The Big Apple & The Big Meeting

Pa torsdagsmorgon vaknade vi alla - ivriga. Idag skulle vi antligen in till NYC!

Morgonen inleddes med "Communications Workshop" dar vi diskuterade hur man hanterar olika problem som kan uppsta i vardfamiljen, hur man pa ett snyggt satt far fram sin asikt och lyckas andra pa ngt som kanns konstigt utan att for den sakens skull behova skapa olustig stamning med nagon av vardforaldrarna.

De understrok verkligen vikten av att ALDRIG anta nagot utan ALLTID halla en oppen dialog och fraga om man kanner sig osaker pa nagot. Som de sa: "better safe than sorry". Amerikanerna ar inga tankelasare och om man tror det kan missforstand latt uppsta.

Vi marker redan, oss svenskar emellan, att engelskan borjar ta over och det blir latt att man slanger in ett och annat engelskt ord i svenska meningar..

Efter workshopen plockade vi upp var lunch och klev pa bussen som skulle ta oss till NYC.

Vara helt underbara nyfunna vanner Borom och Ina var flitiga med kamerorna, allt verkar fascinera dem och det ar inspirerande och otroligt charmigt:).

Val inne i NYC tatnade trafiken markant och folk bytte filer som idioter och vi var tacksamma over att slippa kora. Aven regnet anlande samtidigt som vi och det var skont att sitta i bussen da vill jag lova. Den ena gula taxibilen efter den andra passerade oss och de hoga skyskraporna foljde varandra och vi kande oss oerhort sma. Vi akte forbi kanda stallen sasom Tiffany's, Monoly's (stallet dar Carrie i Sex and The City koper sina cup cakes), Empire State Building, Rockerfeller Center, John Lennons gamla hus och en massa andra stallen.

Vi akte aven en svang forbi central park dar vi strosade omkring nagra minuter - otroligt vackert! Emma och jag planerar att aka dit nagon helg, ta en loprunda dar och sedan avnjuta en picknick i parken. Vi fick aven se John Lennons minnesplats i Strawberry Field.

I New York City bygger man som bekant husen pa hojden for att fa plats med alla drygt atta miljoner invanare, men nagot nytt vi fick erfara var att det aven fungerar likadant med bilparkering. Man staller bilen pa en plattform som hissas upp i luften och sedan foljer nasta bil och nasta och nasta. (bilder kommer pa facebook sa fort jag fatt allt pa plats)

Nar vi sedan skulle bege oss till frihetsgudinnan gick var buss sonder sa vi fick ta tunnelbanan och tyvarr blev det aldrig nagot besok pa Staten Island. Men vi var inte bittra utan istallet bar det av till Top of the Rock med en fantastisk utsikt over hela NYC.

Nar vi akte ned igen och det var dags for fritid med mat och shopping hittade vi en miniatyr av frihetsgudinnan sa vi fick noja oss med att fota den. Vi at pa Fridays och darefter gav vi oss, en aning stressade, ivag till det efterlangtade Victoria's Secret. En underbar upplevelse och vi stortrivdes darinne - jag, Martina och Emma.
Jag och Emma kopte varsitt nattlinne och lite trosor pa sale. Vi kande aven att vi ville ha ngt spc fran NY sa vi kopte de klassiska "I love NY" t-shirtarna. Vi kande oss som tvattakta turister:). Vi hann aven fiska en varsin kaffe pa starbucks innan det var dags att atervanda till bussen.

Trots missodet med bussen var vi otroligt nojda med var dag och man kande sig verkligen spc nar man gick in i en butik, personalen visste verkligen inneborden av att vara service minded. Nar vi kom hem hade vi ingen lust att sova eftersom det var sista kvallen pa skolan sa vi avslutade med en liten filmkvall:)..

Kommer ni ihag killarna med "I love Swedish girls" t-shirtarna som jag namnde?
Han som var smakillarnas "ledare" kom fram till mig och Emma innan vi skulle aka till NYC och fragade: "So, are you going on the NYC tour?" och vi svarade sjalvklart att det skulle vi. Da sager han pa perfekt stockholmska: "Ha det sa trevligt da!". Jag och Emma stod dar som chockade fan. Da hade han lurat alla att han var amerikan men han berattade att han jobbar for CC i sthlm och att han tyckte det var roligt att lyssna p[ svenskarna nar de pratar pa och inte tror att han forstar dem. Som tur var klarade vi oss fran att ha slangt ur oss nagra storre pinsamheter. Han hade sjalv varit Au Pair och sa att om det var ngt vi undrade over sa var det bara att hora av sig. Stortskon kille:).

Jag och Emma har fatt leka hair-stylists pa bussen for alla var sa imponerade av vara luggflator sa vi har fatt fixa deras har och alla skulle ta kort "look, I am from Sweden now". Haha, sa himla goa :).

Nu ar det snart dags att traffa vardfamiljerna. Nervositeten har smugit sig pa och tusentals fragor och "what if's" surrar omkring i huvudet. Det kanns aven jobbigt att splittras fran de nyfunna vannerna och Martina som bor pa andra sidan landet kommer man trakigt nog inte att traffa sa ofta. Det ar skont att Emma bor hyfsat nara mig sa att vi kan ses. Vi ar skrammande lika hon och jag, pa manga satt. Det ar otroligt roligt och jag ar glad att jag har traffat sa manga goa manniskor under de har dagarna.

Ska bli skont att fa lite struktur pa dagarna och kunna packa upp allt. Ser oerhort mkt fram emot att kunna borja trana igen. Det ar nagot jag verkligen har saknat! Annu mer saknar jag min familj och mina vanner hemma i Sverige. Ni ska veta att jag tanker pa er varje dag.

Skot om er!

LOVE

S