vi bland annat en väldigt gammal och känd cypress, kallad "The Lone Cypress". Det blåste väldigt, men utsikten var vacker och kåkarna granna. Vi frågade vakten vid inkörsporten vart Clint Eastwood bor och han svarade att han kör förbi i sin Porsche varje kväll vid halv tio tiden, men att han inte hade hans adress. SÄKERT! Tyvärr lämnade vi området tidigare än så och hann därför aldrig hälsa på Clintan. Får bli nästa gång!
När vi var klara började det bli sent och vi drog vidare mot hotellet där vi installerade oss med en väldig fart för att sedan få oss något i magen. Vi åkte ned till hamnen "Fisherman's Warf" där vi satte oss på en av de många restaurangerna i området som var väldigt mysigt. Här avnjöt Ingegerd och Björn en hamburgare i särklass och jag, mamma och pappa satsade på en Seafood Salad var - helt underbart god var den!
Söndag 4/7
På den amerikanska födelsedagens morgon stack vi vidare efter en löprunda längs strandpromenaden, frukost samt fotografering av rådjuren på baksidan av våra lodger där en kyrkogård låg placerad. Det här hotellet hade inte alls samma klass som de två första, vilket vi alla nog blev lite snopna över. Egentligen var det inte alls något fel på hotellet, men med tanke på hur vi på tidigare ställen varit så bortskämda med lyx, höll detta hotellet inte riktigt samma mått.
Vi körde vidare längs kusten och hade svårt att hitta en rastplats vid lunchtid så vi stannade till slut till på Starbucks där vi smaskade i oss ett och annat. Efter många timmars körning skymtade vi San Francisco, till vår allas glädje.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)