Det ar svart att lamna familj och vanner. Det ar svart att komma till ett "frammande" land och till en frammande familj dar du bade jobbar & bor. Det ar mycket att vanja sig vid. Ett nytt levnadssatt att anpassa sig efter och mycket att observera och framfor allt acceptera. Det tar enormt mycket energi, inte framst jobbet i sig vilket ar otroligt energikravande, utan sjalva anpassningen. Och nar man ar van vid sin egen familj, sina narmaste, av vilka man far mycket karlek och med vilka allting kanns avslappnat och tryggt, vill man garna finna samma trygga, avslappnade och varma kansla i den nya miljon. Jag har nu insett att sadana saker tar tid. Faktum ar att jag bara har varit i USA i tva manader, vilket egentligen inte ar sa lang tid, aven om det ar det langsta som jag har varit hemifran. Istallet for att forvanta sig att allting skall kannas normalt redan nu, far man helt enkelt forsoka lata tiden ga och med tiden kommer allting att kannas lattare. Om jag jamfor min situation idag med den jag upplevde forsta veckan sa har jag lart mig otroligt mycket, bade om mig sjalv och om andra.
Jag pratade med min LCC idag och det kandes valdigt skont. Hon fragade hur allt kandes i familjen och jag kande verkligen att jag kunde tala oppet med henne om allt. Hon gav mig en kansla av trygghet. Jag tror verkligen att hon kommer spela en betydande roll for mig under detta aret. Det ar skont att kunna ha nagon vuxen har att prata med, bortsett fran vardforaldrarna.
I eftermiddags sa Tina att hon skulle ta med barnen till Bertucci's och ata. Hon fragade hur jag ville gora, om jag ville ata med dem eller om jag hade andra planer. Jag bestamde mig for att ta tillfallet i akt och lara kanna dem lite battre sa jag foljde med dem och det ar jag valdigt glad for. Nar man spenderar tid utanfor huset borjar man prata pa ett helt annat satt och aven om det inte kanns fullt naturligt alltid sa ar det anda ett steg i ratt riktning och jag tror att den middagen var viktig for mig. Aven om man kanner att man behover sin lediga tid, tror jag aven det ar viktigt att man - sarskilt nu i borjan - valjer att spendera en del av den tiden med sin vardfamilj.
Jag ska forsoka vara har. Jag ska forsoka leva har & nu, for det har aret kommer aldrig tillbaka och darfor vill jag ta vara pa det. Och sjalvklart kommer det dagar da jag undrar vad jag gor har, hur jag ska klara av detta aret och jag inte vill nagot hellre an att aka hem. Samtidigt har jag otroliga mojligheter under aret och jag har traffat nagra riktigt goa tjejer har och DET ar nagot jag vill ta vara pa.
Be there, som en klok man skulle ha sagt:)
Imorgon jobbar jag tio timmar, undrar om jag resonerar likadant efter det, haha :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Din inställning är underbar, du kommer komma långt med den! Det är precis som du säger, det kommer att komma stunder som är jobbiga men man får göra det bästa av det och hoppas att man lär sig något av det och njuta av de bra stunderna året erbjuder dig. Du har ju iaf två små tjejer som förmodligen avgudar dig och det är det inte alla som har!
Här hemma hade du antingen varit arbetslös eller arbetat skiten ur dig - arbeta skiten ur dig i usa vs sverige..? (I Sverige hade du förmodligen inte haft två söta tjejer som avgudade dig heller!)
Jag tror på dig, kärlek
Jag hoppas att jag kan behalla min installning aret ut:). Men det ar precis som du sager, jobba skiten ur mig hade jag gjort hemma ocksa (om jag ens hade fatt nagot jobb?). Men jag saknar er jattemycket! den saknaden ar nog det varsta, allt annat klarar man. men mojligheterna finns ju har, det galler bara att ta till vara pa dem! Kanns dock pisstrakigt att missa era fodelsedagar som kommer nu snart, din & Lisas! :/ men vi far fira nar jag kommer hem, da blir det tartkalas!:)
tårtkalas gillar vi :) ikväll är det utgång och lisa skall firas, vi saknar dig helt galet.
Skicka en kommentar