Nystart!

Det var inte igår...

Mycket har hänt det senaste. Studenten är avklarad, i måndags natt kom jag hem från Ayia Napa, skönaste studentresan! och om mindre än två veckor bär det av till USA! Ett år skall spenderas i Boston MA.. Bara tanken på det känns overkligt. Under ett års tid skall JAG vara Au Pair för två barn. Julia 4 år och Linnea 6 år. Tiden har gått fruktansvärt fort och jag hinner inte med.. Bara en sådan sak som att ta farväl av familj och vänner känns för mig så långt borta att jag känner mig lite smått känslokall som inte kan uttrycka hur jobbigt jag tycker att det ska bli att lämna dem. Jag vet att saknaden efter dem kommer att vara oerhörd. Första tiden kommer vara otroligt jobbig, men det är skönt att jag får besökare redan i augusti då mina kära föräldrar har lovat att titta förbi:).

Jag kommer att gå ifrån ett liv där jag har kunnat tillförlita mig på andra och att ha levt i en trygg miljö där "allt löser sig" per automatik, till att helt plötsligt behöva stå på egna ben - en ganska stor förändring som kommer att ske drastiskt!

Ansvaret för mig själv och för andra kommer att öka betydligt och det är verkligen en utmaning för mig. Att komma ensam till ett helt nytt ställe - en enorm utmaning för mig! Att under ett års tid leva i ett främmande land i en främmande familj.. Jag undrar om det finns så många fler sätt att utmanas på?

Mina förväntningar på USA är allt och inget! Jag vet inte vad man bör förvänta sig eftersom jag aldrig tidigare gjort något liknande. Jag vet att det är en fantastisk möjlighet som förmodligen kommer få mig att växa som individ, samtidigt som jag ständigt grubblar över HUR jag ska klara av det, OM jag kommer att klara av det?

Tackar vet jag skype, det kommer att vara min räddning! Åtminstone i början:)


Jag kommer att försöka hålla er alla uppdaterade genom min blogg men även på Facebook - fällan som alla fastnat i, som ingen längre kan undvika:)


S