Ja.. det är precis vad jag behöver nu. Ett litet break från jobb och vardag i ett just nu kyligt Wellesley. OCH det är precis vad jag SKA ha nu i en vecka framöver. Har nyss kommit hem från flygplatsen i Boston där jag mötte upp Emma som gjorde comeback från Sverige!! Helt otroligt:D, men åh så kul det var att se henne igen. Skönt att ha henne här. Imorgon kväll bär det av. Vi återvänder till Boston Logan Air Port för att flyga söder ut till Florida och St Pete Beach. UNDERBART!
Det ska bli skönt med lite avkoppling och framför allt lite VÄRME!
Det här är VÅR vecka och vi tänker nyttja den till MAX. Vi får se vad Florida har att erbjuda. Vi hoppas på lite jet-ski, något både jag och Emma drömt om att göra, haha.
God mat, sol, vackra stränder, få känna på friheten för en stund. Låter inte helt fel? Det tycker inte jag iaf!
Imorgon bär det äntligen av...
Uppdatering följer när vi åter är på plats i Boston om drygt en vecka!
Tills dess...
Take care,
S
fredag 19 februari 2010
onsdag 10 februari 2010
Galen vecka!
Oj oj oj... Ibland är det sjukt vilka snabba vändningar livet kan ta.
Förra veckan var heelt galen. På måndagen bestämde sig Emma, underbara Emma, för att åka hem. Hon var trött på jobbet och ville hem. Hon berättade för sin värdfamilj på tisdagen. De tog det inte alls bra. På onsdagen flyttade hon ut ur deras hus, utan att ens få säga hejdå till barnen. (Efter att ha tagit hand om dem i nästan 7 månader!!) Helt fel. På torsdagen flög hon hem till Sverige och Västerås. Nu är det otroligt tomt. Emma var väl den person jag kommit närmast under min tid här. Jag har praktiskt taget bott i hennes iskalla källare på vardagskvällarna, haha. Det känns jättetråkigt att hon bestämde sig för att åka hem och allting gick så snabbt, snabbare än någon av oss hade trott när hon först bestämde sig. Inte ens EN vecka.
Men till min stora glädje så kommer vi att ses om lite mer än en vecka i Florida! resan ser verkligen ut att bli av trots allt. Det ser jag fram emot!
En annan sak som gör mig väldigt glad är att Ida, som också funderade på att åka hem, nu har bestämt sig för att stanna!! Är så glad för detta. Än finns det en rad underbara tjejer kvar! och tur är väl det. Ikväll är det dock inte så lätt att umgås eftersom snön har bestämt sig för att fullkomligt ösa ned. Jag hoppas att Sandra, Malin och Patrizia kommer iväg till Californien och att ni får en toppenvecka. På lördag sticker även Lovisa, Mia och Ida till Florida och Sara till Vermont. Känns bra att jobba nästa vecka när man vet att alla andra gottar sig:).. Meen, efter nästa vecka blir det förhoppningsvis sol för min del också!
Jag tänkte avsluta med en liten anekdot...
Igår möttes vi ca 10 st tjejer på Starbucks i Shoppers World. Helt plötsligt kommer det fram en kille med dreadlocks och undrar vilket språk vi pratar. Några minuter senare, efter att han helt utan anledning berättat för oss att han är bra på att rappa, står han mitt inne i bokhandeln och framför en egenkomponerad freestyle rap om oss, haha. Det var svårt att hålla sig för skratt vill jag lova.. haha. Inte nog med det. Efter att "Rapparen" och hans kompisar gått kommer en annan kille fram och slänger ur sig att han alltid velat lära sig svenska för att han är 100% svensk. Sedan går han. Mycket ska man höra innan öronen trillar av..
Nog om det!
Imorgon är det dags för det efterlängtade besöket hos frisören! Jag avskyr att klippa mig, men mitt hår är katastrofalt just nu och en slingning som grädden på moset ska nog göra susen.
Take care,
S
Förra veckan var heelt galen. På måndagen bestämde sig Emma, underbara Emma, för att åka hem. Hon var trött på jobbet och ville hem. Hon berättade för sin värdfamilj på tisdagen. De tog det inte alls bra. På onsdagen flyttade hon ut ur deras hus, utan att ens få säga hejdå till barnen. (Efter att ha tagit hand om dem i nästan 7 månader!!) Helt fel. På torsdagen flög hon hem till Sverige och Västerås. Nu är det otroligt tomt. Emma var väl den person jag kommit närmast under min tid här. Jag har praktiskt taget bott i hennes iskalla källare på vardagskvällarna, haha. Det känns jättetråkigt att hon bestämde sig för att åka hem och allting gick så snabbt, snabbare än någon av oss hade trott när hon först bestämde sig. Inte ens EN vecka.
Men till min stora glädje så kommer vi att ses om lite mer än en vecka i Florida! resan ser verkligen ut att bli av trots allt. Det ser jag fram emot!
En annan sak som gör mig väldigt glad är att Ida, som också funderade på att åka hem, nu har bestämt sig för att stanna!! Är så glad för detta. Än finns det en rad underbara tjejer kvar! och tur är väl det. Ikväll är det dock inte så lätt att umgås eftersom snön har bestämt sig för att fullkomligt ösa ned. Jag hoppas att Sandra, Malin och Patrizia kommer iväg till Californien och att ni får en toppenvecka. På lördag sticker även Lovisa, Mia och Ida till Florida och Sara till Vermont. Känns bra att jobba nästa vecka när man vet att alla andra gottar sig:).. Meen, efter nästa vecka blir det förhoppningsvis sol för min del också!
Jag tänkte avsluta med en liten anekdot...
Igår möttes vi ca 10 st tjejer på Starbucks i Shoppers World. Helt plötsligt kommer det fram en kille med dreadlocks och undrar vilket språk vi pratar. Några minuter senare, efter att han helt utan anledning berättat för oss att han är bra på att rappa, står han mitt inne i bokhandeln och framför en egenkomponerad freestyle rap om oss, haha. Det var svårt att hålla sig för skratt vill jag lova.. haha. Inte nog med det. Efter att "Rapparen" och hans kompisar gått kommer en annan kille fram och slänger ur sig att han alltid velat lära sig svenska för att han är 100% svensk. Sedan går han. Mycket ska man höra innan öronen trillar av..
Nog om det!
Imorgon är det dags för det efterlängtade besöket hos frisören! Jag avskyr att klippa mig, men mitt hår är katastrofalt just nu och en slingning som grädden på moset ska nog göra susen.
Take care,
S
måndag 1 februari 2010
Oj hoj o hej i stugan!
Återigen har jag gjort det.. Jag har fallit dit igen. Januari månad har passerat och inga nya inlägg har skrivits. Det är skamligt, jag vet. Mitt liv härborta har inte stannat upp. Snarare tvärtom. Det har varit så mycket roligt på gång att jag helt enkelt inte haft en tanke på att skriva ned allt. Såhär i efterhand blir det svårt för mig att komma ihåg allt som har hänt, vilket är ännu en hint till mig själv att direkt uppdatering är ett måste. Ska försöka bättra mig, kära läsare. Vilka ni än är och hur få ni än är. Varje läsare är lika uppskattad:).
Januari som ska vara en av de trögaste månaderna här med tanke på kylan och att man på så vis begränsas från att göra massa saker, har ändå gått väldigt fort tycker jag. Nu har jag helt plötsligt varit här i 7 månader och bara 5 återstår - galet. Mamma räknar ned och ska snart börja klippa måttbandet. Själv har jag min egna nedräkning till Californieresan som ligger på min blogg. Det är egentligen nedräkningen till tredje filmen i Twilight-serien men det är samma datum som jag åker till Californien för att möta upp mamma, pappa, Ingegerd och Björn. Så varför inte slå två flugor i en smäll?
Den 16 januari åkte jag iväg 4 dagar och hälsade på min kära vän Anna som pluggar i NC, 2 timmar söder med flyg från Massachusetts. Vi fick fyra kanondagar tillsammans och det var både overkligt och helt underbart att få träffa Anna efter så lång tid. Men efter bara några minuter med Anna så känns det som att man är tillbaka där man skiljdes åt - underbar känsla. Det är så det är med djupa vänskaper. North Carolina skiljer sig en hel del från Boston MA på så vis att det är mer av en sydstat och det märktes tydligt när jag kom dit. Det var häftigt att få se hur det kan skilja beroende på var man befinner sig i detta enorma land. Det var även roligt att få prova på collegelivet som Anna lever och träffa hennes härliga vänner!
Det var jobbigt att lämna Anna för att komma tillbaka till jobbet.. Men innan jag åkte till NC fick jag en lapp av Linnea där det stod "I am going to miss you Sara", det värmde oerhört mycket. Tänk så mycket ett barns kärlek kan göra.
Helgen efter besöket i NC var jag och Emma på Hockeymatch (Boston Bruins vs. Ottawa Senators). Det var min första hockeymatch och det var otroligt spännande! Jag har aldrig varit ett hockeyfan, men nu kan jag förstå varför folk går och tittar:). Vi satt på nionde raden och våra biljetter var gratis eftersom Emmas värdpappa jobbar som sportläkare - inte helt fel för oss! :)
Nu börjar februari och kylan håller i sig! Fast jag har hört att det är ännu kallare i Sverige i år så det vore synd att klaga. Om mindre än tre veckor bär det av mot det soliga Florida tillsammans med Emma. Under en veckas tid ska vi rå om oss själva och slippa vakna till klamp, skrik och annat oväsen som våra underbara ungar ger ifrån sig. Det ser vi fram emot! Alla behöver vi ett break någon gång då och då:)..
Sååå. Nu har ni iaf fått en liten uppdatering från andra sidan pölen. Hoppas allt är bra med er därhemma. Trots att jag inte skriver här lika ofta så betyder det inte att jag har glömt av er. Tänker på er ofta. Jag har bara insett att detta är mitt år och det kommer jag aldrig att få tillbaka, så därför har jag bestämt mig för att verkligen ta vara på tiden här.
Sköt om er så hörs vi snart igen!
S
Januari som ska vara en av de trögaste månaderna här med tanke på kylan och att man på så vis begränsas från att göra massa saker, har ändå gått väldigt fort tycker jag. Nu har jag helt plötsligt varit här i 7 månader och bara 5 återstår - galet. Mamma räknar ned och ska snart börja klippa måttbandet. Själv har jag min egna nedräkning till Californieresan som ligger på min blogg. Det är egentligen nedräkningen till tredje filmen i Twilight-serien men det är samma datum som jag åker till Californien för att möta upp mamma, pappa, Ingegerd och Björn. Så varför inte slå två flugor i en smäll?
Den 16 januari åkte jag iväg 4 dagar och hälsade på min kära vän Anna som pluggar i NC, 2 timmar söder med flyg från Massachusetts. Vi fick fyra kanondagar tillsammans och det var både overkligt och helt underbart att få träffa Anna efter så lång tid. Men efter bara några minuter med Anna så känns det som att man är tillbaka där man skiljdes åt - underbar känsla. Det är så det är med djupa vänskaper. North Carolina skiljer sig en hel del från Boston MA på så vis att det är mer av en sydstat och det märktes tydligt när jag kom dit. Det var häftigt att få se hur det kan skilja beroende på var man befinner sig i detta enorma land. Det var även roligt att få prova på collegelivet som Anna lever och träffa hennes härliga vänner!
Det var jobbigt att lämna Anna för att komma tillbaka till jobbet.. Men innan jag åkte till NC fick jag en lapp av Linnea där det stod "I am going to miss you Sara", det värmde oerhört mycket. Tänk så mycket ett barns kärlek kan göra.
Helgen efter besöket i NC var jag och Emma på Hockeymatch (Boston Bruins vs. Ottawa Senators). Det var min första hockeymatch och det var otroligt spännande! Jag har aldrig varit ett hockeyfan, men nu kan jag förstå varför folk går och tittar:). Vi satt på nionde raden och våra biljetter var gratis eftersom Emmas värdpappa jobbar som sportläkare - inte helt fel för oss! :)
Nu börjar februari och kylan håller i sig! Fast jag har hört att det är ännu kallare i Sverige i år så det vore synd att klaga. Om mindre än tre veckor bär det av mot det soliga Florida tillsammans med Emma. Under en veckas tid ska vi rå om oss själva och slippa vakna till klamp, skrik och annat oväsen som våra underbara ungar ger ifrån sig. Det ser vi fram emot! Alla behöver vi ett break någon gång då och då:)..
Sååå. Nu har ni iaf fått en liten uppdatering från andra sidan pölen. Hoppas allt är bra med er därhemma. Trots att jag inte skriver här lika ofta så betyder det inte att jag har glömt av er. Tänker på er ofta. Jag har bara insett att detta är mitt år och det kommer jag aldrig att få tillbaka, så därför har jag bestämt mig för att verkligen ta vara på tiden här.
Sköt om er så hörs vi snart igen!
S
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)