Dryga tre manader har gatt och oj vad fort tiden gar!
Snart ar det dags for annu ett efterlangtat besok av systrarna, fyra harliga dagar i Boston:). DET ar nagot jag ser fram emot!

I helgen var jag, Louise och Frida och kollade pa amerikansk fotboll, med orkester och cheerleaders som hejade! Det var riktigt haftigt.

I lordags avslutade jag min forsta kurs, Journey Through America. Vi hade en liten presentation, that's it! ingen big deal.. Nu ser vi fram emot resan till Monteal, Canada som kommer att aga rum under Luciahelgen!

Igar tog jag bussen till NYC for att traffa flodagrabbarna (Simon, Jesper, Johan och Philip)som ar ute pa aventyr i staterna. Det var himla kul att fa traffa dem!

Kvallen innan tog det lang tid att sova, jag gick igenom alla tankbara skrackscenarion i mitt huvud: jag kommer missa bussen, jag kommer att ga vilse, jag har bokat fel buss, jag kommer ga pa fel buss.. Det tog lang tid innan jag kunde sova. Men det var ingen fara. Jag var ca en timma tidig pa busstationen och det visade sig inte vara alls svart att hitta sa jag gick till starbucks och at frukost. Sedan vantade en 4 och en halv timmas resa till The Big Apple dar jag tillbringade storre delen av tiden at att lasa i min underbara bok. Val framme i NY traffade jag killarna och vi fick en dag med stralande sol i New York, det var helt perfekt. Vi satte oss och tog en glass och njot i solen.


Sedan strosade vi runt i nagra timmar och landade till slut i Central Park dar vi at middag pa en klippa. Nar det borjade narma sig hemfard for min del sa tog jag, Philip och Jesper en taxi mot Madison Square Garden, varifran bussen gick. Dock var trafiken valdigt tjock och minutrarna tickade ivag. Jag var stressad, haha. Efter en stunds overvagande, med nagra blocks kvar, bestamde vi oss for att betala och springa resterande strackan. Vi sag bussen rulla in och sprang sa fort benen bar pa de folktata gatorna. Vi hann. Sedan tog det ju lite tid att lasta pa bagage och folk sa det visade sig inte vara sarskilt stressigt da bussen lamnade NY tio minuter senare. Men man ska ju aldrig chansa:).

Nar jag kom till Boston var klockan 10 pm och jag hade en timma att fordriva innan mitt tag till Wellesley skulle ga. Det kom fram en kvinna till mig och bad om pengar, det var lite obehagligt. Det finns manga uteliggare i Boston och det ar skrammande att se. Men om hon hade fatt pengarna hade de formodligen inte gatt till mat som hon pastod att de skulle.

Nar man aker det gamla taget mot Wellesley ar det valdigt svart att hora vad de sager innan varje hallplats och i morkret ar det omojligt att se vart man ar. Jag hamnade pa Wellesley Hills istallet for Wellesley Farms och det ar en hallplats langre bort. Det gjorde inget, det var skont med en promenad efter den langa bussresan. Men det ar irriterande att man inte hor vad de sager.





Men NY var kanon och det lar bli fler besok inom en snar framtid!





Ta hand om er darhemma sa hors vi!

Ciao

S